Just nu är det allt annat än lätt att vara finländare. Att dom förlorade ishockeyfinal i OS är tufft, ännu värre att det var svenskarna som slog dom. OS gick överhuvudtaget inte finländarnas väg. Inget guld i backhoppning eller nordisk kombinaton. Och silvret i slalom förlorade Kalle Palander genom att grensla första porten…

Det är inte av skadeglädje jag skriver det här. Nej, jag lever ihop med en finska som inte var talbar efter förlusten i hockeymatchen. När Sverige gjorde 3-2 reste hon sig tvärt upp från soffan och sa att hon måste kolla e-posten. Vilket, enligt mitt sett att se på saken, är en konstig reaktion hos någon som tidigare inte missat en enda minut av finlands hockeymatcher. Dessutom fick jag bara ett otydligt mummel till svar när jag gratulerade till silvermedaljen. Konstigt…

Men trots att finländarna har svårt att se att dom vunnit ett silver och inte förlorat ett guld finns det det som är värre. När deras populäre tangokung Jari Sillanpää i förra veckan berättade att han är gay i en finsk pratshow satte många finländare koskenkor…förlåt…kaffet i halsen. För något mer manligt än en finsk tangokung finns bara inte, anser dom i Finland. Och finländandska män är ännu mer än dom svenska måna om att behålla sin mansroll intakt dvs avsky allt som är fjolligt-kvinnligt.

Andra bloggar om OS, Ishockey, Finland och HBT.