Den som känner mig vet att jag aldrig velat ha barn. Trots det är jag både bonusmamma och bonusmormor. Vilket varit allt annat än lätt då mina bonusbarn var i tonåren då jag kom in i deras liv. Men med åren har vi lärt oss att både respektera och älska varandra.

Och nu så har jag gått och blivit förälder igen. Nej, varken jag eller frugan har på äldre dagar fött fram en ny krabat. Vi har efter noga övervägande bestämt oss för att bli förädrar till alla barn i världen sk världsföräldrar via Unicef.

Det har tagit år att komma fram till om vi verkligen är mogna detta steg. Att bli fadderföräldrar har känts som ett allt för stort ansvar. Men att låta banken dra en fast summa varje månad och veta att pengarna går dit dom just nu mest av allt behövs känns förvånatsvärt bra.