På en kräftskiva för ett par veckor sedan diskuterade vi både litteratur och politik. Just som vi pratat om valet var det en i sällskapet som frågade om någon läst Mein Kampf. Det blev tyst men så klickade det till i min hjärna.

– Ja, jag har läst den.

– Vad tyckte du?

– Som idé är det helt fantastiskt! Men det fungerar inte i praktiken. Vi människor är inte tillräckligt bra utan roffar åt oss när vi kan, svarade jag, och tystnade i väntan på reaktioner.

Ingen sa något och värdinnan bytte snabbt samtalsämne. Själv var jag helt inställd på en lång utläggning om kommunismens förträfflighet som filosofi och att människans ofullkomlighet gör den omöjlig som ekonomsikt och politiskt system.

Inte förrän dagen efter gick det upp för mig att frågan inte varit om Das Kapital.

I morgon ska jag på surströmmingsfest och många av dom som var på kräftskivan ska vara där. Jag skäms över min klantighet och undrar om dom alla tror att jag är nazist. Fast dom borde känna mig tillräckligt bra för att veta att jag inte sympatiserar med Hitler.

Fler bloggar om litteratur, och på Intressant.