Ikon målad av Anne-Maarit Sipola

Ikonmålaren Anne-Maarit Sipola

Privatpersonen
Året 2012 har varit ett ovanligt tufft år. Självklart är det som påverkat mig mest Annes, min bonusdotters, död. Hon dog den 4 augusti efter att ha drabbats av diabeteskoma. Idag nästan fem månader senare har chocken lagts sig. Men det känns fortfarande helt overkligt och kommer nog att göra så länge, länge.

Vid sidan om förlusten av ett barn ter sig det mesta smått och obetydligt. Men Tuulikkis båda operationer har också satt sina tydliga spår. Själv har jag mått bra fysiskt vilket gjort att jag orkat med dom känslomässiga käftsmällarna livet bjudit på.

Syrien och klimatförändringarna
Ser jag ut i världen har jag svårt att förstå att inbördeskriget i Syrien och Palestina fortgår. Att världen bara fortsätter att titta på och inget ordentligt gör för att sätta stoppa för detta. Inte heller förstår jag att världens ledare struntar i sina barns och barnbarns framtid när dom inte heller i år kom överens om tvingande mål för att rädda jorden undan överhettning.

Arbetslösheten, ekonomiska klyftor och saknad lag
Ser jag mig om i Sverige saknar jag rejäla tag för att minska arbetslösheten och den ekonomiska ojämlikheten. Och med förvåning ser och hör jag fyrverkerier och smällare fortfarande användas av privatpersoner. Vad tog den självklara lagen vägen som förbjuder detta månadslånga krig som försiggår i våra förorter år efter år?

Författaren
När jag slutligen tittar tillbaka på året som författare ser jag en förbättring mot år 2011. I år har jag skrivit hela sex kapitel i min självbiografi ”offer? Nej tack!”. Det är en ökning med två mot förra året. Ja, jag vet att det är för få och att jag borde öka takten ännu mer.

Jag medverkar också i två antologier ”Världens sista diktsamling” och ”Revansch 2012”. Utöver det har jag skrivit ca 50 dikter, 3 kortnoveller och i genomsnitt 3 blogginlägg i veckan. På Facebook och Twitter stretar jag på som vanligt fast jag inte känner mig särskilt bekväm i dom sociala medierna.

SkrivarSidan
SkrivarSidan tuffar på och är på banan efter att i juli bytt publiceringssystem från Joomla till WordPress. Det har tagit ett tag innan besökstalet blivit detsamma som innan. Men nu är vi där. Det som är riktigt positivt är att många fler skickar in och kommenterar texter.

Sammanfattningsvis så har 2012 varit ett känslomässigt omtumlande år som privatperson medan författaren haft ett OK år.  Och nej, jag har inget nyårslöfte. Min enda önskan inför 2013 är att jag liksom du ska ha kraft nog att möta det nya året vad det än bär med sig.

Gott Nytt År!