Uppdaterad 20 februari 2023
Tystnaden invaderar mitt inre tynger min kropp till marken, binder mina händer kring den stumma osynliga stenen – jag har inga ord Tankarna går i ultrarapid medan tungan slirar som i sirap, bokstäverna dansar ringdans framför ögonen och på skärmen – jag har inga ord Tömd på mitt språk förvandlas jag till ett djur, förlorar all likhet med den människa jag faktiskt är – stum är jag ingen
© Iréne Svensson Räisänen
Tidigare publicerad i Schakt och Skrivtips 2002
Om dikten:
Dikten ingår i min diktsamling Jag ber inte om ursäkt. Jag skrev den efter en period när jag hade haft skrivblockering.
Läs också
Läs också dikten Skrivblockering, Burat in, Tystnad och lyssna på Intervju om skrivkramp.
Känner igen den känslan. Och så allt som kommer fram känns schablonartat, krystat och skrivet tidigare av många – och helt originellt. Så kan det kännas vissa dagar.
Men så börjar jag skriva i alla fall – och struntar i krampen och då känns det bra. I alla fall. Vad det sedan är för kvalité på det skrivna får andra avgöra.
Jag brukar också skriva mig igenom attackerna av skrivkramp. Nu var det ett tag sedan jag drabbades. Peppar, peppar ta i trä… 😀