Augustpriset delades igår ut och det gick till förväntade och oväntade författare. Vem hade inte trott att Sven Nordqvist skulle få en August för sin uppskattade bilderbok ”Var är min syster?”? Inte jag i alla fall. Han är en fantasifull tecknare och texten har ju haft 25 år på sig från idé till bok så…

Att Åsa Linderborg inte fick pris för sin självbiografiska bok ”Ingen äger mig” förvånade många. Även mig. Sällan har någon varit så favorittippad på förhand som just hon. Att Carl-Henning Wijkmark istället vann den skönlitterära klassen med ”Stundande natten” har överraskat många. Men inte mig. Kan en bok ligga mer rätt i tiden än den som handlar om att dö, själva döendet. Knappast. Den största delen av befolkningen, liksom Agustprisets jury, är med stora kliv på väg in i den ålder då sjukdom och död inte längre går att förneka.

Jag är mest förvånad över att Kerstin Ekman fick gå tomhänt hem. Hennes ”Herrarna i skogen” tog inte hem fackboksklassen, det gjorde istället Bengt Jangfeldts ”Med livet som insats”. Och Ekman brukar få dom priser hon nomineras till. Fast å andra sidan hade dom kvinnliga författarna inte mycket att hämta på årets Augustprisgala.

Fast i lilla Agustprisets båda klasser tog två tjejer hem priserna, Andrea Malesevic i den facklitterära klassen för ”Pedofili – kropp, själ och samhälle” och Evelina Bramstång i den skönlitterära för ”Vintersaga”.

[tags]agustpriset, litteratur, böcker, kultur, Åsa Linderborg, Kerstin Ekman, Sven Nordqvist, Carl-Henning Wijkmark, Bengt Jangfeldt[/tags] och på Intressant.