Nu ska det äntligen bli av. I januari ska min livmoder opereras bort, en sk hysterektomi, och jag kommer inte att sakna den det minsta. Sedan jag var 12 år har jag varje månad blött igenom kläder, förstört sängkläder och haft så ont att jag legat till sängs 2-3 dagar varje gång. Med andra ord, mensen har gjort mig till varje arbetsgivares mardröm. Vem vill ha en anställd som är sjukskriven ett par dagar varje månad!

Redan som 20-åring försökte jag få gynekologen att ta bort både livmoder och äggstockar. Vilken hon absolut inte ville gå med på, trots att jag långt tidigare bestämt mig för att inte skaffa barn.

– Du är så ung att du hinner ångra dig. Tänk om du om några år vill ha barn?

– Ingen risk.

Det har jag hittills aldrig velat, och för några år sedan upptäckte min nuvarande gynekolog att mina mensproblem beror på ett antal stora myom i livmodern. Vid min årliga kontroll i september såg hon att myomen växt och skickade mig till kvinnomottagningen på sjukhuset. Läkaren där var genast inne på att min livmoder ska bort. Äntligen! Varför vänta på att myomen börjar utvecklas till något elakartat?!

Dessutom har myomen gjort min livmoder så stor att den klämmer ihop urinblåsan. Att dricka öl är inte att tänka på, om jag inte vill tillbringa närmaste timmarna på toastolen. Roligare kan man ha. Men det ska jag ta igen i februari nästa år då jag är en livmoder mindre. Då ska jag fira med ett par guinness att jag slipper både det månatliga blödandet och värken.

Fast jag kan inte förstå att jag har behövt lida i 38 år i onödan. Bara för att en kvinna förväntas vilja föda barn och hon inte anses själv kunna bestämma att hon aldrig vill bli mamma.

[tags]livmoder, myom, hysterektomi, gynekologi, kvinna, gynekologisk undersökning, operation, barn, frivillig barnlöshet[/tags] och på Intressant.