Finslipar mitt romanmanus. I drygt ett år har jag skrivit om min självbiografiska roman. Jag har tagit bort 2 rader och lagt till 65 sidor. Jo, jag är en kortskrivare som har en tendens att gå för fort fram.

Jag har fått veta att helheten håller. Men tro inte att jag är färdig för det. Nej, nu finslipar jag för att få bort redogörande text. Hur jag gör det? Genom att gestalta vad huvudpersonen känner.

Närvaron behöver ökas på ett par ställen vilket jag gör genom att gestalta och föra in dialog.

Dessutom ska jag ta ställning till om jag ska ha fler dikter eller ta bort de två jag har. Det tar emot men jag väljer nog det sistnämnda.

Det sista jag har att göra är att dra ner på den röst i kursiv stil som återkommer för ofta. Den är också förutsägbar och behöver överraska mera. Att jag tar bort den helt år inget alternativ.

När det är gjort ska manuset vara tillräckligt bra för att ge ut. Låter det enkelt? Det är det inte. Jag önskar nästan att jag var en långskrivare med massor av text att skala bort. Men bara nästan.

Finslipar mitt romanmanus

Nu ska jag kasta mig in i den här finslipningen av manuset. Jag har ingen illusion av att det skulle vara färdigt när det är gjort. Nej, det väntar säkert ännu ett varv och ytterligare fler innan förlaget är nöjt. Hur som helst så vet jag att utgivningen närmar sig.

Jag skriver det här för att visa hur viktigt det är att du tar hjälp av professionella coacher, lektörer och redaktörer för att få ditt manus i topptrim. Ju bättre det är när du skickar det till förlagen desto större chans att du kan få det utgivet. Om det trots allt inte lyckas har du fått lära dig mycket på vägen. Det har du nytta av när du börjar skriva nästa manus.

Själv tvivlar jag dock på att jag någonsin kommer att skriva något så långt som en roman igen. Fast jag ska aldrig säga aldrig.