Tala in, lyssna och redigera

Tala in, lyssna och redigera fungerar mycket bättre än jag kunde tänka mig. Kanske är det för att jag är dyslektiker som jag lättare ser det som behöver ändras när jag lyssnar på mitt manus. Jag har ingen aning. Vad jag vet är att jag inte är ensam om att använda metoden.

Efter att ha läst att en författare låter datorn läsa upp det hen skrivit testade jag. Jag lät Alva i min Mac läsa upp första kapitlet i mitt manus. Det fungerade inte alls. Inte för att datorrösten betonar orden fel utan för att det gick för fort. Jag kunde inte alls hänga med i tempot.

Kanske inte så konstigt eftersom jag också är långsam när jag läser böcker. Bättre gick det när jag själv läste in min text. Jag läser långsammare än datorn. Redan medan jag läste såg jag misstag jag inte sett tidigare. I början stannade jag upp i läsningen och redigerade. Men då blev arbetsprocessen för hackig för att hålla i längden.

En långsam redigeringsrunda

Nu talar jag in ett kapitel i taget. Det blir mellan fem till sju sidor. Sedan lyssnar jag, stannar uppspelningen och antecknar i pappersutskriften av manuset vad som ska ändras och hur. Så håller jag på till jag är färdig. Efter det för jag in ändringarna i manuset i Word.

Hittills har jag hållit en takt på 20 sidor per vecka. Om det här tempot håller i sig är jag färdig om knappt fyra månader. I maj borde min absolut slutliga version av mitt självbiografiska manus vara färdigt. Jippi!

Förvånansvärt mycket att redigera

Det är förvånade hur många borttappade och upprepade ord jag hittar. Dessutom kryllar texten av fel ändelser på ord. Alltför ofta är meningarna onödigt tillkrånglade. Jag stöter också på en hel del meningar med omvända ordföljd.

Jag har aldrig använt något hjälpmedel för dyslektiker. Min kunskap om det är allt för dålig. Nu börjar jag förstå att jag behöver lära mig mer.

Ja, äntligen fattar jag varför det tagit och fortfarande tar så lång tid för mig att skriva längre texter. Jag har länge varit avundsjuk på de författare som slänger ihop en bok på ett knappt år. Nu har jag fått bättre tålamod med min egen skrivprocess.

Mer om Mitt skrivande