Rätt låt vann utan tvekan gårdagens melodifestival. Serbiens Marija Serifović och hennes ballad ”Molitva” har allt en bra låt ska ha: en stark melodi, text (jag har läst en översättning) och inte minst röst. Kristian Luuk var inte fel ute när han han kallade den ”en lesbisk kampsång”. Det är just vad det är och det gör mig glad, rörd och inte lite förvånad att Serbien skickade den att represtentera sitt land. Fast det säger antagligen mer om mig än om serberna.

Allt eftersnack om öst- och västeuropa gör mig förbannad. OK, jag är inte blind men vi i norden och i västeuropa kliar också varandras ryggar. Fast ryggarna är inte lika många… Men Serbien skulle inte ha vunnit utan västeuropas röster.

Vi i nord- och västeuropa är inget annat än dåliga förlorare. En bra låt är en bra låt oavsett vilket land den representerar. Det är min fulla om än något naiva övertygelse.

Min fem-i-topp lista innehåller nästan bara östeuropeiska låtar

1. Serbien

2. Ungern

3. Finland

4. Moldavien

5. Ryssland

Och Sveriges då? The Ark är betydligt bättre än deras låt, som jag lessnade på efter bara några lyssningar. Apropå lessna så är jag övertygad om att både semifinalen och finalen är alldeles för utdragna. Det kommer att dra ner på intresset för hela tävlingen. Gör om eller så är nog risken stor att hela spektaklet är nedlagt inom några år. Åtminstone i västeuropa…

Fler bloggar om eurovision song contest, melodifestivalen, schlager, musik, Marija Serifovic, lesbisk kampsång och på Intressant.