För tillfället är det inte särskilt populärt att vara feminist. Men jag är kvinna, alltså är jag feminist. Något annat är otänkbart i min värld. Och jag är innerligt trött på att alltid behöva påpeka att jämlikhet inte betyder att kvinnor och män ska byta plats. Eller att jag hatar män. Nej, min övertygelse är att kvinnor och män tillsammans ska arbeta för att vi inte längre behöver en kvinnodag.

Ofta är maktordningens följder osynliga, svåra att upptäcka och att ändra på. Men dom finns där om du bara vill se dom. Män är normen och kvinnan ett undantag i allt från kvinnolöner, kvinnliga författare, kvinnliga konstnärer, kvinnliga bilförare, kvinnliga politiker, kvinnliga idrottare osv. Talar eller skriver du om en man räcker det att ta bort kvinno- och kvinnliga.

När det gäller sjukvård kan det vara förenat med livsfara att vara kvinna eftersom den är anpassad efter den manliga kroppen och inte den kvinnliga. Behöver du som kvinna medicin är den inte heller anpassad för dig. Män får mer och bättre hjälp om dom behöver eftervård. Det här är bara ett exempel på ojämlikheten som går igen inom alla områden.

I år firar jag inte Kvinnodagen på något annat sätt än att skriva det här inlägget. Jag skrev ett liknande förra året och kommer säkert att få fortsätta så resten av mitt liv. Tyvärr.

Fler bloggar om Kvinnodagen och Feminism.