För mig är Pride 1-7 augusti både jul-påsk och nyårsafton. Men Pride innebär inte bara fest utan och också mängder av seminarier, föreläsningar, workshops, konstutställningar, teaterföreställningar, filmvisningar mm. Program finns här om du är intresserad.

Temat för årets Pride är högaktuellt: ”Hatbrott och homofobi”. Brotten mot HBT-personer ökar för varje år. Något som kan vara svårt att förstå då lagen gör allt mindre skillnad på homo och hetero. Men acceptansen bland allmänheten har inte hängt med. Att allt fler är öppna gör det dessutom lättare för homofoberna att hitta offer att ta ut sin rädsla och hat på.

Många ifrågasätter det politiska värdet av Pride. Själv är jag övertygad om att det gör skillnad att HBT-relaterade frågor tas upp av massmedia åtminstone en gång om året. Att det påverkar i rätt riktning. Men viktigast är att allt fler flator, bögar, bin och transpersoner är öppna i privat- och arbetsliv. Det håller inte längre att gömma sig i garderoben och samtidigt gnälla över homofobi och diskriminiering!

I senast avsnittet av L Word sa en äldre kvinna till Jenny under Pride-firandet ”Konstigt att vi firar att vi är stolta när dom flesta av oss skäms över vilka vi är.” Så sant! Jag önskar att fler och fler slutar skämmas och är lika stolta resten av året då det inte är Pride.

Pride
Foto: Tuulikki Räisänen

Nu ska jag damma av regnbågsflaggan och göra mig redo för ett ordentligt firande. Jag hoppas att vi, oavsett om du är HBT eller hetero, ses i Pride House eller Pride Park!