Snart är året slut och det är dags att summera böckerna jag läst under året. Några av dom på listorna har kommit ut i år men dom flesta är både ett och två år gamla och någon äldre än så. Du som ännu inte hunnit köpa julklappsböckerna kan ta mina listor som tips eller en varning.

Bästa böckerna jag läst 2005:

1. Dikter 1945-2002, av 1996 års nobelpristagare Wislawa Szymborska. Det finns inget som är för litet för Szymborska att skriva om samtidigt som hon skriver om dom stora existenstiella frågorna. En lättillgänglig poet för dig som är skeptisk till lyrik.

2. Gregorius, roman av förra årets augustprisvinnare Bengt Ohlsson. Han har lyckats med det omöjliga, att få mig att känna sympati för Gregorius i Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Fast kort in i romanen har jag glömt bort förebilden och dras in i den drivna välskrivna berättelsen.

3. Kyssa sammet, sekelskiftesroman av Sarah Waters. Debutbok av Waters men det märks sannerligen inte. Person- och miljögestaltningen tillhör något av det bästa jag läst på länge. Vad den handlar om? Om kärlek mellan kvinnor i överklass- och arbetarklassmiljö, passion och spänning.

4. Det blod som spillts, kriminalroman av Åsa Larsson. Bästa deckaren jag läst i år har allt: spänning, en ovanlig intrig, utmärkt gestaltning och dialog. Det räcker så.

5. Hur man närmar sig ett träd, självbiografi av Eva Dahlgren. Den handlar om skaparprocessen med det är inte det som gör att jag uppskattar boken. Nej, det är för den underbara humorn. Det är inte ofta jag skrattar och läser högt för omgivningen när jag läser en bok. Det går inte att låta bli med den här.

Sämsta böckerna jag läst 2005:

1. Dominanta damer, kriminalroman av Sabine Deitmer. Saknar all form av spänning, intrigen är ointressant, gestaltningen urusel och sexistisk. Ett riktigt sömnpiller.

2. Skilda verkligheter, roman av Marianne Fredriksson. Jag har svårt att tro att dom mest inbitna fansen kan tycka om den här boken. Psykologin är direkt usel, dialogen inte bättre och slutet gör att romanen förlorar all trovärdighet.

3. Skymning: gryning, prosalyrik av augustprisnominerade Lotta Lotass. Oläsbar, omöjlig att hitta en ingång i och olyrisk. Kan det bli sämre än så här?

4. Historien om Lissabons belägring, roman av nobelpristagaren 1998 José Saramago. Den här boken försöker jag läsa en gång per år men ger alltid upp efter ett par sidor. Styckelånga meningar utan kommatecken gör att jag inte klarar av att ta mig genom ordmassan. Kanske har det med min dyslexi att göra, men jag får inget grepp om vad den handlar om.

5. Mördare mot sin vilja, kriminalroman av Alexandra Marinina. Det finns inget jag tilltalas av i den här boken. Jag fattar inte varför det skrivs så många deckare som inte alls är spännande eller där intrigen inte går ihop. Den här tillhör dom.