Brokeback Mountain inte så bra som förväntat

Så fick jag då i fredags äntligen möjlighet att se Ang Lees film Brokeback Mountain (efter en novell av E Annie Proulx). Efter att ha läst alla fantastiska recensioner blev jag förvånad över att den lämnade mig nästan helt oberörd. Men bara nästan, för jag blev arg och irriterad över att killarna inte följde sina känslor utan istället gjorde livet eländigt både för sig själv, sina fruar, barn och många andra inblandade. Fast jag har alltid svårt att stå ut med/ha medlidande med människor som inte går sin egen väg utan väljer den enklare mittfåran.

Inte heller skådespeleriet var särskilt märkvärdigt och kemin mellan Jake Gyllenhaal och Heath Ledger var nära noll. Vilket får mig att undra varför filmen fått så många oscarsnomineringar? Fast i natt vid oscarsutdelningen blev den inte bästa film som många trott den skulle bli.

Vad är det då som gjort att dom flesta recensentera fallit för Brokeback Mountain? Det kontroversiella ämnet? OK, filmen utspelas i slutet på 1960-talet och i en total machovärld. Men idag har vi kommit betydligt längre och en film om några bögcowboys som inte vågar leva ut sin kärlek borde inte räcka för att få dom flesta på fall.

Hittar jag då inget bra i denna trots allt för HBT-världen viktiga film? Jo, det lånsgamma eftertänksamma tempot som gav mig tid att känna, musiken och fotot. Men mer än tre plus ger jag den inte.

Fler bloggar om Film och Recensioner.

14 tankar på “Brokeback Mountain inte så bra som förväntat”

  1. Jag blir alltid berörd när två människor som älskar varann inte får varann av olika orsaker. I det här fallet – omgivningen, de törs inte. Du tycker det är mest irriterande med folk som inte går sin egen väg och jag förstår varför de inte gör det, och finner det gripande. Sorgligt. Förfärligt.

    Bara för att man inte visar – utom i en scen – vad följderna skulle kunna bli om de valde att bo på en ranch tillsammans så fattar man ju det ändå. Om de valt det hade det blivit en helt annan film. Mer i linje med Boy’s don’t cry. Kärleken mellan cowboysarna tycker jag känns ända ut i biosalongen.

    Så olika kan det vara 🙂

    Svara
  2. Jag tror att det är Iréne som har framtiden för sig. Om 50 år kommer ingen att fatta vad det här handlade om ;=)

    Men till dess… Kolla vad som händer i Nigeria. Där har regimen lagt fram ett lagförslag om 5 års fängelse för den som talar för homosexuellas mänskliga rättigheter. Och Nigerias anglikanska kyrka är pådrivande!

    (och uppmanar sina får att lyncha muslimer).

    Kolla denna blogg: http://politicalspaghetti.blogspot.com

    och Thinking Anglicans (i arkivet för februari):

    http://www.thinkinganglicans.org.uk/archives/2006_02.html

    Svara
  3. Monica: Tro mig, jag har full förståelse för att dom inte törs och inser också att det skulle ha varit förenat med livsfara om dom flyttat ihop. Trots det irriterar jag mig på att dom inte vågar satsa. Jag vet att det är dubbelt men det är så det känns.

    Kanske för att jag sett för många filmer på samma tema, där gayparet inte får varandra eller en av dom dör på slutet. (Det är ett stående skämt inom flatvärlden att lesbiska på film alltid dör. Som tur är har det blivit lite bättre dom senaste åren.) Jag känner mer med Ennis fru när hon kommer på dom än jag gör med Ennis och Jack under hela filmen.

    Du är ju långt ifrån ensam att tycka som du gör. Jag inser att jag tillhör en minoritet när jag inte faller pladask för Brokeback Mountain. Men jag har vanan inne. 😀

    Svara
  4. Göran Koch-Swahne: Om 50 år är jag förhoppningsvis död. 🙄

    Jag är väl medveten om att HBT-personer dödas runt om i världen och även här i Sverige för sin kärleks skull. Jag vet att jag inte har rätt att moralisera över vilka val andra människor gör. Men skulle jag bli tvungen väljer jag hellre att riskera att dö än att leva ett liv som inte är mitt. Det gör att jag tyvärr också ställer rätt hårda krav på andra när det gäller att följa sitt hjärta. 😳

    Svara
  5. Irene: om man som jag levt ett liv i förnekelse och assimilerats i heterovärlden så kändes BM som ett skott i hjärtat…- tänk va olika man ser och upplever!Vi har nog alla olika utgångsvinklar…” Idag har vi kommit betydligt längre….” skriver du. Har vi verkligen det?
    Om du skummar i bloggarna och kommentarerna så blir man helt övertygad om det bigotteri som råder 2006. Titta t ex på Valentin…
    f ö har du också rätt att tycka vad du vill! Annars så tror jag att filmen i första hand är tillkommen för hetero-världen, ett inlägg i debatten som förs av kristna fundamentalister…men den saken är klar: den har många olika bottnar – ävenså den att det mördas homosexuella runt om vår jord idag liksom man gör med Jack.

    Svara
  6. Tommy: Ja, vi har nog helt olika utgångsvinklar. Själv kom jag ut 1969 så jag har en hel del erfarenhet när det gäller folks inställning till oss HBT-personer. Och jag håller fast vid att det har blivit bättre. Nu för vi en diskussion, då rådde total tystnad.

    Jag läser mängder av kommentarer som gör mig arg och förbannad. Dessutom får jag nästan dagligen hat-mail och via telefon får jag lite nu och då veta att jag inte borde få leva.

    Och jag är medveten om att HBT-personer dödas runt om vi världen och i Sverige. Men jag håller fast vid att rädslan inte kan styra när det gäller att vara den man är och ta mot kärleken när man möter den.

    Men alla har som du skriver rätt att tycka som man vill.

    Svara
  7. Irene: –Tack…ingen,ingen borde någonsin vara rädd för att älska eller att bli älskad- rädsla och kärlek går inte ihop !
    Det är därför man( läs här homofoberna) spelar på rädslan hos de som låter sig skrämmas…som jag…ibland.
    Men jag har haft förmånen att vara älskad av i allafall tre olika män under långa förhållanden och jag har fått uppleva glädjen att få känna kärlek tillbaka…det är himmelsvitt!

    PS grattis (?) på kvinnodagen…eller vad man säger

    Svara
  8. Jag tycker det är en av de bättre filmer jag sett på länge. Jag visste knappt vad den skulle handla om när jag såg den. Men jag fastnade helt i den. Fåordigheten, det långsamma tempot, livet i ”sovbyarna” fick mig fast. Jag vet inte ens om kärlekshistorien var det viktigaste, utan helheten.

    Och alla fåren! De gillade jag helskarpt.

    Svara
  9. Jag ser kärlek mellan två MÄNNISKOR. Inte två bögar. För mig spelar det ingen roll om det är kärlek mellan man/kvinna, kvinna/kvinna eller man/man. Berör det så berör det.

    Frågan är om den inställningen är bra eller dålig. Borde jag se på kärlek mellan personer av samma kön på annat sätt? Det är väl det homosexuella kämpar för att man inte ska göra?

    I en drömvärld vore det ingen skillnad. Det är för jävligt att det är det och jag kommer aldrig att fatta varför. Hur många gånger någon än slår mig i huvudet med Bibeln…

    Svara
  10. Monica: Du har kommit längre än dom flesta som inte ser någon skillnad. Jag tror mig blir lika förbannad när en kvinna och man inte följer sin känslor.

    Nej, alla homosexuella kämpar inte för att man inte ska se någon skillnad. Det finns många som inte vill blandas ihop med heterosexuella överhuvudtaget. Inta ha samma rättigheter och skyldigheter. Likväl som det finns homofobi finns det heterofobi.

    Svara
  11. Mm… en av mina bästa vänner som jag ofta diskuterar film med, blir lika irriterad som du, oavsett kön på de inblandade, när de inte följer sina känslor. Och jag då – blir berörd och gråter inte sällan floder just när älskande inte får varann… Sen gråter hon åt det mest osannolika, som tecknade figurer i Ice Age! 🙂

    Jaså det är så? Att vissa homosar inte vill ha samma rättigheter ens? Det var som fan.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest