Så fick jag då i fredags äntligen möjlighet att se Ang Lees film Brokeback Mountain (efter en novell av E Annie Proulx). Efter att ha läst alla fantastiska recensioner blev jag förvånad över att den lämnade mig nästan helt oberörd. Men bara nästan, för jag blev arg och irriterad över att killarna inte följde sina känslor utan istället gjorde livet eländigt både för sig själv, sina fruar, barn och många andra inblandade. Fast jag har alltid svårt att stå ut med/ha medlidande med människor som inte går sin egen väg utan väljer den enklare mittfåran.

Inte heller skådespeleriet var särskilt märkvärdigt och kemin mellan Jake Gyllenhaal och Heath Ledger var nära noll. Vilket får mig att undra varför filmen fått så många oscarsnomineringar? Fast i natt vid oscarsutdelningen blev den inte bästa film som många trott den skulle bli.

Vad är det då som gjort att dom flesta recensentera fallit för Brokeback Mountain? Det kontroversiella ämnet? OK, filmen utspelas i slutet på 1960-talet och i en total machovärld. Men idag har vi kommit betydligt längre och en film om några bögcowboys som inte vågar leva ut sin kärlek borde inte räcka för att få dom flesta på fall.

Hittar jag då inget bra i denna trots allt för HBT-världen viktiga film? Jo, det lånsgamma eftertänksamma tempot som gav mig tid att känna, musiken och fotot. Men mer än tre plus ger jag den inte.

Fler bloggar om Film och Recensioner.