Flightplan

Thrillern Flightplan av Robert Schwentke visade sig inte vara ett så dumt val efter en massa sötsliskig glögg (alkoholfri) och tomat på Stortorgets julmarknad i söndags. Jodie Fosters jakt på sitt barn, som försvunnit på ett flygplan, hugger tag i mig från första stund.

Detta trots att jag egentligen inte är särskilt förtjust i genren. Jag har sett alldeles för många manusförfattare som inte lyckats knyta ihop intrigen på slutet. Dåliga insatser av skådespelare, även sådana som annars är lysande. Men oftast har den största bristen varit att filmen inte varit ett dugg spännande. Inget av det lider Flightplan av. Tvärtom.

Jodie Fosters insats är som vanligt utmärkt, det är hon som bär upp hela filmen. Hennes jagade uttryck i ansiktet när hon inser att ingen tror på henne, förföljde mig dagarna efter att jag sett filmen. Musiken, fotot och regin är också en stor del av filmens behållning. Och skulle jag göra min bedömning på det jag just räknat upp skulle Flightplan vara värd starka fyra plus.

Men Flightplan har en brist och det är trovärdigheten. Jag kan bara inte svälja flera delar av den. Den är bara alltför fantasifull. Mer kan jag inte berätta om det, då avslöjar jag för mycket för dig som inte redan sett filmen. Och har du inte det så rekommenderar jag dig att göra det innan den försvinner från biograferna. För den bör ses på en stor duk och inte dvd.

Jag ger Flightplan tre plus och ett halvt till på grund av Jodie Fosters starka skådespeleri.