Manus och regi: Olivier Dahan

Skådespelare: Marion Cotillard, Clotilde Courau, Sylvie Testud, Jean-Paul Rouve, Pascal Greggory, Marc Barbé, Caroline Sihol, Emmanuelle Seigner, Catherine Allégret, Gérard Depardieu, Jean-Pierre Martins

Visseligen såg jag La Vie en Rose redan under påsken men jag har inte hunnit blogga om den tidigare Den finns fortfarande på biografernas repertoar så jag tycker du ska gå och se den om du inte redan har gjort det.

Och varför ska du se La Vie en Rose? För att en film om Edith Piafs liv är värt att se. Självklart också för hennes sånger som är i original i filmen. Men kanske främst för att det är ett porträtt av en stark kvinna som bara vill två saker, sjunga och bli älskad.

Många tycker att eftersom Edith Piafs liv var tragiskt måste en film om henne vara sorglig och locka till gråt. Så hade det nog också blivit om Hollywood gjort filmen. Nu sitter jag ofta istället med ett stort leende på läpparna. Glad över den styrka som fanns i den svaga sjuka kroppen. Den glädje hon utstrålar och livsvisdom hon visar upp trots (tack vare?) den tuffa barndomen, bortgångna män och morfinberoendet.

Sammanfattningsvis så är La Vie en Rose en film om en stark kvinna i en svag kropp med en stark sångröst. Tyvärr är skådespelarna och handlingen bättre än manuset som inte känns färdigt. Det är som att manusförfattaren, Olivier Dahan, skrivit och skrivit och på slutet kommit på vad han glömt att skriva tidigare. Det drar ner mitt betyg från det i övrigt självklara fem stjärnor till fyra.

[tags]film, filmrecension, Edith Piaf, bio, filmtips[/tags] och Intressant.