Dags för förhör i ersättningsnämnden

Foto: Iréne S Räisänen

Dags för förhör i ersättningsnämnden

I morgon ska jag på mitt muntliga förhör i Ersättningsnämnden för vanvård av fosterhemsbarn. Jag har gruvat mig enda sedan jag fick besked om att det blir av.

Varför utsätter jag mig för detta? Att inför okända människor, nämnden, under en halvtimme berätta ingående och detaljerat om hur min fosterpappa gång på gång under min tid i fosterhemmet förgrep sig på mig sexuellt. Jo, för att jag vill att det ska komma fram ordentligt till myndigheterna. Min berättelse ska tillsammans med alla andras bli ett bevis på vad som hänt och tyvärr fortfarande händer barns som omhändertags av myndigheterna.

Jag vill också ha bekräftelse på att det var fel och få upprättelse genom att dom tror på mig. Tyvärr har många före mig i nämnden inte blivit trodda. Eller så har nämnden ansett att vanvården inte varit tillräckligt grov för att ersättningen ska utgå. Det som avgör om det är grovt eller inte är den enskildes, min upplevelse av övergreppen.

Om dom inte tror på mig eller inte tycker att det jag utsattes för var tillräckligt blir det ännu ett övergrepp. Min tro på Ersättningsnämnden, lagen som styr den och andra berörda instanser och myndigheter om att kunna ge återupprättelse är inte stor.

I morgon berättar jag hur jag upplevde förhöret.

Tidigare inlägg om Ersättning till vanvårdade fosterbarn