Nej, det är inte jag som är sjuk. Frugan ligger just när jag skriver det här på operationsbordet. I onsdags när hon joggade snubblade hon så illa att hon fick två svåra frakturer på axeln. Och vi fick åkta direkt till akuten.

Efter att ha tillbringat ett antal långa kvällar och nätter där blev jag positivt överraskad över hur snabbt det gick. Inom tre och en halv timme hade vi träffat en läkare, fått axeln röntgad, träffat läkaren igen, fått armen i en mitella, hämtat smärtstillande på apoteket och var hemma igen.

Vi var båda imponerade.

Igår, tordsdag, ringde läkaren igen och frågade om frugan kunde komma in på en mer avancerad röntgen. Vilket hon självklart kunde. Vi var hemma inom en timme igen med löfte om att läkaren skulle ringa idag på morgonen.

Vid halv nio idag ringde telefonen, det var frugans läkare som sa att han och kollegerna tittat på plåtarna och det såg värre ut än dom tidigare trott. Kunde hon komma in inom en timme så skulle dom operera axeln. Vi var där i tid och kvart i tolv rullade dom upp henne på operation.

Jag är fortfarande imponerad, av effektivitet och den vänlighet alla visat frugan och mig. Min erfarenhet av sjukvården är sedan tidigare också god. Men nu är den än bättre.

Fler bloggar om sjukvården, samhälle, politik och på Intressant.