Jag går i ljusa natten,
pratar med blommorna,
plockar upp ögonen.
Jag förstör inte daggvåta gräsets yta,
trampar mellan orden
lugn och trygg i rytmens famn.
Går inåt och utåt i trädens skugga.
Jag har ett seende och ett blint öga.
© Iréne Svensson Räisänen
Publicerad i diktantologin ”Väntar på ett tåg som aldrig kommer avgå”
Jag gillar dikten!
Maria Evertsson: Tack! 😀