Dyslexi hindrar mig inte att skriva

Eftersom jag har lite svårt att hålla reda på alla ord och bokstäver blir det ofta fel när jag skriver. Annars så märker jag inte av att jag har dyslexi. Jag har alltid kunnat läsa utan problem, lärde mig vid 5 års ålder, men att skriva är värre. Rättstavningen var en pina i skolan. När lärarna gått igenom mina skrivböcker var dom fylla av röda bockar. Trodde dom verkligen att jag skulle lära mig bättre av det?

Mina skrivsvårigheter minskade när jag fyllde 13 år men växte inte helt bort. Samtidigt med det så väcktes mitt intresse för att skriva dikter och drama. Novellerna kom in långt senare i livet när jag gick en skrivarkurs. Att inte kunna stava och tappa bort ord är inte detsamma som att inte kunna skriva. Vilket jag fick bevis för när jag började skriva för Södertälje Posten.

När jag i vuxen ålder återupptog mitt skönlitterära skrivande och blev publicerad var det en stor seger. Likaså att vinna priser, hålla skrivarkurser och cirklar. I min vardag arbetar jag hela tiden med det skrivna ordet.

Nu har jag sån tur att jag oftast har korrekturläsare till hjälp. Här i bloggen har jag den stora glädjen att få hjälp av Kurt. Tack! 😀 Men det är långt ifrån alla som får hjälp med sin dyslexi. Än minde får tillgång till dom hjälpmedel som finns. Inte heller får alla en diagnos. Vilket är första steget till att göra något åt det.

9 tankar på “Dyslexi hindrar mig inte att skriva”

  1. Röda bockar är förkastligt. Jag var under några år översättare åt tidskriften Det Bästa och jämförde alltid mina manus med den färdiga och tyckta artikeln, vilken alltid var bearbetad av lektörer med ypperliga kunskaper i svenska. På det lärde jag mig oerhört mycket.

    Svara
  2. Och de årgångar som fick röda bockar som barn, får frossa om jag som lärare inte bryr mig om stavfel!!! Jo, visst bryr jag mig, men stavning kör jag inte ihop med skrivflöde – och har fått försvara mig mycket mot föräldrar som KRÄVER att det ska bockas och rättas….

    Svara
  3. Jag hade liknande problem med att skriva när jag var yngre.

    Förutom röda bockar brukade min mellanstadielärare dessutom tala om för mig att jag skulle läsa igenom det jag skrivit innan jag lämnade in det. Att korrekturläsa mina egen text funkade inte alls det gjorde mig bara stressad och bidrog till att jag skrev ännu sämre. På högstadiet fick jag en lärare som inte tyckte att uppsatsskrivning var en uppvisning i rättstavning och då gick det mycket bättre.

    Det värsta är att många tror att det alltid hör ihop att en elev som skriver dåligt inte heller kan läsa. Jag kände mig oerhört kränkt när folk gav mig läsa lättböcker med stora bokstäver och enkel meningar eller när de sa att jag hade läs och skrivsvårigheter. Jag tyckte inte att jag hade några läs svårigheter. I regel läste jag betydligt mer än mina jämnåriga ofta läste jag böcker för äldre ungdomar nära jag 10-12 år

    Svara
  4. ”På högstadiet fick jag en lärare som inte tyckte att uppsatsskrivning var en uppvisning i rättstavning och då gick det mycket bättre.” Jag hoppas dom flesta lärarna idag resonerar så.

    Jag har aldrig heller haft problem med att läsa. Lärde mig innan jag började skolan, läser mycket och snabbt. Men jag har ofta blivit betraktad som dum i huvudet för att jag inte kan stava.

    Svara

Lämna ett svar till Sara Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!

Pin It on Pinterest