PoetenIréne: Hitta skrivlusten efter en paus

Hitta skrivlusten efter en paus
Hitta skrivlusten efter en paus

Ibland blir jag tvungen att ta en paus i mitt eget skrivande. När livet pockar på uppmärksamhet. Så blev det under årets semester för mig. Eller ändå inte riktigt. Jag skrev faktiskt på nästa kapitel i min självbiografi. Men tyckte det var så dåligt att jag tappade lusten att fortsätta jobba med det. Kan inte ens förmå mig att läsa det jag skrivit.

Istället för att koncentrera mig på att skriva om kapitlet började dikter knacka på om natten. Sedan ett par dagar även i vaket tillstånd. Istället för att bara tacka och ta mot gnager tanken att det är ett försök att smita. Att skriva är aldrig fel men i det här fallet känns det inte enbart bra. Och det är rätt konstigt eftersom handlingen i kapitlet i sig inte är särskilt ”jobbigt” i jämförelse med tidigare kapitel.

Är det här ett sätt att smita från ett skrivande som inte alltid är lustfyllt dvs min självbiografi? Eller kan det bero på att det ligger något obearbetat inbäddat i det omedvetna?

Hur som helst, vad har du för knep att komma igång efter en skrivpaus? Jag är tacksam för dina råd!

Intressant?

3 tankar på “PoetenIréne: Hitta skrivlusten efter en paus”

  1. Det är underligt hur man själv försöker hitta ursäkter för att inte skriva det man borde, och fokuserar på något helt annat istället.
    För mig brukar det hjälpa planera in en tid och hur länge jag ska sätta mig med just ett kapitel. Sen skriver jag bara.
    Även om jag är riktigt missnöjd. Bara så att jag kommer vidare, och kanske börja på nästa kapitel. Sen efter ett tag så läser jag igenom det, när lusten kommit tillbaks eller om jag kommit på en ny ide till just det kapitlet.

    Ibland kan det också vara så att man kan behöva en lite paus från projektet och kan behöva göra något annat under tiden bara för att vila huvudet av att ha tänkt på det för mycket.

    Svara
  2. Jag verkar vara en sådan som har svårt att avsluta bokprojekt. Mitt i slutar jag, tröttnar och börjar på något nytt. Jag funderar på om det kanske är så att när jag kommit en bit på väg, blir jag undermedvetet rädd. Tänk om jag snart är klar med boken? Tänk vad jag måste ta itu med då! Manusbearbetning, skicka in till förlag, bli refuserad. Usch vad otäckt!

    För min del är det så mycket enklare att skriva kortare avslutade texter. Det blir inte så dramatiskt, det gör inte så mycket hur det blir. Jag ställer så mycket större krav på mig själv när det gäller bokprojekt.

    Jag skulle verkligen tacka och ta emot dina dikter som vill ut. Jag tror också att en paus bara är bra ibland. Hur svårt det än är att sen komma igång igen.

    Svara
  3. Tobias och Ethel: Jag har svårt att få någon längre sammanhängande tid för mitt skrivande. Det är enormt irriterande och har i alla år varit en av orsakerna till att jag inte gett mig på några längre bokprojekt.

    Paus har jag haft så länge att det blivit till ett hinder att komma igång igen. Men jag antar att det är dags att sluta fly och istället plocka fram kapitlet och börja jobba. Nästa vecka ska ett nytt kapitel upp här i bloggen. Så det så!

    Svara

Lämna ett svar till Iréne Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest