Smällterror: Raslöshet och spänningssökande

Foto: Iréne S Räisänen

Smällterror: Raslöshet och spänningssökande

Det här är dom synliga spåren efter nattens smällterror i Fornhöjdens centrum. Här syns inte dom 20-talet killar mellan 16 och 30 år som igår kväll tävlade om vilka som kunde bomba högst. Inte heller vi andra boende på Fornbacken och i Fornhöjdens som gick ner för att prata med killarna.

Strax efter halv 11 igår, den 4 augusti, hörde jag och Tuulikki den första smällaren. Den följdes av flera. Trötta på denna terror bestämde vi oss för att gå ner till centrum och se vad som hände. För säkerhets skull stoppade vi in proppar i öron. Ju närmare vi kom desto högre smällde det.

För mig kändes det som jag ville ta tillbaka centrum från dom som spränger sönder papperskorgarna, har sönder staket och skriver på husväggarna med blodröda stora bokstäver ”Knulla alla muslimer”. Dom som förstör nattsömnen för vanliga arbetare som ska upp tidigt och jobba.

När killarna får syn på oss lugnar dom ner sig. Vi pratar med några av dom och frågar varför dom håller på som dom gör.

– Många är rastlösa och söker spänning, sa en kille som är runt 20 år. Vi är frustrerade.

Just som jag ska fråga vad som gör dom frustrerade avbryts jag av att en smällare kastas in från en skogsdunge på torget där vi står. Den exploderar framför våra fötter. En kvinna stödd på två käppar kommer ner och vi står och diskuterar varför polisen inte kommer fast hon ringt för 20 minuter sen. Fler smällare landar där vi står och vi drar oss bakom pizzerian mot Fornbackaskolan där fler boende i området står och tittar på.

Då börjar smällarna flyga över pizzerian mot oss. En finsk kvinna träffas nästan och hennes manliga sällskap springer in på torget mot dom som skjuter på oss. Det är så det känns, att vi blir attackerade. Och det av samma killar som på dagarna hänger i centrum och hejar på oss.

Efter en halvtimme har vi ännu inte sett polisen. En av våra grannar, en kvinna i 50-års ålder, ringer igen och ställs i telefonkö. Jag och Tuulikki har fått nog och vill gå hem. Men vägarna dit är ockuperade av dom som medvetet kastar smällare mot oss som är trötta på terrorn och på att polisen inte verkar bry sig.

Vi går runt på måfå i väntan på att polisen ska infinna sig och lugnet förhoppningsvis återställas. Många ungdomar och äldre har tagit sig ut i den tropiskt heta augustinatten. Nästan alla är överens om att Södertälje inte kan ta mot fler flyktingar. Vi klarar inte av att ta hand om dom som redan finns här. Södertälje och regeringen borde satsa på ge dom vettigare sysselsättning än att terrorisera oss Södertäljebor som är trötta på att få våra bostadsområden ockuperade och förstörda.

Efter en knapp timme anländer polisen och smällarna tystnar. Jag och Tuulikki går hem och lägger oss. Vid halv ett, just som jag håller på att somna, börjar smällandet igen.