Uppdaterad 9 november 2023
Intervjuer bra för egot. Idag blev jag intervjuad av Lisa Söderlind från Journalisthögskolan. Hon hade hittat min dikt Skrivkramp här i bloggen och ville göra ett radioprogram på temat. Kul, tyckte jag, och vi gjorde upp om att träffas på ett café i Södertälje. Väl där så upptäckte vi att ljudnivån var för hög för att det skulle gå att spela in för radio. Det fick istället bli i S:ta Ragnhilds kyrka.
Snart visade det sig att Lisa läst in sig ordentligt på mig, mina böcker och texter. Hon ställde intressanta frågor som fick mig att tänka tankar jag knappt visste att jag hade. Jag läste också upp några av dom texter hon skrivit ut och berättade lite om dem. Vilket storslagen akustik det är i kyrkan!
Intervjuer bra för egot och skrivandet
Min fåfänga och mitt ego fick verkligen sitt efter att jag pratat om mitt skrivande i drygt en timme. En välbehövlig knuff i riktning mot mitt eget skrivande. Tack för det Lisa!
Om skrivblockering
Det är en tillfällig eller långvarig period av kreativt hinder då en författare har svårt att komma igång med eller fortsätta att skriva. Det kan innebära att personen känner sig oförmögen att formulera idéer, har en brist på inspiration eller stöter på motstånd och frustration när hen försöker sätta ord på papperet.
Blockeringen eller krampen kan vara resultatet av olika faktorer, såsom stress, rädsla för att misslyckas, brist på självförtroende eller brist på motivation. Det är vanligt förekommande bland författare och kan vara en utmaning att hantera, men det finns strategier och tekniker som kan hjälpa till att övervinna skrivblockering och återuppliva den kreativa processen.
Blogginläggen Dyslexi hindrar mig inte att skriva, Intervju om skrivkramp lyssna, Självmord är ingen lösning och dikten Intervju .
*host* Jag skulle också kunna tänka mig bli intervjuad av just henne… 🙂
Kul att bli intervjuad om man får berätta om det man brinner för.
Gratulerar, Iréne! När och var kan programmet avlyssnas?
Så skönt att det blev lyckat!
Jag blev intervjuad för mitt fackförbunds tidning för 2 veckor sen. Om att jag jobbar med kultur på flera sätt. Jodå, det var väl kul, men inte var det ett proffs som gjorde intervjun. För varje fråga jag svarade på, hade ”journalisten” gjort nåt mer – nåt större – nåt värre…. och berättade mest om sig själv och sina projekt och spann igång rejält. Så inte fick hon med särskilt mycket om vad jag gör och gjort…
Men jag ska få läsa och godkänna innan det går i tryck – och det är tydligen ingen brådska med det för än har jag inget sett. Hon kanske inte fick med nåt alls….:) Det kanske kommer att handla om henne?
Likadant var det när jag blev intervjuad i lokalradion, reportern sa svaren och jag bekräftade: ja… jo… Och så berättade hon vad hon själv tyckte. Vad väcker jag hos folk??? Inte fasen har jag svårt för att prata i alla fall…
Jag har inte blivit intrvjuad så många gånger, jag blir alltid lite generad och pratar för mycket (trots att jag har intervjuat människor själv). Men en gång blev jag intervjuad av en journalist som inte visste ett enda dugg vare sig om mig eller böckerna. Hon var vansinnigt trevlig, men hade inte ens googlat i tre minuter! Det var lite marigt, jag visste inte var jag skulle börja.
Det där verkar vara någon sorts svårutrotlig trend. Titta på TV-intervjuare: oftast ställer de en fråga och så kommer de med två svarsalternativ!
”Puttan Nilsson, du som gör grisar i mjukost – är det för att du älskar julen eller är det för att du har ett sensuellt behov av att kladda med ost?”
Varför gör det så…?
I en av mina allra första bloggar berättade jag att jag lyssnar på P4 som väckarklocka – jag måste bara gå upp och stänga av skiten. Där finns det nog flest intervjukatastrofer. Värst är när de tjatar på folk att ringa – så pratar de på själva och när den ringande vill säga nåt, då avbryter de och lägger på.
Det är alltför många reportrar som bara vill höra sin egen röst och synas/höras själva i tv/radio. Jag blir så överlycklig när jag hör/ser nån som verkligen KAN intervjua och lyfta fram den intervjuade.
Kurt: Det var internt för journalisthögskolan så det lär aldrig nå allmänheten.
annika b: Det var just för att Lisa verkligen läst på som intervjun kändes bra. Jag har också råkat på motsatsen och det är knepigt. Och jag vet inget värre än intervjuare som inte kan låta den intervjuade tala. Misstänker att allt för många tagit/fått många fått jobbet av fel orsak.
Bloggblad: Lärde mig tidigt att få läsa artikeln innan den går i tryck. Något alla borde kräva. På så sätt har jag hindrat ett flertal felciteringar genom åren.