Går det att lära sig författa?

Går det att lära sig författa? Mitt svar på den frågan  är ett rungande Ja. Det är en teknik, ett hantverk, som dom flesta av oss kan lära sig. Åtminstone till en viss gräns. För att bli författare krävs mer än så. (Ibland mindre, tycks det mig.)

Det går att lära sig gestalta och skriva dialog. Att bygga upp texten på konflikter som bör vara lösta när slutet kommer. Liksom det går att tillägna sig konsten att skriva en intressant inledning och att sluta i tid. (Fast med tanke på att dom utgivna böckerna blir allt tjockare verkar allt fler författare förlorat den kunskapen.)

Går det att lära sig författa?

Hur kan man då göra för att lära sig skrivandets hantverk? Gå en skrivarkurs, blir rätt naturligt mitt svar. När du sedan kan reglerna är du fri att bryta mot dom och hitta ditt eget språk, egen stil. Om du lyckas med det sistnämnda, vilket kan ta en hel livstid, är det troligt att du är författare.

Vem har sagt att det ska vara enkelt?

Du kan läsa hur du gör i Skrivguide – prosa, lyrik och film.

Uppdaterad med bild och SEO den 9 september 2017

19 tankar på “Går det att lära sig författa?”

  1. Jag har ett väldigt kluvet förhållande till skrivarkurser. Fint med input från andra kan jag tycka, fint med råd och tips. Å andra sidan – vad händer med de egna ingivelserna? Blir det mainstream av alltihop när regler sätts upp, förutom rättstavning och grammatik i botten – ska man HA regler? Just nu har t ex redaktörerna på förlagen ett enormt inflytande, jag ser i varannan bok jag läser en sorts ”redaktörssvenska”.

    Själv började jag skriva historier tidigt, inputen kom från väninnor som bad mig läsa högt. Övningen fick jag därför att jag ville att det skulle se ut på ett bra sätt, och jag läste mycket. Men allt skedde i total frihet – ingen försökte truga på mig ett visst sätt att bygga upp en berättelse. Skriva var ett rent nöje.

    Svara
  2. Min filosofi är att regler är till för brytas men inte förrän man kan dom. Likriktiningen i utgivningen beror troligen på att förlagen hellre satsar på den typ av manus dom vet fungerar (ger ekonomisk vinst) än egensinniga och nyskapande sådana.

    Som kursledare undviker jag att peta i själv berättelsen. Det handlar mer om att kursdeltagaren ska bli medveten om varför hon/han gör på ett visst sätt och jag pekar på andra möjligheter. Att vad som är gestaltning och hur man gör osv. Sedan är det upp till kursdelatagen om och hur hon/han använder sig av mina råd.

    Troligen är jag för mina kursdeltagare vad dina vännior var för dig. Många som går mina kurser har aldrig vågat visa sina texter för någon, andra har aldrig tidigare skrivit en prosatext. Dom vill få verktyg att skriva så andra vill läsa deras texter.

    Svara
  3. Jag har bara gått en kurs, med Kerstin Norborg som lärare, det gav mig en enorm kick. Att bli utgiven var en ännu större kick!

    Visst går det att lära sig en massa teknik – jag läser grammatikor som andra läser skönlitteratur och jag hittar ständigt nya regler att bryta mot…
    Men jag tror man måste ha lite grundkänsla för att berätta och att uttrycka sig i skrift – det är väl som med idrott och annat – har man förutsättningarna går det att bli väldigt duktig med övning och kunskap.

    Svara
  4. Kurser som går ut på att helt enkelt ge feedback på redan befintliga texter låter för mig klart bättre än att börja med någon form av grundregler för hur historier ska berättas, a la amerikanska filmskoleregler för filmmanus. Om man ser på verkligt bra litteratur och verkligt bra filmer, så följer de sällan några ”arker” eller treaktsmodeller.

    Svara
  5. Jag håller helt med Iréne. Man kan inte bryta mot regler man inte känner till, alltså är det fiffigt att lära sig dem som redan finns först.

    Sen håller jag inte med ab till 100%. Många verkligt bra filmer följer faktiskt treaktsmodellen fullt ut. Det är bara det, att man kan reglerna så bra att man kan dölja strukturen.

    Och det där med karaktärsutveckling är ingenting som verkar komma naturligt för alla. Jag menar; det BÖR ju hända NÅGONTING med en person i en bok eller film. Om h*n går opåverkad genom tillvaron slutar man bry sig, enligt principen: H*n bryr sig inte – varför ska jag? Det är ett vanligt nybörjarfel som man kan få insikt om på en skrivarkurs!

    Svara
  6. Intressant diskussion.
    Någon analyserade Hamlet en gång och hittade ingen ”ark” alls – det börjar åt helvete och sen går det bara utför. Inte utvecklas han heller, den surputten. Ingen utvecklas eller lär sig det minsta. Men intressanta situationer och dialog är det!

    Svara
  7. ”Kan” inte Hamlet. Stor bildningsbrist där. Har aldrig sett en uppsättning faktiskt. Men han bryr sig väl? Gör han inte? Och utveckling måste ju inte alls vara positiv.

    Men sen är det ju så. Lyckas man beröra och fängsla en publik är det ett fungerande drama. Oavsett HUR man gör det. Jag menar bara att det är smart att KÄNNA TILL saker som karaktärsutveckling t ex, så kan man välja bort det om man vill. Inte bara hoppa över det för att man inte tänker på det. Jag tror good old WS hade koll på det.

    Svara
  8. Jag tror old Will hade stor talang och lärde sig via trial and error – han jobbade ju direkt på teatern och fick omedelbar feedback från publiken! (Eller om han nu var en helt annan snubbe, så hade han i alla fall direktkontakt med den verklige Will). Och dessutom fick han förmodligen högljudd feeback från skådespelarna, som säkert var och en hade sina egna regler för vad de tyckte funkade….

    Svara
  9. Säkert handlar skrivande som så mycket annat, om att lära sig hantverket.

    Jag skulle vilja göra några jämförelser med två områden där jag kan berömma mig om att ha i alla fall någon talang – möbelsnickeri och komponerande av musik. I båda fallen handlar det om att lära sig hantverket, men till det krävs oerhört mycket mer än bara kunskap.

    Möbelsnickaren behöver utöver hantverksskickligheten en känsla för materialet som vissa har nästan omedelbart, medan andra kämpar på utan att ens komma i närheten. Till det behövs en stor känsla för form och nyanser. Man måste likt skulptören ha förmågan att få händerna att forma det sinnet har gestaltat.

    När det gäller kompositören räcker det inte att vara musikalisk. Det är en grundförutsättning som tillsammans med hantverkskunnandet kan utgöra den första frostmorgonens tunna is som ännu inte bär. Till det kommer en inre förmåga att omsätta sitt känsloliv till toner. Tonspråket är universellt i den bemärkelsen att moll alltid är moll, men att uttrycka hela vidden av mänskligt varande och erfarenhet i musik, kräver långt mer.

    I båda mina exempel krävs en sorts kreativitet, korsad med en inre lidelse som drivkraft att uttrycka sig. Annars blir man aldrig mer än en nybörjare och en medelmåtta, och det spelar ingen roll hur talangfull man är. Möbelsnickaren måste kunna visualisera idén i sitt huvud, och detsamma gäller kompositören.

    Hur anser nu ni som är betydligt mer bevandrade i skrivandets konst än vad jag är, att min bild av hantverket stämmer in på skrivandets hantverk?

    Svara
  10. Det stämmer bra, tycker jag. När man har en lidelse för vad man gör övar man dessutom automatiskt – när man känner att det blir fel backar man och börjar om. Det är irriterande, men man har ju en bild av hur slutresultatet ska vara.

    Svara
  11. Tack för att ni tog er tid att svara. Jag tolkar svaren som att jag har förstått vad det handlar om. Då återstår alltså bara att lära sig hantverket. Problemet är att alla hantverk tar en sådan bedrövlig tid i anspråk att lära sig. Men… Nåja… Och SUCK!

    Svara
  12. Hej Iréne, jag tänkte återkomma med en lite annan touch än vad du kanske är van vid från mig.
    Följande lilla alster skrev jag till min fru här om kvällen då hon ansåg att jag bara fräser och är otrevlig i största allmänhet.
    Så får man be om en liten recension…

    Hur orden faller

    Ett ord, som viskades nådde aldrig ditt öra.
    Ett ord av kärlek som missade sitt mål.
    Var är det nu?
    Det ordet, som likt fjärilens vinge virvlar luften
    där lövet faller och nästan omärkligt så rister det till.
    Så, just så, faller mina ord på den väg där du går.

    Lyssna

    Lyssna och du skall höra de viskade orden.
    Lyssna noga och du förstår hur mycket kärlek som omger dig.
    Sök i vinden, lyssna igen.
    Se hur löven rister när de faller.
    Ett viskat ord av kärlek för varje löv, i varje vindil.
    Så vill jag viska till dig min kära.

    Svara
  13. Hasse: Roligt att läsa en positiv kärleksdikt av dig! : )

    Recension och recension… Det är svårt att skriva om kärlek, att hitta en egen ingång och att inte falla in i ett klyschigt språk. Din dikt har en fin rytm och om jag var din fru skulle jag bli glad att få läsa den.

    Svara
  14. Den här dikten skrev jag till min man. Han blev jättebesviken, för han hade trott att det var nåt gulligt. (Men jag fick nytta av den, för jag förlängde den och den blev en mycket populär barnvisa som finns utgiven) (och han väntar fortfarande på nåt gulligt…):

    Byt kanal
    jag vill inte se Rapport
    Byt kanal
    inga fångar på nåt fort
    Byt kanal
    lördagskvällen är så kort
    Byt kanal
    orkar inte med nån sport…

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest