Incest slår sönder tryggheten för alla som utsätts för det. På vilket sätt jag drabbats och konserverna av det skriver jag om i min kommande självbiografiska roman ”Det ingen vill veta”.
Mitt skrivande
Om mitt eget skrivande.
Ge ut själv eller bli utgiven?
Ge ut själv eller bli utgiven? Det är någon jag grubblat över det senaste halvåret. Inte bara om jag ska vara helt ärlig utan också vägt för och nackdelar hit och dit. Det förlag som hela tiden visat intresse för att ge ut min bok har ännu inte gett mig något kontrakt. Varför? Därför att boken är för kort än den gängse mallen för hur lång en roman ska vara.
Välja titel till min diktsamling
Välja titel till min diktsamling är allt annat än lätt. Samlingen kommer att bestå av fyra avdelningar som är rätt olika.
Varför är språket i mitt manus så uselt?
Varför är språket i mitt manus så uselt? Ja, det är en fråga jag ställt mig efter att förlaget som är intresserad av att ge ut min självbiografiska roman bad mig göra en tredje omskrivning i hopp om att jag ska rätta till alla språkliga fel.
Ställer jag orimliga krav på min roman?
Ställer jag orimliga krav på min roman? Det är frågan jag ställer mig efter att ha läst genom hela min självbiografiska roman. Det är faktiskt första gången jag gör det. Tidigare har jag jobbat kapitel för kapitel. Varför? Jo, för att jag på grund av min dyslexi har svårt att greppa långa texter när jag skriver.
Mitt första besök på bokmässan i Göteborg
Mitt första besök på bokmässan i Göteborg var år 1996. I år är det 20 år sedan. Jag hade fått tre noveller antagna i antologin Novesi. Bokförlaget Bläckfisken som gav ut den bjöd ner mig till bokmässa för en uppläsning. Det kändes stort. Tänk att ett bokförlag ansåg mina noveller så bra att de betalade inträdesbiljetten på bokmässan.
Omskrivningen av min självbiografiska roman färdig
Omskrivningen av min självbiografiska roman färdig efter 1 år och 4 månader. Nästan. Jag har lite småsaker att fixa till.
Utöka istället för stryka text
Utöka istället för stryka text. Ett av de vanligaste skrivtipsen är att stryka ner texten när det är dags att redigera. Och det är sant, det är vanligare att skriva för långt än för kort. I mitt fall är det tvärtom.
Från första till tredje person
Från första till tredje person. Jag har bytt från första till tredje person i min självbiografiska roman. Ett experiment som inte slog särskilt väl ut. Plötsligt ser jag hur handlingen rusar fram utan stopp. Att det liknar mer ett referat av ett liv en skönlitterär prosa. Dessutom saknar texten det flyt jag tyckte fanns i första person. Och inte minst så bli texten väldigt distanserad. Vad tycker du?
Ska jag skriva ett filmmanus?
Ska jag skriva ett filmmanus? Sedan i slutet på förra året har jag funderat på att skriva ett filmmanus. Egentligen har idén legat och skvalpat sen Monica Rolfner, (Tomten är far till alla barnen och I nöd och lust), sa att ”Varför skriver du inte ett filmmanus?” när jag sa att ”Jag kan aldrig skriva något så långt som en roman.” Nu har jag skrivit en självbiografisk roman och då borde ett filmmanus som är kortare inte vara omöjligt.