Två diktsamlingar ska det bli av det manus jag skickat till ett par förlag. Jag har fått fin respons men att det är lite väl spretigt. En förläggare som jag pratat med i telefon ett par gånger föreslog att jag skulle dela upp manuset i två. Ingen dum idé alls.
Mitt skrivande
Om mitt eget skrivande.
Självmord är ingen lösning
Självmord är ingen lösning även om du mår så dåligt att du inte längre vill leva. I min självbiografiska roman ”Det ingen ville veta” skriver jag om att jag har försökt ta livet av mig. Inte en gång utan många gånger. Jag har också drabbats som närstående till flera som tagit sitt liv.
Incest slår sönder tryggheten
Incest slår sönder tryggheten för alla som utsätts för det. På vilket sätt jag drabbats och konserverna av det skriver jag om i min kommande självbiografiska roman”Det ingen vill veta”.
Ge ut själv eller bli utgiven?
Ge ut själv eller bli utgiven? Det är någon jag grubblat över det senaste halvåret. Inte bara grubblat om jag ska vara helt ärlig utan vägt för och nackdelar hit och dit. Det förlag som hela tiden visat intresse för att ge ut min bok har ännu inte gett mig något kontrakt. Varför? Därför att boken är för kort än den gängse mallen för hur lång en roman ska vara.
Blogga om det min bok handlar om
Blogga om det min bok handlar om har jag inte gjort så ofta, nej. Något jag som har en författarblogg borde göra för att förlagen ska tycka om mig. Fast när det gäller min kommande diktsamling går många av dikterna i den att läsa här.
Vi poeter borde stötta varandra
Vi poeter borde stötta varandra. Om vi inte gör det riskerar att poesin att bli lika exklusiv som rysk kaviar. Och det vill du troligen inte.
Nu är min kommande diktsamling ”Jag ber inte om ursäkt” skickad till förlag faste det inte var tänkt så. Jag hade planerat att själv ge ut boken som jag gjort med mina tre tidigare diktsamlingar. Samlingens 63 dikter var satta i ordning och kände mig nöjd. Nåja, så mycket det nu går. Efter att ha laddad ner mallen till inlagan från Lulu (som jag använder för att trycka upp böcker) slog det mig plötsligt att det måste ha tillkommit nya spännande förlag sen jag senast testade.
Äntligen är jag klar med redigeringen av mitt manus
Äntligen är jag klar med redigeringen av mitt manus efter att ha börjat 24 november 2016. I måndags, 4/12, talade jag, lyssnade jag och redigerade färdigt sista kapitlet i min självbiografiska roman. Jag har haft som mål att bli färdig före jul och det klarade jag.
Välja titel till min diktsamling
Välja titel till min diktsamling är allt annat än lätt. Samlingen kommer att bestå av fyra avdelningar som är rätt olika. Den första heter ”Himlen du havet jag” och innehåller mina dikter om flyktingströmmen över haven. Den andra har namnet ”Jag ber inte om ursäkt” och innehåller filosofiska dikter. Tredje avdelningen heter ”Till” och där har jag ett antal kärleksdikter. Sista avdelningen är ”Orden dansar balett” där dikterna handlar om skrivande.
Varför är språket i mitt manus så uselt?
Varför är språket i mitt manus så uselt?
Varför är språket i mitt manus så uselt? Ja, det är en fråga jag ställt mig efter att förlaget som är intresserad av att ge ut min självbiografiska roman bad mig göra en tredje omskrivning i hopp om att jag ska rätta till alla språkliga fel. Eftersom jag är dyslexier har jag svårt att redigera mitt manus. Hjärnan fyller i och hoppar över som den vill utan att jag kan styra det. Resultatet blir att det fattas ord och ändelser. Dessutom dyker det ofta upp ändelser som jag inte vet var de kommer ifrån.
När jag nu läser in, lyssnar och redigerar ord för ord blir jag ofta förvånad över hur vilsen jag är när det gäller synonymer. Detsamma gäller uppbyggnaden av meningar. Något jag inte upplever att jag har problem med när jag till exempel skriver ett blogginlägg som det här. Varför blir det ett problem i en längre text som ett manus?
Ställer jag orimliga krav på min roman? – Mitt skrivande
Ställer jag orimliga krav på min roman?
Ställer jag orimliga krav på min roman? Det är frågan jag ställer mig efter att ha läst genom hela min självbiografiska roman. Det är faktiskt första gången jag gör det. Tidigare har jag jobbat kapitel för kapitel. Varför? Jo, för att jag på grund av min dyslexi har svårt att greppa långa texter när jag skriver.
Nu när jag trots allt tvingats göra det, vilket tagit 18 dagar, inser jag att jag kanske borde ha gjort det tidigare. Tanken var att jag skulle läsa manuset med tanke på ton och röst. Vilket jag tycker fungerar någorlunda förutom att jag bytt ut synonymer, förkortat långa meningar och fört in fler kommatecken för att markera bisatser.
Läs merStäller jag orimliga krav på min roman? – Mitt skrivande