Första eller tredje person?

Första eller tredje person?

Jag skriver i första person, jag-form, när jag skriver min självbiografi. Men jag har också skrivit självbiografiskt i tredje person dvs hon/han/den/det i ett par noveller. Men så fort jag använder ”Jag” så flödar det av känslor som jag förhoppningsvis lyckas gestalta. När jag skriver ”Hon” dämpas känslosvallet och jag får en annan distans till det jag skriver om. Om jag väljer första person eller tredje person beror alltså på texten och vad jag vill med den.

Många ovana skribenter vill gärna skärma av sig, få ett avstånd mellan sig själva och texten. Det kan självklart fungera. Men avstånd handlar mer om tid och bearbetning än om i vilken person du skriver. Handlar det om svåra traumatiska upplevelser krävs ofta år av terapi innan det går att skriva om det på ett sätt som blir allmängiltigt.

Min slutsats är att en självbiografisk text, i bästa fall, kommer närmare läsaren om den är skriven i första person. Är berättelsen bra gestaltat kryper den innanför huden och den som läser upplever det du känt och upplevt.

Förklaring av först, andra och tredje person

 

Intressant?