Så olika kan lektörer tycka om ett manus. Min självbiografiska roman med arbetsnamnet ”Det ingen ville veta” (tidigare ”Offer? Nej tack!”) har varit hos två lektörer. De är överens om mycket men också oense om två viktiga saker. Det gör mig aningen förvirrad. Men det är jag som slutligen ska bestämma hur det ska vara.
Innehåll
Båda tycker det är en viktig bok som ska bli utgiven. De anser att upplägget och språket fungerar. Vilket gör mig lättat. Om jag skulle bli tvungen att ändra i det skulle det krävas stora omskrivningar.
Bloggen bort och integreras i den övriga texten
Dessutom är de eniga om att inläggen från bloggen ”Offer Nej tack!” inte tillför något. Positivt är att båda lektörerna anser att bloggtexterna lätt kan integreras i den övriga texten som de är. Jag instämmer och har ändrat det i manuset.
Kursiv texte eller inte
Min andra lektör tycker att min fosterpappas röst som jag skrivit i kursiv text inte fungerar om jag också har annat i kursiv text.
”Med kursivering förhåller det sig så att man liksom knyter ett förbund mellan författare och läsaren. Aha, tänker läsaren nästa gång en kursivering dyker upp, nu är det den där fosterpappan igen. Om du bryter det förbundet och kursiverar även annat så blir läsaren förvirrad.”
Jag köper det utan protester, nästan. Det är att fixa till även om det knappt finns någon annan text, än min fosternas röst, som var kursiverat.
Bristande trovärdighet
Värre är att den ena lektören anser att jag inte är trovärdig när det gäller min fosterpappa. Eftersom han förgrep sig på mig borde jag, enligt hen, enbart kräkas på honom. Hen anser att jag i inledningen både tycker om honom och längtar efter honom. Det här är viktigt, tror läsaren att ”det inte kunde vara så hemskt” har jag misslyckats totalt med det jag velat förmedla.
Ser inte det lektören ser
Tyvärr är det svårt att åtgärda då jag inte ser var i texten jag ger intrycket av att tycka mannen som skadat mig för resten av livet. Självklart finns det en dubbelhet i ett barns förhållande till en person som ska ge trygghet och trösta också förgriper sig på hen. Ok, då blir det min uppgift att få fram det i texten. Jag har gjort ett försök men är osäker på om det fungerar. Får vänta och se vad lektören tycker.
Så olika kan lektörer tycka om ett manus och det är jobbigt
Som tur är vill den andra lektören ha tillbaka manuset och gå igenom det igen. Det får mig att tro att det här manuset, när det varit hos korrekturläsaren, kommer att hamna hos en förläggare som inte kan göra annat än att ge ut det. 😉
Så olika kan lektörer tycka och det är Ok men tufft för mig som författare. Det är jag som ska fatta de slutliga besluten.
Uppdatering:
I november 2020 har mitt manus läst av lektörer och en redaktör. Jag har gjort nio stora redigeringsrundor och håller just nu på med den tionde. Två förlag har varit intresserade men eftersom jag anser att en självbiografi måste hålla sig till min sanning har det inte blivit någon utgivning. Ett tredje förlag är just nu intresserad med har också svårt att förstå skillnad mellan biografi och fiktion.
iMaj 2024 har ett förlag som är intresserad och har nu skickat tillbaka manuset som jag redigerat efter deras anvisningar.
Läs också
När du läst Så olika kan lektörer tycka kan fortsätta med Lektörsutlåtande guld värt, Min bok har tröttar ut mig, Ställer jag orimliga krav på min roman?, Punkt i genomgången av korrekturläsningen och Ge ut själv eller bli utgiven?
