En essä är en personlig text, uppsats där du reflekterar över ett ämne. Testa på att skriva en i övningen Skriv en essä om din kommun.
Innehåll
Om essä
En essä är en kortare, ofta personlig och reflekterande text som behandlar ett ämne på ett mer fritt och utforskande sätt än exempelvis en vetenskaplig artikel. Essän kan röra sig mellan fakta och subjektiva tankar och används ofta för att analysera, diskutera eller belysa ett ämne från olika vinklar.
Grunddrag hos en essä:
- Personlig ton: Författaren skriver ofta utifrån sina egna reflektioner, erfarenheter eller perspektiv.
- Utforskande: Essän är inte alltid lösningsorienterad utan kan handla om att ställa frågor och fundera över svar.
- Bred stilistisk frihet: Essän kan vara både informell och litterär, beroende på ämnet och författarens stil.
- Fokus på ämne eller idé: Även om essän kan innehålla anekdoter eller sidospår, finns det oftast ett tydligt huvudtema.
Vanliga ämnen för essäer:
- Filosofiska eller existentiella frågor
- Samhällsfrågor och kultur
- Personliga erfarenheter
- Konst och litteratur
Format och struktur:
Essän har ingen strikt struktur, men en tydlig inledning, huvuddel och avslutning underlättar för läsaren. Tonen är ofta resonerande, och texten kan innehålla citat eller referenser för att stödja resonemangen.
En essä skiljer sig från en krönika (som oftast är kortare och mer dagsaktuell) och från en akademisk text (som är mer formell och stringent). Det är ett uttryck för författarens personliga röst och förmåga att tänka och uttrycka sig kreativt.
ps. Jag har redigerat och faktagranskat AI:s text.
Skriv en essä om din kommun, övning:
Skriv en essä där du reflekterar över vad din kommun/stad/by är för dig. Låt samtidigt dina läsare lära känna den, ta med både för- och nackdelar. Max 10 000 tecken inklusive mellanslag.
Dela med dig
Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.
Läs också
Läs blogginlägget 5 tips skriva essä och se videon 5 tips hur du skriver en essä.
Pingback: Hemkommun. En skrivövning. | Textlaboratoriet