Återträff? Nej tack!

Min klass 9c i Thunmanskolan, Knivsta, som gick ut 1973 ska ha återträff. Det fick jag veta per telefon för drygt ca två månader sedan. En kvinna ringde och berättade om träffen och frågade om jag var intresserad av att delta.

– Nej tack, sa jag utan att tveka ett ögonblick, och trodde att saken var ur världen.

För ca en månad sedan fick jag ett brev med alla detaljer om återträffen med den klass som jag inte har någon som helst lust att återknyta banden med. Och som om det inte var nog så fick jag också inloggningsuppgifter till sajten som sköter det hela. Jag slängde det och tänkte att nu måste dom väl fatta om jag inte loggar in och visar mitt intresse.

För en dryg vecka sedan fick jag en klasslista med namnen, bostadsort och telefonnummer till alla som gått i 9c. Jag läste den och såg att dom flesta blivit kvar i Knivsta. Samtidigt blev jag illa berörd för att jag kom ihåg så få av mina forna klasskamrater. Att bara ett par stycken fastnat i mitt minne tillräckligt att jag mindes hur dom såg ut.

Skulle jag vilja ha kontakt med Eva, Helena eller Vivi tar jag själv kontakt utan hjälp från företag som lever på att arrangera återträffar. Såna tillställningar måste per automatik bli tillknäppta och konstlade.

Någon här som varit på en lyckad återträff?

[tags]återträff, skola, klassträff, skolkamrater, återträffar[/tags]och Intressant

2 tankar på “Återträff? Nej tack!”

  1. Ja, faktiskt!
    Jag var ganska blyg när jag gick i skolan (det håller successivt på att gå över) och jag kände väl att jag inte direkt hörde till coola gänget. Jag flyttade från stan efter nian och hade bara sporadisk kontakt med min bästa kompis från klassen – så jag var väl inte så ootroligt sugen på att gå. Men, på återträffen hade jag jättetrevligt. Det coola gänget var inte så coola och alla var ju plötsligt vuxna och civiliserade (mer eller mindre) och det var jättekul att träffa alla igen. På något sätt hade rollerna från skoltiden suddats ut och alla var trevliga och nyfikna på varandra. Självklart kanske inte alla upplevde det som jag och självklart kanske inte alla återträffar funkar likadant. Men jag rekommenderar att i alla fall ge det en chans.
    (min återträff var arrangerad av gamla klasskamrater, inte något utomstående företag).

    Svara
  2. Lena: Roligt att återträffen var en positiv upplevelse för dig.

    Nej, jag kan tyvärr inte tänka mig att ge det en chans. Om jag skulle tycka det var kul att träffa någon igen, men nej. Sina klasskamrater väljer man inte… men att inte vilja träffa dom igen är definitivt ett val jag har.

    Jag var aldrig mobbad eller tyckte att skolan var särskilt jobbig. Men det känns som ett avslutat kapitel.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest