Vid den här tiden på året, när Bok- och biblioteksmässan i Göteborg öppnar, brukar jag få många mail med frågan om jag är där. Oftast brukar svaret bli nej.

För mig är mässan både himmel och helvete. När jag får programmet i min hand bläddrar jag ivrigt för att se om mina favoritförfattare är där. Vilka som håller symposium, uppläsningar osv. Snabbt inser jag att det är många jag vill höra berätta om sina nya böcker och att det i år finns fler lockande symposium än tidigare. Tyvärr så krockar dom jag allra helst vill höra och se. Och min ork tar slut innan jag ens läst färdigt. Än mindre hunnit ta mig till Göteborg.

Att gå in på mässan är en av dom mer skrämmande upplevelserna jag varit med om. Oavsett om jag gjort det som besökare, författare eller journalist. Sorlet är värre än vad som går att förställa sig för dig som aldrig har varit där. Författare intervjuas kors och tvärs på dom olika scenerna i hallarna samtidigt som utställarna försöker ropa till sig köpare till alla sina böcker. Över det svävar besökarnas samtal med varandra, sina favoritförfattare och säljarna. Lukten från cafér, restauranger och alla besökare som svettas och trängs. Marknaden i Kairo är rena rama retreaten i jämförelse.

Nu finns det trots allt oaser i form av speakers corner eller poetscener där ordet för göra sig hört utan allt för mycket inblandning. Rekommenderas även för dig som undviker lyrik och poeter. Ett annat tips är att söka dig längst in i hörnet bortom dom stora montrarna. Där finns dom som små och udda förlagen. Och lusten att prata böcker, författarskap och om skrivandet och inte bara viljan att kränga så många böcker som möjligt.

För mig är bokmässa mest ett helvete med små guldglimtar som trots allt gör det värt ett besök. Vad är din erfarenhet?