Bokmässan, himmel eller helvete?

Vid den här tiden på året, när Bok- och biblioteksmässan i Göteborg öppnar, brukar jag få många mail med frågan om jag är där. Oftast brukar svaret bli nej.

För mig är mässan både himmel och helvete. När jag får programmet i min hand bläddrar jag ivrigt för att se om mina favoritförfattare är där. Vilka som håller symposium, uppläsningar osv. Snabbt inser jag att det är många jag vill höra berätta om sina nya böcker och att det i år finns fler lockande symposium än tidigare. Tyvärr så krockar dom jag allra helst vill höra och se. Och min ork tar slut innan jag ens läst färdigt. Än mindre hunnit ta mig till Göteborg.

Att gå in på mässan är en av dom mer skrämmande upplevelserna jag varit med om. Oavsett om jag gjort det som besökare, författare eller journalist. Sorlet är värre än vad som går att förställa sig för dig som aldrig har varit där. Författare intervjuas kors och tvärs på dom olika scenerna i hallarna samtidigt som utställarna försöker ropa till sig köpare till alla sina böcker. Över det svävar besökarnas samtal med varandra, sina favoritförfattare och säljarna. Lukten från cafér, restauranger och alla besökare som svettas och trängs. Marknaden i Kairo är rena rama retreaten i jämförelse.

Nu finns det trots allt oaser i form av speakers corner eller poetscener där ordet för göra sig hört utan allt för mycket inblandning. Rekommenderas även för dig som undviker lyrik och poeter. Ett annat tips är att söka dig längst in i hörnet bortom dom stora montrarna. Där finns dom som små och udda förlagen. Och lusten att prata böcker, författarskap och om skrivandet och inte bara viljan att kränga så många böcker som möjligt.

För mig är bokmässa mest ett helvete med små guldglimtar som trots allt gör det värt ett besök. Vad är din erfarenhet?

8 tankar på “Bokmässan, himmel eller helvete?”

  1. Jag har bara varit två gånger, och rörigt, stökigt och trångt – jodå, jag märkte allt det… Andra gången hittade jag ett hörn där man kunde få energimassage och timmarna efter det var zickzackandet runt montrar uthärdligt.

    Jag längtar inte efter det röriga – men ändå – det är så härligt med alla böcker… nästa år åker jag nog.

    Svara
  2. Din karaktäristik av bokmässan är träffande. Jag har varit på så gott som alla ”mässor” sedan dess början. I de flesta fall har jag koncentrerat mig på öppningsdagen – tordag – för att inte fastna i det kaoslika. För varje år har jag blivet alltmer betänksam och kanske likgiltig för bokmässans atmosfär. En rörig soppa av kändisskap, uppläsningar, intervjuer, sanningssägare. Allt tillsammans med korta seminarier, vilka glimtvis öppnar mot ett redan etablerat författarskap. Ofta talar man om dokusåpornas kändishysteri – nu föreligger denna markering mer och mer vid ”författarnas mediaparadis”, vilket är fjärran det skapade ordets närvaro. Jag föredrar det tysta biblioteket, den ensamma läsningen och en allmer utradderad frånvaro från prövande bokmässor.
    Hans-Evert R.

    Svara
  3. Jag har bara varit på två mässor, båda gångerna som författare. Jag måste säga att delar av det ni andra beskriver stämmer precis. Man kan lätt få klaustrofobi i trängseln och ljudnivån är hög på ett egendomligt, vaddliknande sätt – man blir som bedövad efter ett tag. Och stånden med sådant som inte har med litteratur att göra är för många. Det ÄR svårt att hitta fredade oaser, men de finns, särskilt på övervåningen.

    Samtidigt är det underbart och upplyftande att så många människor tycker om böcker och faktiskt kommer för detta. De vill se böcker och de vill höra författare prata, bara en sådan sak. Det finns människor som kommer från Norrland enbart för detta. Att se stjärnögda småflickor i en lång rad vänta på att få träffa Pia Hagmar är rörande. Den här gången hade jag för kort tid, men nästa år vill jag absolut förbereda mig bättre och pricka in seminarier med, som jag hoppas, väl förberedda författare.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest