Gastroskopi är en tuff undersökning

Idag har jag varit på gastroskopi vilket inte var särskilt kul. Inför undersökningen som jag hade tid till kl.10.00 skulle jag fasta minst 6 timmar. Jag fick inte ens dricka vatten vilket var en utmaning då jag somnade strax efter kl.22.30. Eftersom jag brukar sova oroligt räknade jag kallt med att hinna dricka igen före kl.04.00. Och som väntat vaknade jag, fast klockan visade sig ha passerat dom magiska sex timmarna med en kvart…

Efter det var det omöjliga att somna, så när jag väl satt i väntrummet var jag trött och led av uttorkning. Inte blev det bättre då sköterskan meddelade att doktorn var försenad. Eftersom jag visste att undersökningen inte är den mest behagliga väntade jag med lätt oro. En oro som inte blev mindre då mannen före mig kom stönande och kritvit ut från undersökningsrummet. Han beklagade sig högljutt för sitt kvinnliga sällskap om hur hemskt ont det gjort. Om inte sköterskan kommit och ropat upp mig just då hade jag kanske smitit ut från sjukhuset.

Sköterskan berättade hur undersökningen skulle gå till och sprutade bedövningsmedel i halsen på mig. Eftersom jag nästan inget kände av bedövningen gav hon mig två extra sprut. Snabbt växte en stor fotboll fram i halsen som jag gång på gång försökte svälja. Sköterskan gav mig ett sista tips:

– Andas in genom näsan och ut genom munnen.

Vilket visade sig inte vara lätt då jag inte längre hade någon mun eller hals.

Doktorn satt en plugg med ett hål i i min mun och bad mig bita. Jo, tydligen hade jag fortfarande kvar mina tänder fast jag tappat kontakt med dom. Sedan körde han ner slangen med fiberkameran genom pluggen, övre halsen och ner till magmunnen.

– Försök och svälj, sa sköterskan.

”OK”, tänke jag. ”Hur sjutton ska jag kunna göra det när jag inte har något svalj?!” Första försöket misslyckades men andra gången gled fiberkameran ner i magsäcken. Det gjorde inte ont men var riktigt obehagligt. Och inte blev det bättre då kräkreflexerna utlöstes gång på gång. Lätt kallsvettig började jag andas in genom näsan och ut genom pluggen i munnen samtidigt som jag fascinerat tittade på insidan av min egen magsäck på skärmen.

Just som jag tänkte att ”nu är det nog snart färdigt” ville doktorn ta sig en titt på min tolvfingertarm. Det var bara att svälja och torrkräkas igen.

– Du är så duktigt, uppmuntrade sköterskan.

Eftersom jag kände mig rätt utlämnad försökte jag ta det positivt och inte som ett pottränande barn. Men när doktorn sa att han såg en inflammation och ville ta ett vävnadsprov var mitt (tåla)mod slut och tårarna började rinna.

– Det gör inte ont, sa sköterskan när hon gav doktorn en stålvajer med en gripklo i ena ändan.

Och det gjorde det inte. Fast det var inte heller någon höjdare att hulka och gång på gång försöka kräkas upp slangen i magen. Efter provtagningen var det hela snabbt över och doktorn sa att jag kunde ringa om tre veckor för att få veta svaret.

Undersökningen var inte lätt, men det gjorde inte ont och jag fick aldrig någon panikkänsla. Stolt över att ha klarat av det utan lugnande eller sövning gick jag ut från sjukhuset med det som sköterskan upprepat gång på gång ringande i öronen:

– Så duktigt du var!

Uppdatering: Idag, 23 september 2008, var jag på återbesök och gjorde en ny gastroskopi. Tyckte det gick ännu bättre den här gången när jag visste vad som väntade.

[tags]gastroskopi, sjukdomar, fiberkamera, humor[/tags] och på Intressant.

136 tankar på “Gastroskopi är en tuff undersökning”

  1. Usch! Nu fick jag flashsback… Har gjort det här tre gånger. Andra gången var en skräckupplevelse så tredje gången misslyckades totalt. De gick dock ner med slangen via näsan på mig. Jag var så skrämd (efter andra gången) att jag fick panikångest, spydde slem och kunde inte andas. Men jag gav mig fan på att det skulle gå, vilket det inte gick, sen skrek kroppen NEJ och jag började skaka, ögonen snurrade in i skallen och det rann vitt slem ur munnen. Det var det värsta jag varit med om. Jag sa till doktorn senare att jag aldrig tänker göra om den undersökningen så det är lika bra att han letar efter alternativ… Sen fick jag göra retroskopi. De där maskinerna var jäkligt läbbiga, men jag kunde iaf andas. 🙂 Så jag förstår dig! Det är vidrigt!

    Svara
  2. Tack för beskrivningen. Doktorn har velat gastroskopera mig i flera år och jag bara vägrar, eftersom jag var med om två magsköljningar (utan bedövning) som tonåring. De gjorde inte heller ont, men jag fick svälja ett stort munstycke (inte någon liten slang) som skulle ner i magsäcken. Kväljningar, jo!

    Svara
  3. Är precis hemkommen efter en gastroskopiundersökning. Vill bara göra ett litet inlägg … Jag hade läst mkt på nätet om detta och var nästintill panikslagen och livrädd för undersökningen. Jag har skjutit på det närmare ett halvår för att jag verkligen inte velat genomföra det … Jag bad om att få lugnande och bedövning i svalget och tycker såhär efteråt att ”Vad var det att oroa sig för?!” Sköterska och läkare var fenomenalt duktiga! Undersökningen gick snabbt, inga panikkänslor, andnöd eller gigantiska kräkreflexer som jag hade befarat. Det gjorde inte ont och jag känner inget annat en att jag är riktigt hungrig såhär efteråt =)! Det lugnande medlet går ur fort och bedövningen i svalget släpper efter ngn timme.

    För er som googlar på gastroskopi och är oroliga, förstora inte upp detta! Jag inser att alla upplever det olika, men för många är detta inte särskilt obehagligt alls! Lycka till!

    Svara
  4. Ska göra min fjärde gastroskopi i morgon. Andra gången bad jag om lugnande – och allt gick väldigt bra.
    Naivt nog trodde jag att det stod i min journal att jag skulle få lugnande – nej, tredje gången fick jag inte det.
    Nu bad jag vårdcentralsläkaren som skrev remissen att jag behöver lugnande – hoppas verkligen att det blir så.
    Är inte duktig på att tackla kväljningsreflexerna…

    Svara
  5. Gjorde gastroskopi för 2 dagar sedan. Har fortfarande ont högt upp i svalget, till vänster. Känner någon igen det? Undrar om det är ett sår av skopet och hur lång tid det tar innan det känns bra igen?

    Svara
  6. Var å tok gastroskopi i dag 11.04.08.glad d er overstått for å si d sånn og at jeg ikke visste hva jeg gikk til.Var ikke noe god opplevese,men d gikk veldig bra og veldig fort.Legen var utrolig flink heldigvis, og en sykesöster holdt meg i hånden til d va over.Men en ting som er sikkert og det er at jeg gjör d ikke en gang til.Gjorde alt uten bedövelse og er stolt over hvor flink jeg var.Det sa legen også jeg var.Men jeg lurer på om d er normalt å ha litt ondt i svelg og mage etter en slik undersökning?

    Svara
  7. Hej

    Idag har jag gjort en koloskopi och för ett par månader sedan en gastroskopi. Jag upplevde gastroskopin som jobbigare, det gjorde inte ont men att ha en slang genom
    halsen är inte trevligt. Jag försökte andas lungt och slappna av.
    Koloskopin gjorde ont, beroende på att min tarm är lite ”vriden”. Jag kunde inte ta smärtstillande eftersom jag är allergisk mot morfin. Då läkaren körde in slangen gjorde det som sagt ont, men då han sakta drog ut den
    och inspekterade och tog prover gjorde det inte ont. Hela
    undersökningen tog ca 35 minuter och av dessa gjorde det kanske ont i 3 minuter.
    Varken gastrokopi eller koloskopi är något att oroa sig för även om det är lite stökiga undersökningar.

    Svara
  8. Jag gjorde gastroskopi i går och det var det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv! Skulle jag mot förmodan behöva göra det igen så får dom söva mig! Har fortfarande ont i magen efter. Är det normalt? Dom gjorde biopsi på mig eftersom dom misstänker celiaki. Kan det vara därför det gör ont? Hur länge brukar det dröja innan man får svar på gastron?

    Svara
    • Jag har gått igenom Gastroskopi för 3 veckor sedan. Undersökningen gick väldigt svår. I slutligen drag läkaren ut slangen lite fortare och det gör det ont. Den sidan av halsen slangen fördes in blev mycket rodnad och svullen. Har fortfarande då och då ont i magen, min mage är mer svullnad. vet inte varför ? Precis efter undersökningen har magen blivit mer svullnad och besvärlig. Vet inte vad det kan bero på ?

      Svara
  9. Kan man sövas vid gastroskopi? Jag har gjort en kolonskopi tidigare och det gick inte bra. Jag skrek tills stämbanden bara väste och sköterskan försökte hålla min slingrande kropp stilla. Jag fick både lugnande och en maxdos smärtstillande,vilket alltså inte hjälpte.

    /Nisse

    Svara
  10. Jag vill gärna göra ett inlägg på den här sidan efter min gastroskopi den 4/5-09. Har varit inne på den här sidan för info och var inte nådigt uppskrämd innan. Har otroligt starka kräk-reflexer och har alltid svårt att svälja tabletter så jag tog för givet att det skulle bli en fasansfull upplevelse. Men…utan något lugnande men en dubbel dos bedövningsspray i halsen så körde de igång. Jag visste att det skulle kännas tjockt i halsen så det skrämde mig inte. Jag visste också att man faktiskt kan andas så det hjälpte med. Jag koncentrerade mig på lugna andetag och hur det nu gick till så inte en kväljning över huvudtaget. Det gick kanon att andas hela tiden och det enda som kändes var en skum känsla av något i halsen och magen. Den känslan levde sig kvar några dagar men nu är det som vanligt igen. Om ni visste med vilken lyckokänsla jag lämnade sjukhuset i måndags : ). Lycka till ni som har det framför er! Jag skulle inte vara orolig för att göra det igen.

    Svara
  11. Jag har blivit remitterad till en gastroskopi precis eftersom jag jag kräks flera gånger om dagen utan synbar anledning. (Är inte gravid) Finner denna undersökning otroligt ångestfylld och vill inte alls göra det, men å andra sidan är jag trött på att kräkas jämt!
    Kan jag inte bli sövd så blir det en väldans massa lugnande.
    Blir väl väntetid nu ett tag, men hoppas att det ska gå bra, man får vara glad att man lever 🙂

    Svara
  12. Elin: Du ska inte låta dig skrämmas upp av andras upplevelser av undersökningen. Det är dom som tycker det var jobbigt som skriver och pratar om den. Dom som inte tycker att den är särskilt besvärlig är oftast tysta. Det var därför jag ursprungligen skrev inlägget.

    Lycka till!

    Svara
  13. Jag har precis varit pa en gastroskopiundersökning och var väldigt nervös innan (jag hatar att spy och fa kväljningar), men det gick jättebra!
    Anledningen var att jag blev sövd, samt fick bedövningspray i munnen, sa jag märkte inte ens att de förde in slangen i munnen eller att de tog ut den. Pa mottagningen jag gick pa verkar det vara standard att söva alla patienter, det borde det vara…Efterat var jag lite groggy, men kunde ga och käka och kände mig helt ok. Sa det var inget att oroa sig över.

    Svara
  14. Hej! Jag är 13 år och jag ska göra en gastroskopiundersökning och jag är ganska rädd.. Jag ska göra det för jag spyr upp maten jag ätit och det jag druckit… Isf kommer jag bara få lokalbedövning? elr bli nedsvöd? Svara så snabbt som möjligt om nån vet! :-O

    Svara
  15. TheresHartman: Vad jag förstår så är det olika från sjukhus till sjukhus om man använder lokalbedövning eller nedsövning. Att bli nedsövd är inget måste för denna enkla men obehagliga undersökning. Hur obehagligt man upplever det är olika från person till person.

    Nedsövning innebär alltid en risk och jag förstår att man inte använder generellt. Men är du mycket orolig, ring sjukhuset! Berätta om din oro och fråga hur det kommer att gå till.

    Jag ska själv på min årliga gastroskopi i september och jag vet att det inte är något jag behöver oro mig för.

    Lycka till!

    Svara
  16. Jag gjorde en gastroskopi för några veckor sedan och innan var jag riktigt orolig då jag läst en och annan skräckhistoria på diverse forum.

    Väl i undersökningsrummet frågade sjuksköteskan om jag ville ha ett lugnande medel (som de tydligen erbjuder alla patienter) och det tackade jag med glädje ja till.

    Å halleluja vilket härligt medel, jag blev alldeles tjock i huvvet men kännde mig samtidigt väldigt bekväm och glad. Och ännu en possetiv sak med detta medel är att det även skapar minnesluckor, så helt ärligt kommer jag inte ihåg speciellt mycket av själva undersökningen, bara vissa korta fragment (kan jämföras med när man haft en rikig dunderfylla ungefär, fast utan bakfyllan)

    Det jag vill säga med detta är helt enkelt ”ja visst, det är en obehaglig undersökning, men med det lugnande medlet som erbjuds så är det faktiskt inte så farligt” (kanske mest för att man inte kommer ihåg så mycket).

    Så jag kan varmt rekommendera detta lugnande medel vid en gastroskopiundersökning. Använder man detta medel kan jag lätt lova att allt kommer att gå hur bra som helst =)

    Svara
  17. Gjorde även min första gastroskopi för några veckor sedan. Läste en hel del om det innan så jag var ganska förvånad när de inte nämnde något om lugnande eller ens gav mig någon bedövning i svaljet.

    Något förvånad var man när läkaren bara plötsligt stoppade in slangen i munnen och bad mig svälja.

    Om man inte får bedövning i svaljet så känns verkligen slangen hela tiden och det känns rejält. Däremot så var det rätt skönt när det hela var över för då man kunde äta direkt utan att vänta på att någon bedövning skulle släppa.

    På det stora hela så är det inte så farligt, ibland kan tandläkarbesök vara mer smärtsamma och man får tänka på varför man är där, varför man gör det, då står man ut i 5-10 min.

    Svara
  18. Gurra: Skönt att du tycker att det fungerade bra med lugnande medel. det är långt ifrån alla som blir erbjudna det, vad jag förstår.

    ME: En del upplever det som du och andra har rena dödsångesten under undersökningen. Så olika är vi.

    Elin: jag hoppas att du fick lugnande och att det gick bra!

    Svara
  19. Även min är avklarad nu, krävde lugnande medel och fick suckande sköterskor tillbaka, de satte nål och jag fick tydligen lugnande, men märkte absolut ingen skillnad varpå de direkt började med undersökningen.

    Tyckte inte det var så farligt när de gick ner och man skulle svälja, eftersom svaljet var bedövat, det var lite värre när man ville kräkas upp den med fick bara en massa slem… Fick ofrivilliga ryckningar i kroppen och ville instinktivt slita bort slangen, men jag har god självkontroll och andades djuuuupt. Tur att den var över på ca 7 min 🙂 Och det är rätt coolt att ha sett sin magsäck och tunntarm 🙂 Nu har jag lite ont i halsen, ungefär som när man börjar bli förkyld och lite ont i magen. Men är glad att det tog så kort tid och läkaren var van vid panikande människor.
    Förhoppningsvis får jag svar på varför jag går omkring och kräks hit och dit^^

    Tack Irene för att alla har fått skriva här, hjälpte mig mycket inför en undersökning jag fruktat något hemskt. 🙂

    Svara
  20. Nu har jag varit på min årliga koll och undersökningen gick som vanligt bra. Sköterskan torkade mina tårar som rann utan att det gjorde ont och visade på skärmen hur fint det såg ut inne i mig. Det höll doktorn med om och sa att jag inte behöver komma tillbaka mer. Men att jag måste fortsätta omeprazol resten av livet.

    Ett stort tack för ett bra och tryggt omhändertagande!

    Svara
  21. Gjorde gastroskopi igår, bad om lungnande medel,extra,fick 20 mg stesolid intravensöt, sedan fick jag bedövning, visst var det obehagligt men det va inte farligt alls. Nu en dag efter kan jag säga att jag inte minns så mycket av det och det va inte alls så HEMSK. Om du/ni är orolig/oroliga be om lungnande, det hjälper …. Jag är inte alls rädd för det nu längre

    Svara
  22. Har gjort denna undersökning idag,,,den var inte trevlig och jag fick kräkningar hela tiden,,,men nu till min undran,,,,hur länge efter skall det göra så ont varje gång man sväljer!,,kan knappt svälja även om det har gått 7 timmar

    Svara
  23. tja,,,om jag säger så här,,,det var nog det värsta jag har varit med om i hela mitt liv,,,konstant kräkande i 25 minuter,,,så där ser man så olika det kan vara för olika personer,,,,skulle aldrig kunna tänka mig att göra detta igen utan att bli sövd,,,och då kan jag tillägga att jag är livrädd för att bli sövd

    Svara
  24. Var och gjorde gastroskopi jag också. Usch, det var fruktansvärt! Det gick fort, tog nog bara 3-4 minuter men det var extremt obehagligt!
    Fick varken lugnande eller nåt spray i halsen, han bara stoppade ner slangen (med glid slem). Han var duktig!

    Svara
    • Hur ska man kunna andas när man inte får luft?
      fick bedövning i halsen,, det var helt ok,, lindrigare efekt än hos tandläkaren,,
      inget lugnande,,

      ner på britsen i med bett skenan med hål i i med slangen,, sen började ett kort helvete,, hulknigar och ingen luft,,, det var bara att avbrytamm
      hagonting,,

      oloskopin känndes ingenting,, förutom en ordentlig megknip ca en timme efteråt pga all luft de pumpade in under tiden,,
      r kräKde tog även bort några polyper i tarmen och en med agrigat som de brände bort,, inget av det kändes nåvt nedsövning,,

      Svara
  25. Ska göra min första gastroskopi nu på torsdag…. Skulle ha gjorts för tio år sen men har lyckats krångla mig ur det på ett eller annat sätt…MEN nu ska det alltså ske o jag är otroligt ”pipplig” och undersökningen ska ske på en privatklinik och där ges inget lugnande, så hur det här slutar det undrar jag, men vad jag har förstått så hänger allt på andningen… önska mig lycka till….

    Svara
  26. Oj, den här diskussionen har hållt i sig länge, nästan tre år!

    Jag har gjort gastroskopi totalt 5 gånger senaste 2 åren. Eller egentligen lyckades bara tre utav dem, med narkos, de andra två gångerna fick jag massa lugnande men fick ändå panik. Det är tydligen vanligt bland oss 80-talister, sa de.

    Om några veckor är det dags igen, med narkos igen. Det enda som är jobbigt då är att halsen gör så fruktansvärt ont efteråt, mycket värre än förkylning. Och magen brukar ju också kännas. Någon annan som märker av det? Helt klart värt det i alla fall, när jag slipper göra gastron vaken!

    Svara
  27. Ja, den där undersökningen har jag gjort många gånger. Jag har alltid haft ganska lätt
    utom näst sista gången, då var det aningen smärtsamt. När provsvaren kom så skrev
    läkaren att det syntes en lindrig cellförändring. Fick därför göra en ny undersökning 3
    månader senare. Frågade överläkaren rakt ut om jag hade cancer, men hans svar blev ett
    nej. Får väl försöka att lita på det då. Men det är klart. Lite skeptisk är man ju.
    Fördelen med den här undersökningen är ju att de tidigt kan se om det är något skumt.
    Vill nog råda alla till att göra undersökningen om det finns anledning till det. Finns nog undersökningar som är mycket värre, tyckte inte att det var så farligt. Sista gången skojade jag med överläkaren och sa att jag älskar den här undersökningen. De hade ganska roligt där inne i undersökningsrummet.
    Hälsningar
    Lars

    Svara
  28. Ska in på en undersökning idag men jag får sova, vilket underlättar mkt. tycker jag. Man slipper känna av allt det som du har beskrivit, jag har gjort det i vaket tillstånd med. Jag har tappat räkningen på hur många jag har gjort, men efter min gastricBypass operation har det varit nödvändigt tyvärr

    Svara
  29. Gjorde min idag. Har inte sett fram emot undersökningen men har varit väldigt lugn ändå och knappt tänkt på den alls. Undersökningen blev Mycket svårare än jag trodde. Jag blev förvånad hur stor slangen faktiskt var och hade lite naivt trott att slangen var ännu smalare.

    Jag fick ingen bedövning för det första. På sköterskan lät det som den vore ganska onödigt och hon tyckte att det skulle vara dumt att jag inte kunde äta förän en timme efteråt. Jag tänkte väll ”aja, det behövs väll inte då”.

    När de satt kameran mot svaljet så kände jag genast kräkreflexen och försökte dra ut kameran och ville att de skulle börja om från början. Men de höll fast mig och tryckte på. Jag kräktes, hostade och kved mig under hela undersökningen som kändes som en evighet. Den tog väll tyvärr längre tid än den skulle behövts då jag var så besvärlig och försökte få ut kameran.

    De hittade sår i min tolvfingertarm och jag har nu fått medicin så tack och lov var undersökningen inte förgäves.

    Svara
  30. Patrik: Tråkigt att personalen tvingade dig att fortsätta. Och så kan jag inte fatta varför sköterskan inte bara gav dig bedövning när du bad om det. Ingen vill äta en timme efter undersökningen, utan eller med bedövning.

    Men som du skriver, undersökningen var inte förgäves.

    Svara
  31. Hej!

    Har nyligen gjort en gastroskopi-undersökning. Jag hade ingen aning om vad det var när läkaren tyckte att jag skulle göra en sådan. Jag tror så här i efterhand att läkaren ville utesluta magsäckscancer eftersom magkatarr och magsår har liknande symtom. Mina besvär var att under 2 månader inte känna någon aptit och jag gick ned från 76 till 73kg.

    För att ta redan på om vad Gastroskopi var, googlade jag runt och läste folks berättelser. Det skulle jag inte gjort. Det var så många som skrev att det var de värsta de varit med om. Jag fick världens ångest och kunde inte alls sova natten innan underökningen skulle äga rum. Drömde mardrömmar och kallsvettades hela natten.
    Med anledning av folks berättelser var jag inställd på att kräkas oavbrutet i 10 minuter samtidigt som en elak doktor trycker ner en grov slang i min hals och genom halva kroppen.

    Nu är undersökningen gjord och jag vill delge er om hur min undersökning gick till.

    Först kom jag till mottagningen och en mycket rutinerad och trevlig undersköterska tog hand om mig. Hon berättade att hon gör många gastroskopier varje dag. Min puls var 135 när jag kom in så hon förstod att jag var rädd. Jag fick lägga mig på en brits och läkaren kom in. Sjuksköterskan sprayade en vätska in i min hals. Den kändes inte alls obehaglig och smakade lite som stark senap. Halsen domnade då bort men det var precis som vanligt att andas med både munnen och näsan. Sedan gav hon mig lugnande och det var fantastiskt skönt!! All min oro försvann och det kändes som om de fick göra vad de ville med mig. När de gav mig det lilla bit-detaljen (en liten rund sak du ska bita i för att inte råka bita på slangen), hade jag blivit så lugn att jag sa “det här kommer gå bra, nu kör vi”.

    Slangen passerade min strupe mycket enkelt och passagen ner till magsäcken kändes ingenting. Jag fick inte en enda kvällning och undersökningen var över på 1 minut. Läkaren sa att tiden det normalt går så fort, det tar max 2 minuter. På den tiden hann han även ta ett litet prov från min magsäck. All var klart och jag fick vila 30 minuter för att det lugnande skulle gå ur kroppen. Jag fick sedan svar på en gang att det var magkatarr. Jag hade inga biverkningar under dagen, bara något rapig.

    Så jag vill bara glädja alla att det var helt ofarligt och knappt obehagligt! Jag kan dock inte svara på hur det varit utan den lugnande sprutan så därför vill jag verkligen tipsa om att ni begär att få den. På Huddinge sjukhus där jag gjorde min undersökning, får alla en sådan.

    Så skala 1-10 i lidande skulle jag ge behandlingen en 2:a men oron före en 9:a 

    Lycka till allesammans!

    /Conny

    Svara
  32. Conny: Skönt att din undersökning gick så bra. Skulle önska att fler hade ett liknande upplevelse. En del har det men många tycker det är bland det värsta dom upplevt. Vilket speglas i kommentarerna till det här inlägget och det respekterar jag. Tack för att du delade med dig!

    Svara
  33. Gjorde gastroskopi idag. Kom in där stenlugn för min mormor hade gjort det förut och sa att det inte var några problem. Så jag tänkte att jag lika bra kunde hoppa över lugnande medel också.

    När dom sen satte igång fick jag rejält med klökningar när dom körde ner slangen i halsen och tyckte faktiskt det var riktigt jobbigt men ville inte vara jobbig så jag bet ihop och blundade samtidigt som jag kände hur slemmet rann ner för kinden och ögonen hade tårats av obehaget.
    När dom fått ner slangen i magen kände jag direkt, det gjorde ont och ömmade hela tiden och när dom rörde den uppåt och jag bara ville att undersökningen skulle vara över.
    Nu gjorde dom extra tester på mig och knipsade med två-tre tester i magen.

    Jag kunde se i tv:n allt dom gjorde så det var ändå häftigt. Jag kunde även se hur vissa delar var infekterade och hur det började blöda lite lätt när dom knipsar.

    Nu såhär på efterhand har jag haft stickande magont hela dagen och nu in på kvällen och inte fixat att äta heller utan att få ont och må dåligt.
    Nån som upplevt liknande problem?

    Om jag hade fått lugnande medel hade jag väl ändå upplevt samma smärta och obehag? Anyone?

    Svara
  34. Jag gjorde en gastroskopi idag utan någon som helst bedövning och tyckte inte alls att det var så farligt. Helt klart obehagligt men det går så snabbt så man står ut. Det tog kanske tre minuter och de tog några prover. Gjorde inte ont utan var bara obehagligt när man får kväljningar. Bra att tänka på att andas lugnt och stilla. Men jag tycker inte att man behöver vara rädd för att göra det. Känner ingenting efteråt heller och kunde äta på en gång.

    Svara
  35. Gunilla: Bry dig inte om alla skräckberättelser. Upplevelsen av undersök ingen är individuell och dom allra flesta klarar den bra utan att bli nedsövd. Men eftersom du är orolig bör du kontakta din läkare och berätta att du är det och ställa alla frågor du har och förhoppningsvis få svar.

    Lycka till!

    Svara
  36. Idag var jag på gastroskopi undersökningen, jag fick ingen bedövning men bara stark spray som sjuksköterska har lagt på min hals. Det var den svårare undersöknongen som jag ska aldrig glömma på hela mitt liv. Slangen var katastrof och läkare var jätte snabbt, han skrämde mig i början men efteråt bad jag att vara lite saktare. Jag kräktes under hela undersökningen och efter nästan en minute och en halv allt var klar. Jag ville bara tvätta min mun och andas från min mun igen. Efteråt jag var jätte glad att har inte provat den undersökningen innan och önskar mig att inte prova denna en gång till.

    Svara
  37. Jag har fått min gastroskopi bokad den 21a Mars, och jag kan inte nog beskriva min panik och rädsla.

    Jag är mer än 1 månad bort från datumet, men sen igår då jag fick tiden har jag kommit in i en enorm depression.

    För kännedom har jag brottats med en fruktansvärd kräkfobi sen 10 års ålder (14 år dvs).
    Sövd vill jag inte heller bli då man kan bli illamående få kräkningar av det också.

    Jag är inte redo att möta min fobi, jag hade hellre brutit ben och armar eller tagit ett skott i knäet.

    Folk dör av svält i Afrika, och jag är i en depression för att jag ska gå igenom en ~15 minuters undersökning, låter bortskämt? Ja det är det, men jag kan inte hjälpa det.

    Har någon av er kräkfobi och genomfört den?

    (Min fobi är så pass stark, att jag aldrig kunnat göra ett vanligt halsprov, eller laga hål i bakre tänderna. Min reflex blir att jag sliter ut sakerna och tappar medvetandet).

    Svara
  38. Hej!
    Jag är 24 år och gjorde gastropi idag den 23/3-2012. Jag är van vid att kräkas (åksjuk) men hatar de varje gång och är rädd för sjukhus, inte gjorde dessa inlägg det så mycket bättre. Men jag va lite lugn då folk med lugnande beskrivit de så coolt och sa därför att jag ville ha detta. Bättre att va ”mesig” men få en bra upplevelse tänkte jag. Sagt och gjort, jag fick sprej i halsen vilken smakade sprit (dricker inte de pga min känsliga mage). Sen lite lugnande, och så underbart! Jag minns att läkaren kom in men sen stort fett INGET förren sköterskan ber mig att sitta upp. Vet inte hur de gick till, om jag somna eller däckade för minns absolut ingenting, ingen kamera upp eller ner men tydligen va ju undersökningen klar så på något sätt har de ju gjort det. Kände mig på ett sätt lurad men oj så skönt. Groggy i 30 min och lite trött men 1 timme senare va jag tillbaka på jobb. Dock svider de lite i magen men lite Silisea på de så blir det fint!
    Dock såg magen fin ut så nästa blir ultraljud på gallblåsan då mitt magproblem kanske sitter där istället..

    Men ni som är minsta oroliga, va inte de, be om lugnande!!! Klarar en sjukhusrädd mes som jag de så klarar ni de!!

    Svara
    • Harry: Skönt att undersökningen gick bra. Själv hade jag bra lite ont i halsen efteråt. Men det skiljer sig säkert åt beroende på vad läkaren gjort under undersökningen osv. Ta kontakt med sjukhuset där du gjort gastron och fråga.

      Svara
  39. Intressant men ganska skrämmande läsning av människors olika upplevelser. Jag hoppas läkare/ vårdpersonal som jobbar med detta läser såatt de förstår oss bättre. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det jag upplever är just min upplevelse av detta och den är det som gäller för mig.
    Jag har gjort 3 st gastroskopiundersökningar:
    1:a ggn för 16 år sedan: hemsk upplevelse ingen som helst bedövning el dyligt trots att jag ville ha det. Jag anmälde honom till patientombudsmannen och hans chef och fick bra respons på det även från läkaren i fråga som lovade skärpa sig.
    2:a ggn spray i halsen lite lagom lugnande och en FANTASTISK läkare, jag skulle nästan kunna göra om det dagen efter utan vidare.
    3:e ggn den 17 aug 2012, fick lugnande via kanyl och minns absolut ingen ting Som Anneli ovan (men känner mig lite fundersam / lurad ändå…) har dock fått ont i magen flera nätter efter efter undersökningen, måste sitta och sova, har ordinerats 40 mg omeprasol pr dag i 14 dagar. Finns det någon som har något tips vad göra för att lindra, själv tar jag vetediet på kvällen det underlättar lite.

    Svara
  40. Det tog en vecka innan smärtorna i magen klingade av.

    En god vän som är terapeut trodde att det kan ha berott på att jag tack vare medicinen inte var medveten om behandlingen efteråt, men att kroppen ”mindes” obehaget och när jag somnade kom det upp i mitt undermedvetna och väckte mig med dessa magkramper. Låter kanske lite långsökt först, men jag tror definitivt att det ligger något i det.
    Svaret som jag fick direkt efteråt har jag också glömt eftersom medicinen fanns kvar i kroppen även vid samtalet med läkaren, så jag har beställt en ny tid för samtal.

    Svara
  41. Hej, någon kanske frågar sig hur det gick
    . Idag har det gått ca 3,5 månader efter undersökningen, utlåtandet var positivt man kunde se några ”polyper” men de var ofarliga kanske har att göra med att jag ätit omeprazol dagligen i så många år.

    MEN något fantastiskt har hänt. en god vän tipsade mig om att prova att äta kalkpulver för att höja PH värdet i kroppen. Jag gjorde det men läste fel på etiketten och tog mer än rek. efter någon / några veckor upptäckte jag att jag blivit av med hjärtarytmik (hjärtklappning som jag är utredd för men den var ofarlig sa kardiologen men inte dess mindre mycket obehaglig). Jag mår nu så oerhört mycket bättre även i magen, jag har tillskrivit min kardiolog och han tror att det kan vara magnesiumet som också finns i kalken. Otroligt!

    Svara
  42. Jag ska göra gastroskopi om någon vecka och har hela mitt liv varit rädd för allt som har med sjukvården att göra. Åkte mycket in och ut på sjukhus som liten (och även blivit fasthållen sköterskor inför och under ett pricktest och jag har aldrig varit så panikslagen i hela mitt liv) och detta har satt sina spår. Klarar inte ens av sprutor/blodprov.
    Jag fixar alltså ingen nål/spruta med lugnande, så jag ska ringa dem imorgon och fråga om jag kan ta Stesolid i tablettform, men det känns ju inte troligt eftersom man inte får dricka innan. Har även astma och är rädd för att inte kunna andas. Usch, jag är verkligen rädd för detta. Samtidigt känner jag också att jag måste få veta vad mina besvär beror på. Förstår att undersökningen uppfattas olika av olika individer, men huga alltså. Är mest rädd för att ”sitta fast” med tanke på slagen, och kanske bli fasthållen om jag får panik.
    Tankarna snurrar: Kan man andas om man ulkar hela tiden? Är rädd att astman ska utlösas (kan t.ex. ej skratta m.m. för mycket för då ”kommer” den). Många tankar. Som tur är ska maken vara med och han vet ju precis vad han ska tillåta och inte, om inte jag kan förmedla det.
    Wish me luck! 😉

    Svara
  43. Hej Emy!
    Om du visste hur väl jag känner med dig. Men du är lyckligt lottad som har någon vid din sida! Det är viktigt att du talar om för personalen hur rädd du är, och varför. Jag hade nog försökt ringa till den avdelning där undersökningen skall ske redan nu för att fråga det du vill ha svar på, bland annat om du inte kan ta stesolid tablett i föreväg, kanske inte omöjligt. Och redan nu tala om hur rädd du är, kom ihåg att det är ju DU som är huvudpersonen i undersökningen inte personalen, det är din upplevelse som räknas. Som tur är går det oftast bättre än man föreställt sig.

    Allt Gott

    Svara
  44. Hej!

    Ska göra en ny gastroskopi om ett par veckor. Jag gjorde en för ett par år sedan, som jag upplevde ganska jobbig. Fick bedövning och lugnande, dvs stesolid. Så det gick okej. Men min skräck och oro är ännu större nu. Mår riktigt dåligt av bara tanken.
    Min läkare föreslog sedering (tror jag det hette) att man i princip somnar, dormicum hette medlet. Någon som vet skillnaden mellan dessa två, stesolid och dormicum? Är dormicum bara sömnmedel eller lugnande också?
    Antingen ska jag försöka med stesolid igen, fast en högre dos, eller sedering. Kan inte bestämma mig. Jag undrar om någon vet hur hög dos man behöver av stesolid för att känna sig ganska borta, eller vad man ska säga?

    Svara
  45. Hej! Idag torsdag, den 11 april 2013 gjorde jag min gastroskopi undersökningen. Jag hade och har fortfarande svår buksmärta under sömn eller när jag ligger ner som mest. Har även ont i vanliga fall men som värst är under sömn.

    Jag vaknar av en smärta i magen. Hitills har läkaren inte kunnat ställa en säker diagnos över vad det kan vara. Jag fick Omeprazol, men hjälpte ej. Tog Opmeprazol kapslar 20mg dagligen i 2 veckor sen kunde jag inte svälja, vet ej varför. Något som tydligen sitter i psyket.

    För några timmar senade gjorde jag min gastroskopi. Jag önskar att inte låta negativ, men jag vill bara vara så ärlig så möjligt.

    Undersökningen var den värsta i mitt liv. Det var som tortyr och kändes som plågsam död.
    Jag kunde inte andas.

    – Läkaren sa: du kommer att få kräkreflexer precis i början, sen kommer det att vara lugnt.

    Jag fick kräkreflexer hela tiden och tappade andan hela tiden och fick tårar och mina ögon blev helt röda och mitt ansikte svettades.

    Det gjorde jätte ont i halsen och magen, det värsta var när jag inte kunde andas och hostade med slangen i magen.

    Jag är glad att detta är över. Jag kan hellre leva med smärta under sömn än att göra om det. Har fortfarande ont i magen och halsen.

    Tyvär måste jag skylla på sjukvården. Jag bad så jätte mycket om lugnande medel, men fick ingetting, fick bara bedövnings spray i munnen.

    Jag önskar att ingen kommer gå genom det jag upplevde och hoppas verkligen att det går jätte bra för alla er som ska göra en sådan undersökningen. Mitt tips är att be läkaren att ge lugnande medel.

    Tack.

    Svara
  46. Hej!
    Gott att ha det gjort, men jag tycker inte man skall behöva uppleva sådant när det finns alternativ. Jag menar lugnande medel. När jag gjorde det första ggn hade jag en upplevelse i stil med vad du beskriver, men den läkaren anmälde jag till patientombudsmannen, med kopia till läkarens chef samt remitterande läkare. Det var ganska effektivt, en dag senare ringde läkaren som gjorde undersökningen och bad om ursäkt samt tackade för att jag gjort honom uppmärksam på hur patienten kan uppleva det hela. Nästa ggn gjorde en annan läkare undersökningen och jag fick lite lugnande och kände att om nödvändigt skulle jag kunna ha gjort om det dagen efter! Så stor skillnad kan det vara. Det förvånar mig att läkaren inte lyssnade på dig när du bad om lugnande, man måste nog stå på sig med kraft, men det är inte så lätt i den situationen. Jag hade ont i magen några dagar / en vecka efteråt. Äter sedan minst 15 år tillbaka 20 mg omeprazol just nu är jag uppe i 40mg och ibland mer…
    Som sagt det behöver inte vara lika obehagligt alltid, och du som läser detta och skall genomgå en gastroskopi, ställ krav!

    Svara
  47. oneofmany: Tråkigt att du upplevde undersökning så plågsam.

    Jag tror att vi patienter måste vara tydliga med hur vi upplever den och ställa krav på lugnande, smärtstillande och inte minst info om hur undersökningen går till. Och att det hjälper att andas rätt.

    Svara
  48. Hej,

    Många trista upplevelser som beskrivs ovan. Ville därför bara säga att jag gjorde min första gastroskopi idag och det gick som en dans. Mycket enklare än jag föreställt mig! Fick inget lugnande innan men läkaren sprutade bedövningsmedel (xylocain) ner i halsen 3 ggr.

    Sen var det bara att lägga sig på sida och svälja ner instrumentet när doktorn sa till. Viktigt är nog att försöka slappna av, tänka på något annat och andas sakta och lugnt.

    Jag fick inga kräkreflexer alls och kände knappt något av undersökningen. Nu har det gått 6 timmar efteråt och jag känner ingen smärta nu heller.

    Tror det var bedövningsmedlet i halsen som tog bort min kräkreflex. Be doktorn att spruta på rejält med sånt medel!! Jag fick som sagt 3 gånger. Minns inte men tror det var dubbelduschar, så 6 ggr totalt då. Sen ordnar det sig nog om man slappnar av och andas lugnt.

    Är ni ändå oroliga, be om lugnande så går det säkert hur enkelt som helst.

    Lycka till alla!

    Svara
  49. Detaljläste här innan jag gjorde min fruktade gastroscopi idag, så jag tänkte att jag också skulle skriva ett inlägg om hur det gick för mig…..

    Jag är normalt en väldigt lugn och trygg person som inte brukar hetsa upp sig, men just gastroscopi har varit en undersökning jag fruktat.
    Har lite fobi för att kräkas och just tanken på att svälja ner en lång kamera får mig att få lite ångest.
    Jag var ett nervvrak då sköterskan kallade in mig.
    Sa att jag var jättenervös och jag både darrade och grät lite.

    Klart att du får lugnande om du vill sa hon och satte en nål i mitt armveck.
    Jag fick två sprayningar med bedövning i halsen.
    Hon var verkligen underbar och jag varvade ner.
    Då läkaren kom så frågade han om vi inte skulle försöka en gång utan lugnande?
    Om det inte gick så kunde de ge mig lugnande direkt i nålen.

    Ok sa jag, ge mig bara lite mer bedövningsspray!
    Fick en extra puff och sen fick jag bitmunstycket på plats.
    Fokuserade på andningen och tvskärmen framför mig, försökte verkligen vara så avslappnad som möjligt i kroppen, ssk höll min hand och pratade uppmuntrande hela tiden.

    Till min stora förvåning kändes det inte alls då han förde ner kameran!! ingen klökning alls!
    Fokuserade på andningen hela tiden och tittade på min magsäck,magmunn, tolvfingertarm och tarmludd- intressant!
    Blåste in lite luft i magsäcken för att kolla om övre magmunnen höll tätt och allt såg jättebra ut 🙂
    Undersökningen tog kanske 5 minuter?
    Enda obehaget var då han skulle ta upp kameran igen, då torrklöktes jag lite men det var inte så farligt (kom ingenting, inte ens slem) och det var så kort, kort stund.

    Jag är SÅ lättad och glad över att det gick så bra.
    Speciellt då jag hade sådan ångest inför undersökningen.
    Tycker absolut att man ska be om lugnande om man behöver det.
    Mitt tips är också att be om lite extra bedövningsspray och verkligen fokusera på andningen.
    Fruktansvärt att höra att en del blivit nekade bedövningsspray!!
    Läkaren sa att de testat placebospray i Lund (som smakade lika illa…) och det visade sig att de patienter som fick placebon hade mycket mer besvär av undersökningen.

    Han sa dock att de patienter som ofta gör gastroscopi ibland avstår från bedövning för de vill äta direkt, usch jag hade aldrig gjort detta utan bedövning!!
    En timma skulle man vänta med att äta, dricka så nu sitter jag här med morgonkaffet lite senare än vanligt.
    Lite, lite öm i halsen och lite gasig 😉

    Svara
  50. Vilken nyttig sida har jag hittat!:)
    Idag rekommenderade min läkare att göra gastroskopi, vilket jag är livrädd för, sedan länge, i och med att jag avskyr illamående/kräkreflexer och det känns helt oumbärligt att ha en slang genom munnen ner i min lilla kropp. Ursäkta min humor men jag fick en tanke om att jag ångrar att jag inte slipade deep-throat tekniken tidigare i livet 🙂
    Sen gör det inte lättare att jag är ganska rädd för narkos och lite rädd för lugnande medlet också, då jag vill ha full kontroll och vill inte må konstig liksom… jag är nog en av dem mest besvärliga patienter :))
    Nu måste jag samla mig ihop och våga göra det. Hoppas att min humor och självdistans hjälper lite. Tröstar mig med att det är bara några äckliga minuter 🙂

    Svara
  51. Natalia: Prata med din läkare om din rädsla. Dom brukar ha förståelse och gör sitt bästa för att undersökningen ska gå bra.

    Mitt bästa tips är att du stänger av allt annat och enbart tänker på hur du andas. Att du andas dig igenom obehaget.

    Undersökningen tar bara några minuter. Jag lovar! 🙂

    Svara
  52. Hej, jag lusläste denna sida inför min gastroskopi som var planerad 22/1/2015.
    Måste dela med mig av min erfarenhet.
    Jag hade extrem ångest inför mitt besök, hade redan skjutit upp en gång. Jag läste väldigt mycket om ämnet och bla denna sida hjälpte mig att våga ta steget in i undersökningsrummet 😊.
    Jag gjorde på ackis i Uppsala. Livrädd och kallsvettiga söt jag där iväntrummet med min sambo och dotter. ”Erik?” Ropades upp tillslut.

    Jag var helt ärlig och öppen med personalen och sa att jag vill ha lugnande, så mycket som går, + bedövning.
    Ok, här skulle de stå en massa om hur jag upplevde undersökningen, men sorry. Det lugnande jag fick gjorde att jag minns inte ett smack av vad som hände, min sambo var ju med å hon sa att jag hade legat å tittat och varit glad hela tiden, dom glömde tom bedövning, vilket inte behövdes endå. Enda jag minns är att doktorn sa ” så, nu var det klart” . Så gå för sjutton inte å ha ångest. Ta lugnande och ni kommer inte bry er ett jota, jag lovar!. Kunde åka å käka efteråt då det gick över efter ca 30 min.

    Svara
  53. Var i dec på gastroskopi och fick bedövning i halsen, Undersökningen gick bra MEN jag var som i dvala och har inget minne av hur jag kom från Dalagatan till Slussen med T-banan. ”Vaknade”, mitt första minne, att bussen skulle gå 8:48 från Slussen . Läkarna har inte hört talas om detta tillstånd tidigare men en syster, som inte sysslar med gastroskopi, kände till att detta fenomen kan förekomma. Har någon varit med om detta?
    Idag 16 febr skulle jag på ny undersökning men min fega krake gick hem för jag skulle inte få någon bedövning p g a tidigare upplevelse.

    Svara
  54. Idag gjorde jag min första och förhoppningsvis sista gastroskopi. Jag fick varken bedövning eller lugnande, de sa att bedövningen skulle sitta i så länge och att jag skulle få en konstig smak i munnen så de rådde mig att inte ta någon bedövning. Så jag tänkte att det är nog inte så farligt som jag läst och hört av andra och trodde att jag skulle klara av det lätt men så var inte fallet. Första gången de försöker med att ta ner slangen får jag kväljningar och börjar hosta och panik och de får avbryta och ta upp slangen igen. De sa att hade jag bara svalt en sista gång så hade jag gjort det värsta så de tycker jag prova en gång till. Andra gången lyckas jag stå ut men det var väldigt jobbigt med kväljningar, kräkningar och hosta och tårar som flödar. Det kändes som en evighet men är nu efterhand glad att jag har gjort det för de hittade ett hål på magmunnen och en inflammerad tunntarm som förmodligen betyder att jag är glutenintolerans. Men om det blir en andra gastroskopi så kommer jag kräva bedövning och lugnande vilket alla borde erbjudas.

    Svara
    • Pia: Tråkigt att de inte tog din begäran om bedövning på allvar. Jag förstår inte varför sjukvårdspersonalen avrådde dig. Bedövningen går snabbt ur och smaken av den är det minsta problemet i samband med en gastroskopi. Skandal att de inte gav dig bedövning efter det första misslyckade försöket att svälja slangen. Kan det bero på besparingar eller är det enbart okunskap om hur vi patienter upplever undersökningen?

      Bra i det hela är att de hitta orsaken till dina problem!

      Svara
  55. Jag gjorde en gastroskopi igår för andra gången (för första gången vaken). Det är jätteolika hur folk upplever det… Satt just och läste genom folks åsikter på flashback där folk beskriver det som ren tortyr osv..
    Allvarligt?! Vet folk om att sjuka människor får göra saker som detta och ÄNNU värre saker nästan varje dag?! ”Jag skulle inte ens önska min värsta fiende en gastroskop!!” – come on…!
    En gastroskopi går jättesnabbt, lätt och smärtfritt om man slappnar av. Be om lugnande om du spänner dig och är nervös..
    Igår gjorde jag som sagt en gastroskopi och biopsi, jag fick lugnande då jag bad om det. Jag var otroligt nervös så det hjälpte mycket. Jag höll mig lugn och samarbetade med läkaren och sjuksköterskan och då gick undersökningen & biopsin på max 5 min. Biopsin kändes inte alls. Känner inte av den nu efteråt heller.
    Såklart är det olika från person till person och det är bra att komma med inställningen att det kommer vara jobbigt och obehagligt.. Du kommer kvälja och rapa och dregla. Men det är ingen fara och det går så snabbt!

    Svara
  56. Vill dela av mig av min upplevelse av gastroskopin. Denna gjorde för c:a 2-3 månader sen och jag skulle göra en koloskopi samtidigt. Jag var livrädd inför gastroskopin. Jag hade hört så många skräckhistorier eller bara den klassiska: ”Jaha.. Den har jag gjort.. Ja det är ju inte så jättekul.” Samtidigt som jag är glad att folk är ärliga så är jag rätt besviken nu efteråt då jag både läst på bloggar och forum om folk som är missnöjda och rädda och haft ont och tyckt att hela ingreppet var fruktansvärt så jag ville ändå dela med mig av min erfarenhet eftersom varje upplevelse, som sagt, är individuell!

    Jag kommer till läkaren efter ett dygn utan mat och 2 timmar utan vatten. På min lapp hade de skrivit fel nämligen och skrivit att jag skulle fasta helt i 2 timmar och inte 6, så läkaren visste inte om vi kunde göra gastroskopin ens. Vi började istället med koloskopin och det var snäppet jobbigare. Jag fick lugnande och smärtstillande men fortfarande är det ju absolut inte det roligaste jag har gjort. Samtidigt inte det värsta jag gjort heller. Det tog lång tid och det var irriterande. När det var klart bestämde läkaren sig för att vi ändå kunde göra gastroskopin också.

    Jag fick bedövning i halsen vilket gjorde att halsen kändes svullen och tjock, vilket var märkligt. Men läkaren varnade mig inför detta innan. Jag fick en slang i halsen och en sorts ”bitring” mellan tänderna så att jag inte skulle bita i slangen. Slangen gick ner i halsen en bit och sen skulle jag svälja kameran, vilket jag gjorde utan problem. Jag började hulka lite grann som om att jag skulle kräkas, men jag mindes att jag inte hade något att kräkas så jag började andas istället. Jag började tänka på meditation och hur man ska andas med magen. Jag andades endast genom munnen och blundade under nästan hela undersökningen. Läkaren sa att allt såg fint ut men skickade ändå ned några tänger för prover. Det kändes inte överhuvudtaget och undersökningen tog kanske fem minuter.

    All den ångest jag haft för innan kändes så onödig då fastan egentligen var det jobbigaste med hela proceduren. Jag vill ge ett tips till alla som har ångest och är nervösa eller oroliga inför undersökningen. Se till att andas, lägg dig avslappnat och be om att få lugnande om det behövs. Är du lugn och andas så är undersökningen inget problem. För mig hjälpte det även att ligga på kvällarna innan och tänka på att andas lugnt med magen. Ibland med öppen mun och visualisera det skulle kännas. Tänka på hur det känns att svälja kameran när munnen är öppen osv. Nyckelordet är andas!

    Svara
  57. Vill också skriva av mig för att lugna ner alla.

    Har läst runt en massa och blev livrädd för undersökningen. Skulle göra en gastroskopi igår och gick dit nervös. Bad om lugnande och spray i halsen. Sprayen kom först och jag kände hur paniken kom krypandes när jag inte kunde svälja längre.

    Fick sätta mig upp och det hjälpte då att prata hela tiden om annat med sköterskorna. Fick efter 3-4 minuter lugnande och då släppte all oro och panik. La mig på sidan och kände knappt av undersökningen. Ulkade lite då och då men det var knappt obehagligt. Undersökningen tog 4-5 minuter. Tittade på skärmen ibland men låg mest och tänkte på annat. Efteråt somnade jag i en knapp timma och gick sedan hem, glad i hågen. Har inte ont alls dagen efter.

    Det gick jättebra vill jag sammanfatta med. Skulle läkaren säga att jag ska göra en i månaden från och med nu så hade jag tagit det med en klackspark.

    Lugna ner er inför undersökningen! 🙂

    Svara
  58. Har gjort gastroskopi fyra gånger och tycker ärligt talat att det varit stor skillnad i obehag mellan tillfällena. Ibland har det varit samma läkare som utfört undersökningen och det har ändå skilt sig åt. Min första gastroskopi gjordes utan bedövning och utan lugnande. Gick hur bra som helst, ett par kväljningar på väg ner men sedan var det lugnt. Därför var jag inte särskilt orolig för min andra gastroskopi… Som visade sig bli rejält obehaglig, trots (eller pga!?) bedövning. Kroppen gav sig inte, slangen skulle upp till varje pris. Kämpade på med andningen och hulkade krampaktigt, jag var helt genomsvettig efteråt. Det är ingen rolig undersökning och det kan faktiskt kännas en del när dom rotar runt i magen och håller på och drar slangen upp och ned. Men det största obehaget är just om kväljningarna inte vill släppa. Nyckeln tycker jag ligger i att hitta andningen. Att andas genom munnen och ta djupa, långsamma andetag är mitt tips. Man märker när man hittar tekniken för då blir det genast mkt mindre obehagligt och kväljningarna lägger sig. Tycker inte det är så farligt att jag drar mig för att göra om det. Hellre det obehaget 5-10 minuter och sedan veta att allt är ok, än att chansa på att det inte är nån fara och riskera att missa nåt medan det fanns tid.

    Svara
  59. Jag har gått igenom Gastroskopi för 3 veckor sedan. Undersökningen gick väldigt svår. I slutligen drag läkaren ut slangen lite fortare och det gör det ont. Den sidan av halsen slangen fördes in blev mycket rodnad och svullen. Har fortfarande då och då ont i magen, min mage är mer svullnad. vet inte varför ? Precis efter undersökningen har magen blivit mer svullnad och besvärlig. Vet inte vad det kan bero på ?

    Svara
  60. Tack till alla som skrivit här! Känns lite bättre nu när jag inte är ensam …

    Har i dag varit på en gastroskopiundersökning som blev en fruktansvärd upplevelse! Det gjorde så in i hel-te ONT i svalget HELA TIDEN. Jag är mest förbannad över att jag litade på 1177 o dylika sidor som skriver att det INTE gör ont överhuvudtaget utan kanske bara lite obehag när man ska svälja slangen förbi svalget. Jag gick in i tron på detta och sa att min meditationsandning kommer fixa detta. Fick ett sprut bedövning dock i halsen, men den bedövar ju inte svalget! Tackade nej till lugnande eftersom jag INTE hade fått info om att det kan göra ont och man kan få kväljningar, vilket jag drabbades av. Fy FAN vad förbannad jag var efteråt. Hade jag bara vetat i förväg om vad som kunde inträffa så hade jag varit förberedd på detta och tackat ja till lugnande.
    Att ligga där med konstant smärta i svalget, kväljningar, rinnande tårar och slem/saliv utan att kunna göra något än att blunda och försöka andas lugnt – nej FY FAN vad utsatt man är. Känner mig så djävla blåögd.

    Det har gått 12 timmar nu efter undersökningen, ont i svalget, om det inte går över på några dagar så kontaktar jag min husläkare… eftersom sköterskan såg förvånad ut efter undersökningen när jag sa att det hade gjort ont i svalget hela tiden och läkaren såg lite oroad ut när jag spottade blod direkt efter undersökningen då jag sköljde munnen.

    Känner mig så dj-la korkad som inte läste denna tråden INNAN min undersökning så jag skulle ha fattat att JAG behöver lugnande och vetat vad som KAN hända.

    Svara
  61. Gjorde en gastroskopi i dag utan bedövning. Var helt lugn inför detta och tog det för vad det är. Det var inte trevligt och det kändes obehagligt även efter att svalget passerats, men så farligt var det inte. Allt var dock bra. Värre har jag varit med om.

    Svara
  62. Jag vet att tråden är jättegammal men läste ändå igenom den igår kväll innan min gastroskopi som jag gjorde för en timme sen.

    Jag måste bara säga, VAR INTE RÄDDA, ALLT SITTER BARA I HUVUDET!

    Jag har själv varit jättenervös och skjutit upp den i ett halvår för att jag hoppats att symptomen ska bli bättre. Men icke. Min läkare erbjöd mig både bedövning och lugnande och sade att jag nog inte ville göra undersökningen utan lugnande. Men när hon gått hade jag en jättesnäll sköterska som sade att hon inte tyckte att jag behövde lugnande, då läkarna på avdelningen själva går och gör undersökningen utan lugnande så att de sen kan gå ut och jobba direkt.

    Jag måste erkänna, jag är världen räddaste och hatar allt som har med sjukhus att göra. Men jag bestämde mig för att lita på sköterskan och lita på att allt sitter i hjärnan.

    Jag kom in i rummet, en annan sköterska var jättesnäll och fick mig att skratta. Ett råd – tänk inte på vad du just ska göra. Tänk på något trevligt, som att du är och hälsar på dina kompisar eller något. Att alla sköterskorna är dina vänner. Sen lägger du dig ner på britsen och jag fick bedövningsspray i halsen. Be om att få lite extra. När du får det – få inte panik. Försök istället att inte försöka svälja, utan andas genom näsan istället så är du inte medveten om bedövningen och blir inte uppskärrad. Det viktiga är att vara lugn och framförallt andas hela tiden. Djupa, långsamma andetag. När doktorn kom in blundade jag. Sen satte de in slangen och jag fick ner den på tredje försöket som inte var så farligt och så var det värsta över. Sen spruta de in luft vilket kändes som att blir lite uppsvälld i magen, konstig känsla men det gjorde inte ont. De tog även prover vilket inte kändes alls, och de meddelade hela tiden vad de gjorde och hur länge jag hade kvar och det kändes fortare än de sagt att de skulle göra (kanske för att jag blundade hela tiden och tänkte positiva tankar).

    Så på det hela skulle jag säga att det kommer gå bra, oroa er inte. Allt sitter i huvudet 🙂 Och det går snabbt! Nu såhär efteråt är jag glad att jag valde att inte ta lugnande då jag fick både äta och dricka efter en halvtimme då bedövningen släpper, vilket man faktiskt vill då man är väldigt uttorkad när man inte fått dricka två timmar innan undersökningen och jag känner mig lite yr men annars bra. Såklart att jag har ont i halsen och lite känningar i magen, men inget man inte klarar av och jag har hört att de ska gå bort inom ett dygn. Så hoppas någon läser detta även fast tråden är gammal, för jag hade velat läsa detta istället för alla skrämselhistorier folk försöker sprida. Såklart man stressar upp sig då och får en sämre upplevelse. Googla inte mer nu och lycka till! Allt kommer gå bra 🙂

    Svara
  63. Jag gjorde en gastroskopiundersökning förra veckan. Kort och gott, det gick bra. Gick oväntat snabbt och var inte alls så farligt som jag trodde. Tiden innan undersökningen var hemsk. På en skala 1-10 var jag 11/10 nervös och orolig inför undersökningen. Hög puls och skakade.

    Jag kom dit och sjuksköterskan förklarade lite om gastroskopi, visade bettskyddet med hålet i. Fick även testa den först, min högra käkled har en tendens att låsa sig så det var mitt största bekymmer. Men den satt fint och det lugnade mig lite.

    Sjuksköterskan förberedde mig för slangintag, lade mig på vänster sida på britsen och på med bettskyddet. Jag fick lugnande i två doser via en venkateter i högra armvecket. Men jag tror jag gick för lite. Lugnande medlet fick jag veta kunde ge en minnesförlust före, under och efter undersökningen. Men jag minns ju allt. Jag var däremot lugn så medlet funkade väl så sätt.

    Läkaren kom in, jag märkte det inte ens för helt plötsligt utan förvarning känner jag slangen tryckas ner i halsen. Det gör inte alls ont, bara obehagligt. Andas kan man göra utan problem. Kväljningar och kräkreflexerna går igång, vilket inte var oväntat. Men sen var det klart. Tog några minuter.

    Jag fick höra att jag hade övre magmunsbråck och magkatarr efter undersökningen. Vävnadsprov togs och jag får svar om 6-8 veckor.

    Efteråt kände jag att det gjorde ont i halsen på vänster sida och jag kunde känna i strupen att nånting har varit där och tagit plats. Efter 2-3 dagar har dock detta försvunnit.

    I betyg ger jag gastroskopi 8/10.

    Svara
  64. Jag har genomgått 2 gastroskopiundersökingar och har nu fått tid för en tredje. Varje gång har jag haft hemska kräkreflexer som kändes att huvudet skulle sprängas. Dessa undersökningar har varit det värsta jag varit med om. Jag vill inte skrämma någon, bara tala om hur jag upplevde det. Får panik bara jag tänkerpå det.

    Svara

Lämna ett svar till Adam Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest