Ta och ge kritik. Ska genast erkänna att jag tidigare haft svårt för att ta kritik. Jag har tagit den personligt och blivit sårad djupt i mitt innersta. Typiskt kvinnligt skulle kanske någon säga.
Innehåll
Många anser att kvinnor inte kan ta kritik på rätt sätt. Min erfarenhet som kurs- och cirkelledare säger mig att män inte är ett dugg bättre.
Ge och ta kritik
När jag började skiva fick jag snabbt lära mig att både ge och ta kritik. Mycket av tiden på kurser och i cirklar går åt till att läsa varandras texter, säga vad man tycker är bra och hur man kan ändra det som är mindre bra. Konstruktiv kritik med andra ord. Det är den som hjälper och inte stjälper.
Kritik som bara går ut på att ta ner en människa eller text leder nästan aldrig till en förändring till det bättre. Den som kritiseras kommer i försvarsställning och kan inte ta till sig det man säger.
Konstruktiv kritik
När du låter andra läsa dina texter ska du tacksamt ta emot all kritik och respons du får. Från vänner, tidningsredaktörer, lektörer och andra kurs- och cirkeldeltagare. Det är genom att tillämpa de förslag till ändringar du får som du utvecklas till en bättre skribent/författare.
Den positiva kritiken ska du ta till dig och plocka fram de dagar du tror du inte kan skriva en enda vettig rad!
Peka på det positiva först
När du ger kritik ska du alltid försöka hitta något positivt att först peka på. Det kan ibland vara svårt men går om du verkligen anstränger dig. Om du inte kan komma med förslag på förändringar eller lösningar på det du ogillar, ska du hellre hålla tyst.
Ge och ta kritik är en konst. Din kritik ska enbart syfta till att hjälpa. Kritik bara för att du kanske ogillar ämnet är ointressant. Då blir den svår att ta emot.
Läs också
Blogginläggen Liten lektion i textkritik och Ge ut böcker en mänsklighet?
Jag har svårt att ge kritik, just för att det känns som ett så stort ansvar. Måste i så fall vara hundra procent säker på vad jag säger och att det inte bara är mitt eget tyckande, vilket kanske inte alls är rätt. Klurigt, det där…
Det är ett stort ansvar att ge kritik, men också att ta mot den på rätt sätt. Får jag konstruktiv kritik som jag tycker stämmer gör det inget om den inte är enbart positiv. Jag väljer ju själv vad jag vill ta åt mig. Utan synpunkter på hur jag kan skriva bättre skulle inte mitt skrivande utvecklas. Därför tar jag risken att få kritik.
Jag undrar ibland hur det skulle vara att leva i en kritikfri värld…
I manusförfattarens jobb INGÅR det i jobbeskrivningen att ta kritik och göra ändringar som andra föreslår. Många gånger. Ändra och ändra tillbaka. Skriva om, skriva nytt, flytta.
Det är vad arbetet går ut på till 80% ungefär. Skriva om, lyssna på synpunkter och ibland – försvara sina bebisar. Men man ska välja sina fighter noga… Kan man inte sortera och ta till sig kritik kan man inte vara manusförfattare. Det är nåt helt annat än att vara romanförfattare.
Gissa om man lär sig mycket! Och att ge någon kritik för att man själv inte gillar ämnet är djupt oproffsigt.