Terrordåd, skjutningar och knivhuggningar fyller skärmen

Terrordåd, skjutningar och knivhuggningar fyller skärmen. Jag flyr in i min egen värd av ord som inte vill räcka till. För att slippa ta del av dagens rubriker, som döljer tragedier jag inte kan förställa mig, sätt jag på hörlurarna. Jag redigerar nästa avsnitt i Poetpodden och kan för en timme glömma alla blodiga bilder som tidigare spelats upp på näthinnan.

De stunder jag inte går upp i något av mina projekt tittar jag med några minuters mellanrum på mobilens skärm. Har de tagit fast den senaste terroristen? Är kvinnan som varit försvunnen hittad levande? Har Donald Trump tvingats avgå? Börjar temperaturen på jorden att sjunka?

Terrordåd, skjutningar och knivhuggningar

Idag på morgonen, liksom alla andra dagar det senaste året, frågar jag mig själv innan jag kollar mobilen: ”Har det varit några terrordåd, skjutningar och knivhuggningar i natt?”

Medan jag äter frukost läser jag tidningarna på nätet. ”Detta har hänt medan du sov: 53 flyktingar har hittats döda på medelhavet under sin flykt från Libyen till Italien.” Jag känner deras dödsskräck krypa innanför mitt skinn och bläddrar vidare.

Bedövad

Så fortsätter dagen. Nyheterna tränger sig på från mobilskärmen, datorn, radion och på kvällen tittar jag på Rapport utan att kunna ta in vad jag ser och hör. Jag är bedövad av krig, död, misshandel, sexuella övergrepp och olyckor.

”Det kan inte fortsätta så här”, har jag sagt till mig själv sedan terrordådet på Drottninggatan. Jag måste ta en paus från allt elände som letar sig in i min vardag. Från och med nu ska jag ta bort nyheterna på mobilens låsskärm, sluta läsa, lyssna och se på nyheter.

Varje gång jag greppar mobilen tänker jag:  ”Jag måste sluta ta del av allt elände vi människor gör mot varandra i samma ögonblick det händer.”

Tror du att jag gjort det? Nej, du har rätt. Jag har inte förmått mig att ändra inställningarna i mobilen eller stänga av radion.

Min förbannade plikt

Av någon anledning tycker jag att det är min skyldighet att ta del av den tragik som varje sekund dygnet runt utspelas jorden runt. Att det är min förbannade plikt försöka sätt ord på det jag känner inför allt vi människor ställer till.

Just som jag skriver det här börjar en helikopter hovra ovanför mitt hus. ”Nu har det hänt nått elände igen”, säger jag till min fru och avslutar denna text.

Mer i Bloggen

Kategorier Blogg

6 tankar på “Terrordåd, skjutningar och knivhuggningar fyller skärmen”

  1. Ja, precis så är det kära Iréne. Dagar hastar fram i vånda, frustration och maktlöshet över de kriminella maktmissbruk som råder världen över. För egen del önskar man inget högre än att leva sitt liv i frid…i fred…i harmoni med sina egna nära och kära. Precis så som hela jordens befolkning egentligen strävar efter. Tyvärr blir man immuniserad av allt helvete människor iscensätter och som överöser oss via media…att värja sig blir lika nödvändigt som att ta del av all djävulskap som sker, försöka rädda vad som räddas kan. Finnas till för människor i akuta behov. Sådant måste till. Men att hela Asien…mellanöstern och afrika (enligt framtidsforskare) så småningom ska rymmas i ett europa blir svårare att ta in. Klimatförändringar och verdervärdiga krig utplånar jordens möjligheter. Allt i tilltagande befolkningsexplosion.
    Men varför i helvete kan inte världspolitiken radera de sjuka regimledare som missprukar sitt förtroende i många länder, så att människor än så länge (innan torka vattenbrist epidemier etc gör det omöjligt) kan stanna i sina länder ännu en tid. De flesta människor vill leva under fredliga förhållanden, i sina hemländer. Där de borde få kunna uppleva trygghet och kärlek.

    Brist på utbildning, fattigdom och religionsfanatiskt utövande, förtrycker numera hela världen…direkt som indirekt.

    Det känns som om man föddes på en annan planet. Det goda 50 -80talet i Sverige är och förblir ett minne blott…svårt att ens barnbarn inte får uppleva detta Sverige. Tiden är ur led och det är den ynkliga människan som försatt den i sådan position.
    Den dag kvinnor får samma rättigheter som män på detta jordklot, kan om möjligt världen räddas.

    Svara
    • Tack för dina väl underbyggda synpunkter, Anette! 🙂

      Jag tror tyvärr inte världen kan räddas ens av oss kvinnor. Sen början på 70-talet då jag fick upp ögonen för miljöförstöringen och kärnkraften har jag varit övertygad om att världen inom ett århundrade efter mig kommer att bli obeboelig för mänskligheten. Nu ser det ut att gå fortare.

      Kolonialmakternas uttåg utan att säkra demokratins överlevnad ur de länder de lagt under sig slår nu tillbaka mot oss i form av krig och terror. Jag tror att den terrorism vi nu ser i europa i första hand inte har med religion att göra utan strävan efter makt och pengar.

      Har jag helt tappat hoppet? I det stora perspektivet, ja. I det korta och personliga, nej inte helt. Människans strävan efter balans gör att godheten ger ondskan en rejäl match.

      Svara
  2. Mycket tråkigheter i världen, men jag tror det är viktigt att ständigt påminna oss själva om att det sker tusenfaldigt fler antal positiva saker i världen. Och att människor i grunden är bra och goda. Men att detta tyvärr inte får samma spridning i media.

    För att inte själv glömma bort alla positiva saker som händer i vardagen har jag startat en serie essäer på temat ”Människor är bra”. Känner att jag vill göra skamlös reklam för den 🙂

    http://www.ponoren.se/essaer/manniskor-ar-bra/

    /Ponören

    Svara
  3. Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Slits också mellan plikt och flykt. Men vi har också ständig tillgång på elände i våra telefoner på ett sätt vi inte haft förut. Eländet är inte heller hela bilden. Kanske måste vi fly ibland för att inse det och för att hämta kraft.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest