Igår invigdes årets Stockholm Pride i Kungsträdgården. Det känns bra att vara tillbaka där allt startade för 30 år sen. Jag var där när den första Frigörelseveckan genomfördes. Skillnaden är gigantiskt både till antalet deltagare och innehåll.

Pride i Kungsträdgården

Pride i Kungsträdgården

Årets hela tre invigningstalare var från dom egna leden. Dom två första Anna Mohr och Kjell Rindar, som gifte sig samtidigt som Tuulikki och jag, påminde om hbtq-rörelsens historia och politiska kamp. Den tredje, Thomas Beatie, var i Stockholm för att berätta om sig som transgender, könsbytare, och att han fött sitt och sin frus tre barn. Något som varit omöjligt här i Sverige eftersom varje kvinna och man som byter kön måste sterilisera sig. En förlegad lag som jag hoppas ändras snarast.

Anna Mohr

Anna Mohr. Foto: Tuulikki Räisänen

Kjell Rindar

Kjell Rindar. Foto: Tuulikki Räisänen

Thomas Beatie

Thomas Beatie. Foto: Tuulikki Räisänen

När du kliver in i Pridepark lämnar du heteronormen. Dessutom god smak i fråga om mat och dricka. Med ålderns rätt förväntar jag mig mer än ljummen Norrlandsöl i plastflaska. Nej, vill du dricka god öl, vin och äta mat som tilltalar matlökarna bör du göra det utanför inhägnaden. Då får du också ett bättre pris. Jag vet att det ur hbtq-världens synvinkel inte är korrekt skriva så, men vad du stoppar i dig är viktiga inslag på en festival. Fast det är också den enda kritiken jag har mot arrangemanget.

Heteronormen

Heteronormen gör sig inte besvär på Pride

Heteronormen gör sig inte besvär på Pride. Foto: Tuulikki Räisänen

Intressant?