Ställer jag orimliga krav på min roman? Det är frågan jag ställer mig efter att ha läst genom hela min självbiografiska roman. Det är faktiskt första gången jag gör det. Tidigare har jag jobbat kapitel för kapitel. Varför? Jo, för att jag på grund av min dyslexi har svårt att greppa långa texter när jag skriver.
Innehåll
Nu när jag trots allt tvingats göra det, vilket tagit 18 dagar, inser jag att jag kanske borde ha gjort det tidigare. Tanken var att jag skulle läsa manuset med tanke på ton och röst. Vilket jag tycker fungerar någorlunda förutom att jag bytt ut synonymer, förkortat långa meningar och fört in fler kommatecken för att markera bisatser.
För höga ambitioner
Tillbaka till frågan i rubriken. Ställer jag orimliga krav på min roman? Kanske måste jag inse min begränsning och acceptera att jag förmodligen har för höga ambitioner. För mitt intryck är att cirka 30 av 189 sidor är flyter på bra. Resten är ett enda ”Tyck-synd-om mig”, upprepningar om hur långsamt tiden går, hur ensam jag var och liknande.
Vad som är OK och mindre bra:
- Psykologin anser jag är det viktigaste i en självbiografisk roman och den får godkänt.
- Strukturen är OK.
- Den dramatiska kurvan fungerar.
- Gestaltningen är acceptabel.
- Dialogen godkänd.
- Miljö är inte min starka sida.
- Rösten fungerar hyfsat efter att jag har förenklat och valt andra synonymer.
- Tonen har jag svårt att höra men tycker att den skorrar oroväckande.
Beröra läsaren
Jag lyckats gestalta mina avgörande händelser i livet så de berör läsaren. Men att läsa manuset som en bok? Nja, det är något som brister i helheten. Jag tycker att det är tjatigt och självupptaget. Fast å andra sidan är det kanske så en självbiografisk måste vara. Jag är ju huvudpersonen i mitt eget liv. Men… Bortförklaringar och bortförklaringar!
Ställer jag orimliga krav på min roman? Svar nej.
Förhoppningsvis är det så enkelt som att jag är så trött på mitt manus. Jag har jobbat med det i drygt nio år och kan inte längre läsa det med distans. Många är de författare som vittnar om att de rodnar när de läst vad de skrivit. Hur svårt det är att lämna ifrån sig ett manus som inte kommer i närheten av vad de velat åstadkomma. Jag är tydligen en av dem eller så är jag helt enkelt inte tillräckligt bra.
Läs också
Blogginläggen Min bok har tröttar ut mig, Omskrivningen av min självbiografiska roman färdig, Punkt i genomgången av korrekturläsningen och Ge ut själv eller bli utgiven? och gör övningen Vad vill du med ditt skrivande?
Mer om mitt skrivande
Mina böcker
