Ta med dig skräpet hem!

Det här vill jag inte se mer av när jag går i skogen. Ta med dig skräpet hem och elda inte när det är eldningsförbud! Använd vanligt sunt förnuft. För visst vet du att ingen ska behöva plocka upp efter dig.

Och tänk på hur mycket billigare det skulle bli för samhället (vi alla) om du istället för att slänga eller lämna skräp efter dig tar det till närmsta sopkorg eller hem till din egen.

Fler bloggar om Nedskräpning och Natur

6 tankar på “Ta med dig skräpet hem!”

  1. Hej Iréne!
    Det på fotot avbildade föremålet av en engångsgrill känner jag väl igen.
    De finns framöver kvarlämnade och utkastade vid halländska ständer, bland sand och större stenar, vid bryggor och campingplatser. Engångs-
    föremålen blir kvar av någon anledning. Av öl drickande grupper, unga och gamla tappar, efter en stund förnuftet; miljöförnuftet, om det nu funnits något. Som bekant grundläggs allt tidigt. Förr i tiden fanns en praktisk undervisning , åtminstonne i förskolan, om nerskräpning, som kunde betraktas som en moraliskt onaturlig akt. Men – nu ? Jag har försökt att få en närbelägen större skola att ta ansvar för en värdefull närmiljö i form av skog. växter, blommor. fåglar m.m. Men, ack! Det är trögt med pedagogisk praktik utanför klassrummet. Men – å andra sidan: uppgivenheten kan vara stor då inte ens vuxa, föräldrar och andra föregår med gott exempel.
    Vi har även institutionellt förlorat förhållandet till Skapelsen. Det som tidigare var naturligt i tex. bondesamhället och i indiansamhället är numera absolut förträngt under utvecklingsoptimismens styckade jord.
    Och vad är det som i det globala rummet produceras under profitens
    fana? Jo, stendamslungor. engångsapparater, onödiga produktionsobjekt som försätter tredje världen under tryck; under det att våra svenska torg,
    permanentas med hårda, förföriska stenmurar, som man tror påminner om antika värden.
    Vi borde upprätta en tårarnas ”klagomur”! Inte för att det hjälper, men för att vi med den kolleltiva skuldens medvetande måste få uttrycka en personlig sorg inför den som en gång tillhandhöll våra redskap och det helga beteendets nödvändiga gränssättningar för liv!
    rené

    Svara
  2. Det är fördjävligt att folk inte kan ta med sig skräpet hem. Det man tar med sig ut, ska man ta med sig hem. En engångsgrill i skogen är i torrtider inte världens bästa grej, vatten bör man ha med sig. Det vattnet kan man sedan använda för att släcka kolen så att grillen kan tas med och slängas på därtill avsedd plats och inte ute i skogen.

    Jag gillar att vandra i skogen och det är mycket man sett under årens lopp. En del beter sig som grisar, undra om de beter sig som grisar hemma också?

    Annica

    Svara
  3. Trots att jag är uppfostrad av stränga föräldrar – som aldrig någonsin ens skulle tvärat över en gräsmatta, än mindre kastat skräp – så är det rösten av min elaka fröken i första klass jag hör när jag har nåt skräp i handen. Hennes domedagspredikningar om att inte kasta minsta kolapapper gör mig fullständigt oförmögen att skräpa ner ens om jag skulle velat. Vilket jag förstås inte vill och aldrig velat… 🙂

    Jag undrar när det hände – det där att allmän plats = soptipp.

    Svara
  4. Hans-Evert: En tårarnas klagomur känns som en utmärkt idé.

    Annika: Det verkar som att alltid någon annan ska plocka upp. Jag brukar undra vem den där ”annan” är?

    Bloggblad: Kanske började det i och med generationen ”Fri från uppfostran”?

    Svara

Lämna ett svar till Sara Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!

Pin It on Pinterest