Million dollar baby

Oscarvinnande filmer, Clint Eastwood och boxning är inte något som brukar slå an hos mig. Däremot så gillar jag Hilary Swank och Morgan Freeman. För deras skull så valde jag att blunda för det faktum att jag troligen skulle få svårt för att ta mig igenom Millon dollar baby.

Fd proffsboxaren Frankie Dunn (Clint Eastwood) driver en boxningsklubb. Maggie Fitzgerald (Hilary Swank) kliver in på klubben fast besluten om att bli proffsboxare. Franki är inte alls intresserad av att träna henne, hon är över 30 år, och han är övertygad om att hon kommer att misslyckas. Hon börjar träna på egen hand, snart får klubbens allt i allo Eddie (Morgan Freeman) upp ögonen för hennes talang och börjar coacha henne. Han försöker också övertyga Frankie att träna Maggie.

Så långt är filmen en vanlig boxningsfilm, om än en välspelad- och regisserad sådan. Men efter ungefär halvvägs tar filmen en helt annan vändning. Som biobesökare tvingas jag ta ställning i moraliska frågor så som proffsboxningens vara, liv och död, aktiv dödshjälp osv. Och när slutet kommer snyftar dom flesta runt omkring mig.

Själv är jag mest irriterad över att för andra filmen i rad uppleva att filmskaparna inte kunnat bestämma sig för vilken film dom velat göra. Istället spränger dom in två i en. En dödssynd, enligt mitt sätt att se på film.

Nu gör det inte så mycket eftersom jag är rätt tacksam över att slippa ut ur både boxningsklubben och ringen. Dessutom är Clint Eastwood uthärdlig, Hilary Swank och Morgan Freeman motsvarar förväntningarna, dom komiska inslagen tillräckligt många och filmen värd dom flesta av alla sina oscars.

Trots mina invändningar ger jag Million dollar baby 4 av 5 plus.