CD:n Snö av Eva Dahlgren

När det gäller Eva Dahlgrens nya cd Snö, tror jag att antingen älskar man den eller så förstår man sig inte alls på den. Det är inget omedelbart eller lättlyssnat album. Dom filosofiska och ibland geniala texterna dominerar. Ibland nästan, men bara nästan, på beskostand av melodierna.

Det har tagit mig veckor av lyssning innan jag kunnat bestämma mig för om jag tycker om dom av gitarrer dominerade arrangemangen eller inte. Eftersom jag gillar just det instrumentet kan jag inte annat än tycka om det. Den sparsmakade produktionen känns helt rätt. Saknar inget från En blek blondin eller dom tidigare plattorna. Det är helt enkelt orättvis att jämföra Snö med något av det Eva Dahlgren gjort tidigare. Här får Evas röst komma till tals på ett nytt och, tycker jag, bättre sätt. Vilket är viktigt på ett album där texterna har företräde.

Nu kanske du tror att jag inte gillar musiken, melodierna. Fel. Ibland gungar det, som i Väntar mig brunt, så jag får lust att dansa. Men oftast känner jag hur min puls sjunker och sinnena tillåts ta över. En meditativ och lustfylld känsla.

Sammanfattningsvis är Snö ett näst intill fullkomligt sammansatt album. En milstolpe i Eva Dahlgrens karriär som jag belönar med fyra och ett halvt starka plus.

ps. Ser fram mot den 5 december då jag ska få höra låtarna live.

Kulturbloggen har också recenserat Snö.