Ann Ljungberg
Ann Ljungberg, Orden runt

Idag har jag besök av författarcoachen Ann Ljungberg, Orden runt. Hon är ute på en tre veckor lång bloggturn, 27 augusti – 14 september Jag har passat på att ställa några frågor till Ann.

1. Eftersom jag i första hand ser mig som poet, vad har ni att erbjuda mig?
Jag håller inte riktigt med uttalandet av Leif GW Persson: ”Att ge ut poesi är att be om stryk” men jag har å andra sidan inte haft några förfrågningar från poeter ännu, förlaget är såpass nystartat. Tidigare har
jag stöttat ett par poeter som författarcoach och vet hur svårt det är att nå ut till läsarna på traditionellt sätt. Jag skulle gärna vilja komma på ett sätt för författare, poeter inkluderade, att bli mer synliga. Vi har
poesitävlingar på Skrivarkalendern.se ibland – i år fokuserar vi på haiku men det kommer att bli andra former under nästa år.

2. Använder ni Print-on-Demand eller tradionellt tryckeri?
För de böcker vi givit ut, Skrivarkalendern 2007 och romanen ”Jag dog i Barcelona”, har vi använt ett traditionellt tryckeri i Estland efter att ha jämfört service och priser både med andra tryckerier och Print-on-Demand. Vi är i trygga och kunniga händer.

3. Hur miljömedvetna är ni?
Förlaget drivs från en segelbåt som använder vindkraft så ofta det går 🙂 Det finns säkert saker att förbättra men vi har få mellanhänder vid bokdistributionen.

Alfbok
Alfbok, Ann Ljungbergs nystartade förlag

4. Kan alla lära sig skriva så att andra vill läsa?
Ja, det tror jag faktiskt. Med ett förbehåll – de måste verkligen VILJA lära sig skriva så att andra vill läsa. Jag har bland annat varit lektör för en debutant vars första utkast var så illa skrivet att jag med skrikpauser och rågarvattacker tvingade mig igenom det bara för att jag fick betalt (den krassa verkligheten som kulturarbetare). Författaren fick både bassning och goda råd – och är nu antagen av ett större förlag. Det beror förstås på författarens ambition och lyhördhet inför kritik och uppmaningar, förmågan att kliva ur sin text och se den med nya ögon. Författare som vågar ta hjälp under skrivarprocessen är i mina ögon mycket modiga.

5. Var är det bästa respektive sämsta med att vara kulturarbetare?
Det bästa är – utan tvekan – att få vara med och skapa häftiga, känslomässiga upplevelser för mottagare som växer med uppgiften. Då menar jag både de författare vars manus jag arbetar med – och i bästa fall ger ut – och de lärare och kursdeltagare som kommer till mina utlandsarrangemang med skrivarkurser.

Det sämsta är att det är så tungt att nå ut på bredden, att få uppmärksamhet i media och kunna sälja de där futtiga extra exemplaren av böcker eller kurser som skulle göra att man nästan kom upp i en normal minimilön.

Tack Ann, och välkommen tillbaka!

[tags]bloggturne, skrivande, skriv, författande, författarcoach, förlag, böcker, litteratur, print-on-demand, tryckeri, kultur, intervju[/tags] och på Intressant.