Varför skriva/blogga anonymt?

Många som börjar skriva vill vara anonyma. Dom flesta skrivarsajterna tillmötesgår det önskemålet men inte vi på SkrivarSidan. Jo, det har hänt att vi gjort undantag när skribenten i fråga har ett arbete/livssituation som gör att hon/han förföljs. Men vanligen kräver vi att skribentens för- och efternamn ska stå under varje text.

Många bloggar är mer eller mindre anonyma. Jag tycker det minskar trovärdigheten men jag kan i viss mån förstå att en del gör. Särskilt dom som skriver självutlämnade både om sig själva, familjen, vänner och jobbet. Men det skulle ändå inte vara ett alternativ för mig. Skriver jag något jag inte kan stå för publicerar jag det inte.

Jo, jag har fått en del otrevliga mail och ibland ringer någon i telefonen och tjatar om ”att såna som du inte borde få leva”. Särskilt efter att jag skrivit något som rör HBT-världen. Fast inga dödshot i världen kan stoppa mig från att skriva och låta publicera det jag vill. Det vore att ge efter för dom som inte gillar det jag skriver och det jag står för.

Skriver du skönlitterärt finns det inga ursäkter för att vara anonym. Privata texter hör inte hemma inom genren och kritik är något du måste lära dig att ta på rätt sätt.

12 tankar på “Varför skriva/blogga anonymt?”

  1. Bra sagt! Jag är inte heller jag anonym i vare sig min journalistik eller mitt bloggande, tvärtom.
    Hot och hets får man räkna med, det finns alltid idioter i denna värld. Varje gång jag är med i ett större nyhetsmedia så börjar telefonen gå varm…

    Svara
  2. Det finns dock en STOR fördel med annonyma bloggar:
    – det finns 100% ärligthet och poängen är sälland undangömd. Direkta kännslor är oftast viktigare än själva faktan. Faktan går ju att utvärdera om den stämmer.

    Jag skulle vilja påstå att trovärdigheten kan i vissa fall minska när ett ”känt namn” står under en text fyllt av kännslor och vädjan. Det finns mkt man undangömmer för att inte låta allför okänslig.

    Personligen tycker jag inte att det minskar trovärdigheten på något sätt att skriva annonymt, tvärt om. Då vet man att folk inte srkiver för att få sitt namn känt på något sätt, istället vill man få ut åsikter oavsett om man heter stina eller kalle.

    Vårderar man sedan alla människor likadant så spelar du ju knappast någon roll om det står annonym eller ett fullständigt namn under en text, istället kan man lägga ner energi på att kritisera innehållet än vem som står bakom det.

    Svara
  3. När det gäller bloggar tycker jag inte att det minskar trovärdigheten att någon skriver anonymt. Om man bara ”hamnar” på en blogg tillfälligt så är ändå i stort sett alla bloggar anonyma. Det är få som har sina namn på någon central plats med någon presentation som säger något om personen. I de fall där det står fullständigt för och efternamn så säger det ändå inget om vem personen egentligen är.

    Jag förvånas ofta över att så många vill lämna ut så mycket om sig själva och sin familj, sitt jobb etc oavsett om de är anonyma eller inte.

    Svara
  4. Mickey J Barczyk: Kanske beror det också på hur man läser bloggar. Jag sitter nog fast i att kontrollera fakta och är en text inte undertecknad går den direkt bort. Jag läser sällan bloggar och andra sajter som underhållning utan för att leta nyheter och fakta.

    Åsa: Jag kollar oftast upp den som skriver, även bloggare, så för mig spelar det stor roll om det står ett namn under eller inte.

    Svara
  5. Jag tror det finns så många olika skäl till att blogga, men klart är syftet som du säger för din del att sprida upplysning nyheter så håller jag helt med dig. Det våre ju fullständigt menlöst att sprida upplysning annonymt. Jag har inte hunnit läsa så mycket i din blogg ännu (hittade den idag) men förstått att HBT-välden så du kallar de ligger i din intressesfär och kring detta finns ju behov av utfyllnad i media om jag säger så (milt sagt 🙂 )
    Andra kanske bloggar för de har behov av att skriva av sig tankar och känslor de inte annars kan eller riktigt vågar ge uttryck för, då kan det ju vara befogat att vara anonym.
    Skälv har jag just skaffat mig en blogg efter att ha provat lite på en ”bloggplats” (eller vad ni kallar det) Jag har väl mest skaffat den för att jag tycker det är roligt att yttrycka mina tankar och åsikter, har tidigare mest deltagit i olika diskussionsforum o.dyl. Nu tycker jag det är roligt att samla mitt skrivande lite, när jag haft den ett tag kan jag hänvisa till den om någon ondrar vad jag är för en och vad jag står för. För mig vore det alltså också menlöst att skriva anonymt. Likaså tycker jag inte att man ska kommentera bloggar eller skriva i diskussioinsforum anonymt.

    Svara
  6. Precis som tidningar får ta hänsyn i rättegångar att det är sekretess, pågrund av att skydda personens integritet, eller för att det skulle kunna göra mera skada än nytta av att personens namn kom fram, tex på grund av personens egen familj, så borde ju det kunna gå att fungera lika på nätet.
    Alla människor borde kunna få göra sin röst hörd, och inte enbart en viss typ grupp av människor, det skulle jag tycka vore oerhört trist!
    Då är det ju faktiskt bra, om man kan se det på det sättet( och det finns säkert fler sätt också)att man kan skriva anonymt.Då fungerar det som en möjlighet. Att jag KAN få min historia hörd, även om jag inte går ut med namn.Man kan ju förstå en person även om man inte har ett riktigt namn,inte sant?Jag menar att trovärdigheten inte sitter i själva namnet.
    Eller något annat. Den enda som jag skulle kunna tänka mig vore intresserad utav namnet, är kanske personen som skriver, familj, eller på något annat sätt känner personen.
    Det finns massor som man som skribent kan stå för, och man behöver ju inte sitt riktiga namn för det. Jag tycker att man tar det här med namnunderskrift alldeles för pretantiös, om man tänker så.
    Vi lever i ett samhälle , där allt som räknas är namnunderskrifter.Allt som räknas är ett namn på ett papper. Jag tycker att det är löjligt.
    Det finns flera orsaker än rädsla för kritik, när man skriver anonymt. Att tro att det är enda orsaken är att göra det lite väl enkelt för sig.
    En orsak kan vara att man har blivit tex utsatt för incest i sin barndom. Skall denna grupp av människor bli tystade?
    Det finns massor med orsaker till att människor skriver anonymt.
    Och vem kan bestämma att de som skriver skönlitterlärt inte ska få skriva anonymt? Det finns väl inga regler för det? Eller att privata texter inte hör hemma inom genren?
    Skärp dig.
    //Maja

    Svara
  7. Maja Moongirl: Klart att alla ska få göra sig hörda. Men jag personligen ogillar all form av anonymitet. Det får mig alltid att fundera på varför skribenten vill vara det. Vad som är syftet osv.

    En namnteckning behöver inte betyda att skribenten är mer seriös än den som skriver under pseudonym. Fast mig får det alltid att ifrågasätta just det. Tyvärr står det då ofta i vägen för texten.

    Privata texter är oftast ointressanta för alla än den som skrivit den och möjligen dennes närmaste. Personliga texter däremot är ofta intressanta för en större läsekrets.

    Jag har själv skrivit om hur jag utsatts för incest och våldtäkt och då inte ens funderat på att göra det anonymt. Skulle jag känna att jag behöver ta någon form av hänsyn till andra tror jag att jag omedvetet skulle censurera mig själv.

    Skärpa mig? Nä, lika lite som du ska göra det. Din åsikt är din och det respekterar jag.

    Svara
  8. Jag får gratulera till din styrka.
    Och du behöver inte skärpa dig, jag behöver inte skärpa mig, ingen behöver skärpa sig alls.
    Varför vill en skribent vara anonym?frågar du.
    det kan väl finnas tusen olika orsaker till att en skribent vill vara anonym.
    Syftet tex kan ju vara att man inte vill gå med namn om det man skriver eftersom att det kan vara känsliga saker man skriver om, som kan få ens egna familjemedlemmar att ta sitt liv, och göra att man får så mycket skuldkänslor att man tar sitt eget(om jag ska hårddra det, så har det känts för mig i af)
    Jag tycker inte alls att det är konstigt att man vill vara anonym om man skriver om jobbiga saker som incest och våldtäkter, båda dessa saker har jag också erfarenheter av, precis som du , men att jag skulle skriva det utan att vara anonym, det har jag inte ens funderat på.
    Jag skiter fullständigt fan i andra om jag lägger upp jobbiga texter, det är ju därför jag skriver anonymt.
    Nog kan de förstå mina texter ändå.
    Som om de skulle veta mera vem jag var, bara för att jag lade ut mitt namn?Jag skulle inte tro det.
    Däremot skulle det finnas en chans att ens närmaste skulle veta det, och varför chansa?
    Usch, jag beklagar att du också delar samma helveteiska erfarenheter, jag önska det vore mindre, jag blir alltid lessen när jag möter andra som varit med om detta.
    Du får ursäkta min ilska.
    Jag ska inte ta ut den på dig.
    Jag delar inte din uppfattning att det finns skillnader på intresset, huruvuda de är privata eller personliga.
    För jag tycker att det ANDRA tycker är intressant, oftast blir det för mig också.(och andra)
    Och jag tycker att skiljegränsen för vad som är privat och personligt är svår att se.
    Jag tycker att de liknar varandra.
    Att de är samma sak.
    Men det kanske har med min egen gränslösa uppväxt att göra.
    Jag hoppas att du mår bättre i dag!
    Sköt om dig!
    Sommarhälsningar Maja

    Svara

Lämna ett svar till Iréne Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Pin It on Pinterest