Begravningsdikt till Anne-Maarit Sipola, konstnär

Anne (svensk version)

Din himmelska födelsedag
höll jag din hand
"Släpp taget, vännen!"
stora blåa ögon
du tog klivet in i ljuset
slöt ögonen och allt det jordiska
föll från ditt ansikte

Oron har gett vika
lämnat ett stort hål
din mamma och jag
fyller det med kärlek
och ljusa minnen

Femton timmar att födas
oändligt många fler att dö
däremellan oceaner av liv

Ditt skratt hörs i den porlande vårbäcken
höstens alla färger bär ditt leende
din palett är evighetens ljus
"Natti, natti, Anne!"

© Iréne Svensson Räisänen

Vårbäck
Vårbäck

Anne (suomeksi)

Sinun taivaallisena syntymäpäivänäsi
pidin kättäsi
"Päästä irti, ystäväiseni!"
suuret siniset silmät
otit askeleen valoon
suljit silmäsi ja kaikki maalliset
katosi kasvoiltasi

Huoli on väistynyt
jättänyt ison aukon
äitisi ja minä
täytämme sen rakkaudella
ja valoisilla muistoilla

Viisitoista tuntia synnyit
äärettömän monia tunteja kuolla
välillä valtameren täydeltä elämää

Naurusi kaikuu kevään poreilevissa puroissa
syksyn kaikki värit kantaa hymysi
palettisi on ikuisuuden valo
"Natti, natti, Anne!"

© Iréne Svensson Räisänen

Käantänyt Tuulikki Räisänen

Om dikten:

Färgpalett

Anne, konstnär, är Tuulikkis äldsta dotter och min bonusdotter. Vi begravde henne i Helsingfors den 25 august 2012.

Läs också

Läsa

Läs också Sorg, Sorg II, Fotbojor och titta på mina videor Vilken färg har döden? Farmors sista dans och Grief.

Fler av mina dikter
Mina diktsamlingar

Begravningsdikt till Anne-Maarit Sipola, konstnär är en obunden dikt.

Iréne Svensson Räisänen
Iréne Svensson Räisänen

Poet och författare. Jag har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och medverkar i 40-talet antologier. Driver skrivforumet SkrivarSidan.nu och Poetpodden.

4 Kommentarer

  1. En underbar dikt, som berörde mig djupt, Irene!
    Min systerdotter dog för ett par år sedan i cancer endast 53 år gammal.
    I går när vi pratades vid hennes mamma och jag, så sa hon. ”Gun, jag är inte längre rädd för att
    dö, för jag vet att jag då får träffa min älskade Anna igen.

  2. Gun: Tack! Jag läste dikten på Annes begravning i lördags 25 augusti.

    Jag är inte heller rädd och jag vet att Anne inte heller var det. Hon, jag och Tuulikki, hennes mamma har alla en ljus bild av döden. Vi sörjer Anne men sorgen är ljus.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Iréne Svensson Räisänen

Upptäck mer från Iréne Svensson Räisänen

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa