Jiddrande j:et
jonglerar med Jantelagen
jaget före allt

© Iréne Svensson Räisänen (2025-10-15)

Om dikten Bokstaven J:

Tionde bokstaven i min serie om svenska alfabetet där J:et luras och är självisk. Jantelagen gör sig inget besvär.

Mer om J

Bokstaven J har sin ursprungliga rot i det semitiska tecknet yodh och utvecklades genom grekiska iota till det latinska I; först under medeltiden skiljdes J ut som en egen grafemisk form för att markera konsonantljudet.

Fonetiskt varierar J mycket mellan språk: i engelska betecknar den oftast affrikatan /d?/ (som i ”jump”), medan den i de germanska språken, däribland svenska, representerar palatalapproksimanten /j/ (som i ”ja” eller ”jord”).

I skrift används versalformen J (Unicode U+004A) och gemenformen j (Unicode U+006A); i handskrift kan j ofta ha en prick över sig i gemena formen på många språk.

Bokstaven förekommer också som symbol inom vetenskap och teknik: i elektroteknik används ofta j som imaginär enhet i stället för i, och inom fysiken betecknar j ibland strömtäthet eller enhetsvektorn i y-riktningen.

Namnet på bokstaven varierar — på engelska ”jay”, på svensk standard oftast bara uttalat som ljudet /j/ inom alfabetssammanhang — och dess uttal och funktion formas av språkhistoriska och fonologiska traditioner.

ps. Jag har redigerat och faktagranskat AI:s text.

Läs också

Efter ”Bokstaven J” fortsätt med Bokstaven A, Bokstaven B, Bokstaven C, Bokstaven D, Bokstaven E, Bokstaven F, Bokstaven G, Bokstaven H och Bokstaven I.

Fler av mina dikter
Mina diktsamlingar