Blödningen kom inte som en överraskning. Annikas mamma hade köpt bindor till henne redan innan hon fyllde 11 år och förmanat sin dotter: ”Bli inte rädd när du börjar blöda. Själv visste jag ingenting. Jag trodde jag var döende när jag vaknade upp en morgon och det var blod i sängen.”
Noveller
Mina egna noveller som är publicera i tidningar, tidskrifter och antologier.
Fotografiet
Flytvästarna guppar i takt med Medelhavet och allt som hörs är skriken som tystnat. Ropen på hjälp har redan sjunkit till botten.
Sjön
Hon hade gått ut i vattnet till det nådde midjan. Sjön var skyddad av de omgivande fjällen; vattenytan orörd så när på plogfåran efter den långa tunna kroppen. Köldens darrningar fortplantade sig vidare mot land.
Kortnovell: Trollen spricker inte i ljuset
Foto: Iréne S Räisänen
När jag fyllde åtta år klev mörkret in över min tröskel. Jag vet inte om jag tidigare varit mörkrädd, men efter den kvällen lärde jag mig att inte lita på skuggorna. Långt senare skulle jag inse att min inre skugga, mörker var betydligt svårare att handskas med. Att inga lampor i världen räckte för att jaga bort skräcken.
Tavlan
Någon hade vänt tavlan bakochfram. Den såg ut som en anslagstavla utan meddelande. Dom flesta gick där ibland förbi: den hade hängt här länge och hörde biblioteket till på samma sätt som klottret på damtoaletten och prasslet av dagstidningar.
Boxarn
Den alltjämt värmande solen håller kvar illusionen av sommar, fast det är i slutet av september och nätterna är kyliga. Över villaområdet på andra sidan Kämpevägen i Ronna ligger en doft av äpplen och förruttnelse. Det dröjer ännu ett tag innan lukten av fukt får ge vika. Här i höghusen tävlar stanken av sopor med den frätande odören av urin. De flesta främmande för varandra, oavsett ursprung.
Jasrin Habi – novell
Jasrin Habi
– Hej! Jag heter Jasrin Habi, jag är 23 år och kommer från Bagdad i Irak. Sverige är ett mycket bra land för…
Vita skuggor I
Han hade fått beskedet för fem år sedan. Hiv-positiv, och smittad troligen två år tillbaka. I takt med att kompisarna insjuknade i aids och allt fler av de bekanta ansiktena försvann från gay-ställena, kände han hur tiden åts upp allt snabbare av sjukdomen. Allt fler infektioner och längre inläggningar. Hoppet ett genomskinligt hånflin.
Uppvaknandet
Helen pendlar mellan vakenhet och dröm. Ena stunden är hon klar över att hon misslyckats, i nästa anklagar henne hånfullt skrattande ansikten och ställer henne till svars:
I ett rum på 5:e våningen
Utan ingång är inget rum, inte heller mitt. Tre dörrar kan öppnas, en går till hallen där mina ytterkläder hänger i väntan. Mellan köket och rummet finns en glasdörr, den är alltid öppen då jag lagar mat. Den tredje dörren den är också den av glas, fast samtidigt ett fönster, genom balkongdörren syns skogen jag ofta längtar till.