Efter vintervilan
tar grönt fart och över
grått går i stå
© Iréne Svensson Räisänen (2025-04-04)
Innehåll
Om dikten Grönt:
De senaste veckorna har jag sett hur det gröna stuckit upp i dikesrenen. För varje dag har våren tagit över och vintern gått i vila.
Om vårgrönskan
När våren kommer är det som om världen långsamt andas ut efter en lång vinter. Det gröna – det där första, skira, nästan genomskinliga grönskan – är något alldeles särskilt. Den bär med sig ett löfte. Ett löfte om nytt liv, om ljusare dagar, om värme som ska stanna.
Träden börjar försiktigt klä sig igen. Först bara i en antydan till färg – som ett dis av ljusgrönt över grenarna – innan löven vecklar ut sig, varsamt men med en sorts beslutsamhet. Gräset vaknar också, skjuter upp friskt och spänt, som om det knappt kunnat vänta.
Det är inte bara färgen som förändras. Det är dofterna. Känslan i luften. När solen träffar det nya gräset eller den fuktiga jorden, uppstår en doft som inte riktigt går att beskriva – men som får många att känna sig hemma, kanske till och med lite lyckliga, utan att veta varför.
Det gröna på våren är mer än bara växter. Det är en känsla. En nystart. En viskning om att allt börjar om igen.
ps. Jag har redigerat och faktagranskat AI:s text.
Läs också
Mina dikter Marsmorgon, Slutet på mars, April, April månad, Vårsång, Vårvals och samlingen Vårdikter.
Fler av mina dikter
Mina diktsamlingar
