Förtrollningen slut bäckfiolen har tystnat nya seder nu
© Iréne Svensson Räisänen (2023-06-21)
Om dikten Midsommarhelgen:
Jag är uppvuxen på en lantgård där vättar och tomtar vaktade djur och människor. Ingen annan helg var så fylld av magi som gått från generation till generation.. Blommor skulle plockas, näcken spelade, rået förförde, älvorna dansade i dimman och djuren kunde tala.
Idag firas helgen helt annorlunda förutom i Dalarna där de envist håller fast vid traditionerna. Jag kommer aldrig att glömma midsomrarna i Rättvik där jag satt vid Siljans stand och såg solen gå ner och upp. På midsommardagen gick vi genom campingen och såg på förödelsen efter knuttarnas firande.
Vi firar på olika sätt i hela landet, genom tiderna och i olika kulturer. Helgen är en blandning av en nordisk hednisk helg där sommarsolståndet firades och en kristen helg för Johannes Döparen. Och så klart finns det många svenskar som avstår helt från att fira.
Läs också
Mina dikter Sommarsolstånd, Midsommar, Midsommarafton; Midsommardagen och min samling sommardikter.
Fler av mina dikter
Mina diktsamlingar
Vemodigt vackert, som ett ode, har du skrivit om det livsnödvändigt förlorade. Om magin, hänförelsen, rättesnöret i tillvaron. Frånvaron av detta är en nutida osed vilken skapar total respektlöshet och själslig fattigdom.
Nu må vi fira midsommar som seden lärt, ellerhur!
Tack Anette! 🙂 Utan traditioner förlorar vi förankringen och alla våra livlinor. Ja, nu firar vi midsommar som traditionen bjuder. Ha en riktigt trolsk helg!