Besvärjelser ristade i träd & sten av Lupina Ojala

Besvärjelser ristade i trä & sten av Lupina Ojala

Besvärjelser ristade i trä & sten dikter av Lupina Ojala (eget förlag)

Omslaget är avskalat brunt på denna 54 sidor tunna diktsamling. Innehållet är kraftfullare än så. Dikterna har namn som Trä, Guld, Tecken, Snö och liknande men också mer lekfulla som tex Cappuccino.

Den sistnämnda är en av bokens starkaste dikter. Kanske för att den bryter av mot de övriga med en oväntad humor. Dom andra dikterna befolkas ofta av mytiska sagoväsen. Utan undantag utgår dikterna från en materia eller struktur.

förnöjt smakar hon på formen
av hans kurviga läppar
ömt placerade i en muffinsform

Ur dikt Cappuccino

Debutanten Lupina Ojala har ett genomgående tema eller rättare sagt två. Den första är materia av olika slag som ingår i namnen på dikten och som går igen i texten. Det andra är huvudtitelns Besvärjelser av väsen eller personer. Dikterna riktar sig oftast till ett du som kan vara författaren själv eller en person jaget i dikterna vänder sig till. Skickligt undviker poeten att skriva detta på läsarens näsa.

En del dikter kryddas med för många adjektiv och blir övertydliga. Detta och att författaren ibland inte tycks veta varför hon radbryter är mina enda två invändningar. Ett ord skickas ut på en ensam rad och bryter diktens inbyggda rytm.

ibland lägger han pappan i djupa
veck

Ur dikten Partiklar

Lupina Ojala återkommer flera gånger till om tvånget att skriva. Som i dikten Blyerts:

raspar över arket
ett tvång
en lidelse
en besvärjelse

Ur dikten Blyerts

Jag hoppas det resulterar i fler diktsamlingar där författaren renodlar sin stil ytterligare. Att övertydligheten försvinner och dikterna överlämnas till läsaren att tolka.

Många av dikterna får mig att tänka på Aase Berg sätt att plocka in naturens element i oväntade sammanhang.

Vill du få hjälp att hitta besvärjelser för att motstå den eller det du vill ha eller inte i din närhet är detta den bok du ska läsa. Jag ger tre plus till Besvärjelser ristade i trä & sten.

© Iréne Svensson Räisänen