Blessyrer från en lång väg hem är en självbiografisk diktberättelse av Cathrin Monell. Poeten drabbades av en hjärnblödning när hon vara 36 år gammal och dikterna handlar om att hitta ljuset i mörkret. Att ta tillbaka sin plats i livet.

Många av dikterna är fragment och har något undanglindande över sig. Precis så som jag föreställer mig att det är att det kan vara att vakna upp efter en blödning i hjärnan. Andra dikter är hudlöst precisa.

Vet du hur långt man kan sjunka
ständigt neråt

Omtag
Omtag
Omtag

Om och om igen

Hopplösheten gestaltat på fem rader.  Och det handlar mycket om det som förlorats. Det som måste återerövras. Att börja om och om igen.

Som om inte det vore nog så måste jaget dessutom kämpa mot omgivningen bemötande. De vill inte se kvinnan bakom sjukdomen. En kamp många som drabbats av sjukdomar och olyckor kan känna igen sig i.

Tilltala mig aldrig
om du inte välkomnar min upplösning

Följande tre rader säger samma sak men med andra ord:

Se mig också i skuggan
Se mig när jag inte brinner
Se mig under maskinerna

Humor

Även om mycket är mörk i Blessyrer från en lång väg hem hittar jag också humoristiska allitterationer som den här:

Bedövad bedrövad
Bortrövad

Ljus tänds i slutet

Och när slutet närmar sig i diktsamlingen tänds också ett ljus.

Jag tar min plats
rättmätigt
Stiger ner i floden
en gång för alla

Blessyrer från en lång väg hem är Cathrin Monells debut som hon själv ger ut. Eftersom dikterna är självbiografiska har jag ingen rätt att kritisera innehållet. Däremot vill jag påpeka att bruket av versaler ibland förvirrar mer än leder läsaren rätt i rytmen. Det är en viktig bok som ger insikt om hur lång och kantat med omtag vägen ut ur mörkret och tillbaka in i ljuset ibland kan vara.

© Iréne S Räisänen

Fler recensioner

Blessyrer från en lång väg hem är en bokrecension.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara