Dialog

Skriva dialog

Igår när jag skrev på det 36:e kapitlet i min självbiografi slog det mig. Jag har bytt från talspråk till skriftspråk i dialogen. När hände det? Och varför?

Jag menar, det gör ju detsamma vilket jag använder bara jag är konsekvent. Öppnade Scrivener där jag planerar och sätter samman alla kapitel till manus. I första kapitlet hade jag mycket riktigt skrivit ”dej” istället för ”dig”. I nästa kapitel är talspråket borta, så också i nästa, nästa…

Konstigt. Jag som var övertygad om att jag fram till nu skrivit all dialog i talspråk. Jag brukar göra så. Om du läst eller läser mina noveller här så kan du se att jag nästan uteslutande använt talspråk och inte skriftspråk i all dialog. Varför har jag nu omedvetet använt skriftspråk? För att jag vill att texten ska vara mer litterär?

Kollar i Författare i Facebook men där får jag ingen vägledning. Eller det får jag, men det verkar inte vara någon majoritet för det ena eller det andra. Går då till Språkrådets hemsida och hitta inte heller där något rakt svar. Då slår det mig. Jag vet ju redan svaret.

I prosa gör författare överenskommelser med läsaren. Börjar du med talspråk i dialogen och använder det sedan konsekvent köper läsaren det. Detsamma gäller om du använder skriftspråk. Dialog i prosa kan inte skrivas som dina personer skulle tala i verkligheten. Nej, för att det ska det ska bli en läsvärd prosa måste du ta bort och lägga till. Du måste hitta ditt eget språk samtidigt som du låter dina personer spegla sin personlighet genom sitt sätt att tala.

Vad skönt, då vet jag hur jag ska göra i fortsättningen när jag skriver min självbiografi. Fast fortfarande har jag inte en aning om varför jag var så övertygad om att jag i 35 kapitel använt talspråk. Kanske för att du som läst ”offer? Nej tack!” här i bloggen sett så använder jag medvetet talspråk i vissa partier. Men det är ju en annan sak, eller hur?

Fler inlägg om skrivandet!