Det finns en sorts vakenhet som bara sommaren ger. När klockan är midnatt och himlen ändå vägrar slockna, ligger jag ofta sömnlös. Inte av oro, utan för att ljuset kallar på något. Det är i de timmarna dikterna kommer till mig. I inlägget “Att fånga poesin i de ljusa sommarnätterna” vill jag berätta om hur de ljusa nätterna både stör min sömn och föder min poesi. Och dela med mig av en övningar till dig som vill fånga sommaren i ord.

Ljuset som väcker

Jag har skrivit om sömnlöshet förut, om de mörka timmarna då tankarna snurrar och inte vill släppa taget. Men sommarens sömnlöshet är en annan sak. Den är inte tung utan ljus.

Det kan vara en natt i juni när jag ligger och ser hur gardinen lyser svagt, hur fågelsången bryter tystnaden långt innan det borde vara morgon. Jag stiger upp, sätter mig vid fönstret och bara är. Det är inte trötthet jag känner då, utan något som liknar förväntan. Som om natten höll andan och väntade på att jag skulle skriva ner den.

Vad sommaren gör med språket

Jag märker att årstiden sätter sig i själva språket. På vintern blir mina dikter korta och hårda, raderna nästan hopkrupna. På sommaren vill orden något annat. Raderna blir längre, andas mer, släpper in färg och ljus och dofter.

Det är som om dikten lånar sin rytm av årstiden. En vinterdikt kan vara en knuten näve. En sommardikt är snarare en öppen hand.

Du som vill kan pröva att läsa dina egna dikter med årstiderna i åtanke. Bär de spår av när du skrev dem? Ofta gör de det, mer än du (och jag) tror.

Att samla intryck innan de försvinner

Sommaren är flyktig, och det är intrycken också. Doften av nyklippt gräs, ljuset som faller snett genom en björk klockan elva på kvällen, ljudet av en bil som passerar långt borta – allt det försvinner om vi inte fångar det i stunden.

Därför bär jag alltid med mig något att skriva på. En liten anteckningsbok i fickan, eller bara mobilen. Jag skriver inte hela dikter där och då. Jag samlar. Ett ord, en bild och en känsla. Sedan, när hösten kommer och nätterna mörknar igen, har jag en skattkista att ösa ur.

Att fånga poesin i de ljusa sommarnätterna, skrivövning:

Vill du själv pröva att fånga sommaren? Här är en enkel övning:

1. Gå ut sent en kväll eller sätt dig vid ett öppet fönster.
2. Skriv ner fem sinnesintryck – ett för varje sinne. Vad ser du? Hör du? Känner du dofta, smaka, vidröra?
3. Bygg sedan en kort dikt enbart av dessa fem intryck. Förklara ingenting. Låt bilderna tala för sig själva.

Det vackra med övningen är att den tvingar dig att vara närvarande. Du kan inte hitta på sinnesintryck i efterhand – du måste vara där, i natten, och lyssna.

Min egen variant kan se ut så här:

Daggvåta gräset andas mot fotsulan
en trast jag inte ser tar ton
ljuset ligger kvar som ett löfte
långt efter att dagen sagt godnatt

Inget märkvärdigt – men det är min natt, fångad innan den försvann.

Till sist

Jag älskar att att fånga poesin i de ljusa sommarnätterna, trots tröttheten dagen efter. Kanske just därför. De ljusa nätterna ger mig något ingen annan årstid kan: En känsla av att tiden står stilla en stund, och att det enda jag behöver göra är att skriva ner den.

Vad tycker du?

Att fånga poesin i de ljusa sommarnätterna hur fungerar det för dig? Skriv gärna en rad i kommentarerna och dela med dig. Och vill du läsa fler av mina sommardikter hittar du dem under Sommardikter.

Poeten behöver ditt stöd

Vill du skänka en slant, mins 30 kr eller valfritt belopp, till den här sajtens underhåll och fortsatta liv gör du det genom att
Swisha till 123 540 62 85
Sätt in på Bankgironr 743-0804
Via Paypal till irene@poeten.se

Läs också

Efter ”Att fånga poesin i de ljusa sommarnätterna” läs mina blogginlägg Konsten att skriva dagsverser, Stort intresse för att skriva och läsa poesi, Diktandet får mig att överleva, Vi poeter borde stötta varandra och min diktsamling Släck inte elden.

Fler blogginlägg

Att fånga poesin i de ljusa sommarnätterna är ett blogginlägg.