Jag är inte min livmoder. I januari 2008 opererades den bort, en s.k. hysterektomi, och jag har inte saknat den det minsta. Efteråt fick jag ett oväntat besked: jag hade haft endometrios i nästan fyrtio år utan att veta om det. Här berättar jag hela historien: åren före, inskrivningen, operationen och endometriosbeskedet.

Innehåll
Varje arbetsgivares mardröm
Sedan jag var 12 år har jag varje månad blött igenom kläder, förstört sängkläder och haft så ont att jag legat till sängs 2–3 dagar varje gång. Med andra ord har mensen gjort mig till varje arbetsgivares mardröm. Vem vill ha en anställd som är sjukskriven ett par dagar varje månad?
Tänk om du vill ha barn?

Redan som 20-åring försökte jag få gynekologen att ta bort både livmoder och äggstockar. Det ville hon absolut inte gå med på, trots att jag långt tidigare bestämt mig för att inte skaffa barn.
– Du är så ung att du hinner ångra dig. Tänk om du om några år vill ha barn?
– Ingen risk.
Myom i livmodern

Det har jag aldrig velat. För några år sedan upptäckte min nuvarande gynekolog att mina mensproblem berodde på ett antal stora myom i livmodern. Vid den årliga kontrollen i september 2007 såg hon att de vuxit och skickade mig till kvinnomottagningen på sjukhuset. Läkaren där var genast inne på att livmodern skulle bort. Äntligen! Varför vänta på att de skulle börja utvecklas till något elakartat?
Dessutom hade myomen gjort livmodern så stor att den klämde ihop urinblåsan. Att dricka öl var inte att tänka på, om jag inte ville tillbringa de närmaste timmarna på toastolen. Roligare kan man ha. Men det skulle jag ta igen när jag var en livmoder mindre, med ett par Guinness för att fira att jag slapp både blödningarna och värken.
Lidit 38 år i onödan

Jag kan inte förstå att jag behövt lida i 38 år i onödan. Bara för att en kvinna förväntas vilja föda barn och inte anses kunna bestämma själv att hon aldrig vill bli mamma.
Inskriven inför hysterektomi
I början av januari 2008 hade jag tid för inskrivning och samtal med narkosläkaren. Trodde jag.
– Konstigt, sa hon i receptionen. Du finns inte med på listan.
– Nähä? sa jag och såg säkert lika frågande ut som jag kände mig.
– Men det står ju i dag på ditt papper. Receptionisten letade bland sina papper och suckade gång på gång. Det stämmer säkert, dom har bara glömt att föra in dig här på listan.
– Hmm… sa jag och gick in i väntrummet till narkos/inskrivning och satte mig att vänta som jag blivit tillsagd.
Ihopblandad och glömd

När det gått 20 minuter utan att jag blivit inropad började jag ana oråd och försökte påkalla personalens uppmärksamhet. Det tog ytterligare 10 minuter innan en sköterska förbarmade sig över mig och frågade vem jag var.
– Men du har ingen tid i dag, sa hon när jag presenterat mig. Vänta… är det du som ska opereras i morgon?
– Nej, den 10:e, svarade jag och visade henne kallelsen jag fått.
– Gynekologin måste ha gjort en dubbelbokning. Sitt ner och vänta, så ska jag ordna så att du får komma in nu när du är här.
Inskrivning i fel ordning
Efter fem minuter blev jag uppropad och fick komma in till sköterskan som sköter inskrivningen.
– Du skulle egentligen träffa narkosläkaren först, men han är upptagen så vi får ta det i ”fel” ordning.
– Det går säkert bra, sa jag, men tänkte: ”Det börjar inte bra.”
Epiduralbedövning och Fragmin

Sedan fick jag massor av information om vad som gäller både före och efter operationen. Jag fick välja mellan morfinpump och epiduralbedövning som smärtlindring efter uppvaknandet. Ett lätt val, eftersom jag vet hur dålig man kan bli av morfin. Och trots att det kan gå tokigt så att jag hamnar i rullstol. Fast den risken är försvinnande liten.
Dessutom fick jag en spruta med Fragmin mot blodproppar, som jag skulle ta själv kvällen före operationen. Och broschyrer om hur jag skulle ta mig upp ur sängen, hur jag skulle göra när jag hostade och vilka övningar jag skulle göra varje timme i sängen, också de mot blodproppar.
Jag kände mig välinformerad men trots det lite nervös. Om det ändå vore den 10 januari och operationen var över!
Min livmoder och äggstock bortopererad

Torsdagen den 10 januari 2008 opererades min livmoder, ena äggstocken och äggledaren bort på Södertälje sjukhus.
Meningen var att bara livmodern skulle bort. Men när de tog bort den såg de att ena äggstocken haft det så trångt att den tillbakabildats och såg missfärgad ut. Äggstocken och äggledaren fick en timme på sig att ta sig, men äggstocken ville inte kvickna till. Då tog kirurgen den direkt, för att bespara mig ännu en operation inom kort tid.
Smärtfri
Det hela gick bra, och jag behövde bara en påse blod innan jag kunde skickas upp på avdelningen. Epiduralbedövningen fungerade klockrent de 48 timmar jag hade den. Jag har inte varit så smärtfri på många år.
Fick allergiframkallande mat

Värre var det med maten. Hade jag ätit allt undersköterskorna gav mig hade jag haft ständiga allergiattacker, trots att det tydligt stod på locket på tallriken vad jag inte kan äta. Dessutom fanns det nästan ingen frukost för mig som inte tål laktos och animaliskt protein.
Personalen gjorde sitt bästa
Personalen var toppen och gjorde sitt bästa med de resurser de har. Fast det kändes otryggt när nattpersonalen inte kunde sköta maskinen till epiduralbedövningen. Jag fick tala om att den gick på batteri och måste kopplas från och till elen.
Snabb återhämtning
Jag fick komma hem måndagen den 14 januari. På tisdagen satte jag mig vid datorn och besvarade några akuta mejl. Som tur är har jag en underbar fru, Tuulikki, som pysslade om mig, lagade mat, duschade mig och hjälpte till med allt jag inte klarade själv.
Allt gick betydligt bättre än jag trott, utan hemska smärtor eller trötthet. Jag var uppe på benen samma dag som jag opererades och tillbaka på jobbet på deltid efter tio.
Lida av endometrios utan att veta

Du kan lida av endometrios utan att ha en aning om det, i varje fall om du har eller har haft smärtsamma och rikliga mensblödningar. Tråkigt nog vet inte heller din gynekolog det, om hen inte tagit reda på det.
Själv har jag troligen haft endometrios i nästan fyrtio år. Jag skulle inte veta det än i dag om jag inte fått livmodern bortopererad p.g.a. myom. Svaret på proverna kom efter operationen. Tack och lov fanns det inga cellförändringar, men jag blev smått chockad när gynekologen frågade:
– Vet du vad endometrios är?
– Ingen aning, sa jag och förberedde mig på det värsta.
– Vi hittade livmoderslemhinna inne i livmodern och på äggstocken vi tog bort. Det finns troligen livmoderslemhinna på andra organ i buken, men den kommer att återbildas när du gått igenom klimakteriet.
Lidit i onödan
Det kändes lugnande, men samtidigt blev jag, och är fortfarande, förbannad för att ingen upptäckt det tidigare. När jag klagat hos gynekologer genom åren har de sagt att det inte är ovanligt och skrivit ut smärtstillande.
Tänk så mycket jag varit tvungen att tacka nej till och missat, för att jag visste att jag skulle ha mens just då. De flesta arbetsgivare har haft noll förståelse för att jag varit borta 2–3 dagar varje månad. Alla kvinnor har ju mens, varför skulle jag ha det värre än andra? Min läkare fick skriva läkarintyg så att jag inte fick sparken.
Kräv den hjälp du har rätt till

Endometrios drabbar cirka 10 procent av alla kvinnor i fertil ålder. Mörkertalet är stort, eftersom många aldrig får någon diagnos. Den kan ställas genom en titthålsoperation, så kallad laparoskopi.
Sjukdomen går inte att bota, men det finns lindring i form av smärtlindring, hormonpreparat, borttagande av livmodern med mera. Har du symtom som tyder på endometrios, kontakta en gynekolog för undersökning och diagnos. Stå på dig och kräv hjälp! Stöd och information finns hos Endometriosföreningen.
Efterord
Åren efter operationen kände jag en stor lättnad. Det var livsförändrande att slippa värken och blödningarna.
Samtidigt började jag utveckla IBS, något som tydligen är vanligt vid endometrios och efter hysterektomi. Ingen upplyste mig om det, utan det har jag fått ta reda på helt själv. Min IBS har blivit värre och värre med åren, och det tog lång tid innan jag förstod vad alla gaser och all värk i magen berodde på.
När jag efter drygt tio år insåg vad det var började jag med FODMAP-kost och testade olika preparat för att minska gaserna och värken. Probiotika blev min räddning och min förbannelse. Jag åt det för länge och har i dag för många goda bakterier som alltid arbetar.
Men sammantaget ångrar jag absolut inte operationen.
Läs också

IBS, Aborträtten och Uppvaknandet.

Lämna ett svar